Problemet med förnyelsen av Heden är inte de höga husen. Problemet är att de höga husen blivit problemet. Låt mig försöka förklara genom att börja i en annan ända: Heden är en tillgång i Göteborg. Genom att vara en öppen, tillgänglig, föränderlig yta mitt i staden erbjuder den bokstavligen oanade möjligheter. Att den dessutom berättar en bit av stadens historia gör det inte sämre. Den kunde vara en breddidrottens Central Park i Göteborg, ett minne av framsynta planerare i ett snabbt växande New York (och observera att det inte var några skyskrapor som finansierade Central Park). Men Heden lever inte upp till sina möjligheter, om det är de flesta eniga.
Stadsbyggnadstanken bakom förnyelsen av Heden, som den presenterats av Göran Johansson, tycks var denna: Politiker upplever att Avenyn tagits över av ungdomen och kan kännas som ett osäkert stråk ("för mycket hamburgare").
Dessutom oroar man sig över att Södra älvstranden, när den blir klar, ska dra folk från Avenyn. Lösningen skulle bli att bygga bostäder kring Avenyn för att få dit en annan befolkningsgrupp (40-talister som sålt sina villor?). Därmed skulle det bli folk på Avenyn igen och Göteborg skulle behålla denna attraktion för den ekonomiskt viktiga besöksnäringen kring det så kallade evenemangsstråket. Förtätning alltså. Och vad kan vara tätare än riktigt höga hus?
Osäker grund
Detta är en tankegång som i flera led bygger på mycket osäker grund. Stråk genereras inte av funktioner eller häftig arkitektur. Det viktigaste är hur stråken ligger i staden, hur väl "integrerade" i gatunätet de är. Därför kommer Avenyn-Vasagatan att vara viktiga stråk under överskådlig tid, medan Södra älvstranden eller Skånegatan förblir i marginalen.
Stadsliv genereras inte heller automatiskt av mycket folk eller höga hus, särskilt inte höga hus med bara en entré. Det viktiga är vad som händer i bottenvåningarna och hur mycket folk som passerar förbi. Fundera bara på hur mycket stadsliv som uppstått kring bostadskvarteret "Öster om Heden" i slutet av Engelbrektsgatan, där det bor lika många som i ett av de föreslagna höghusen.
Tryggheten är en annan aspekt av projektet. Problemen med P-däck under mark har redan påpekats, buskarna längs gångvägen över Heden är ytterligare en ogenomtänkt del. Allt detta finns det metoder för att studera, men några analyser av det slaget har inte synts till kring det nu aktuella projektet.
Ekonomiska intressen
Säkert finns det också andra motiv bakom. Rimligtvis ser Wallenstam och Framtiden ett ekonomiskt intressant projekt i centrala bostäder, rentav så intressant att det kan bidra till att finansiera upprustningen av Heden. Men är det i så fall nödvändigt att göra den direkta kopplingen mellan idrottsanläggningar på Heden och bostäder på samma Heden när det finns så gott om central byggbar mark i Göteborg?
Och hur mycket varning tar man av den ekonomiska katastrofen i bygget av Turning Torso? Kan man verkligen trösta sig med att den är glömd om 50 år? Eller kan det vara så att man tar till rejält med 40-våningshus för att ha en prutmån och framstå som varsamma men ändå få bygga på Heden? Eller ska man se "häftigheten" som en motor för att få igenom ett äventyrligt projekt? En enkel form låter alla projicera sina fantasier på den. Så fungerade en gång Globen-arenan för sitt "förhandlingsprojekt" av kontor och affärslokaler.
Frågorna är många och analyserna bakom projektet på fallande osynliga. Men ska vi då inte lita på att den i Sverige världsberömde arkitekten Gert Wingårdh vet vad han gör? Jag är inte övertygad om det. Wingårdh är skicklig på enastående objekt, hus i park. Stadsbyggande har aldrig varit hans starka sida. Och han tycks mig dessutom drabbad av framgångens fälla: att få så mycket uppdrag att han tvingas slarva ifrån sig saker. Som arkitektur är de fyra höghusen ointressanta hastverk.
Varför åskådliggörs till exempel inte de stora krafter som ett hängande tak skapar? Hur tas de upp i huset? Det kunde blivit en bild av mer hållbart slag än det billiga tricket med porträtt i fasadrastret, en göteborgsk idé på samma nivå som namngivningen av spårvagnarna, fast svårare att ändra.
Varför så bråttom?
Hur ska man då förstå brådskan? Varför börjar man inte i analysen av uppgiften? Och, inte minst, varför har inte stadsbyggnadskontoret gjort något? Det oroande svaret är att stadens ledande politiker än en gång kört över sitt eget stadsbyggnadskontor.
De har hållits utanför processen och får bara ställa upp med sina utställningslokaler. Denna misstro är skadlig för Göteborgs fortsatta utveckling. En långsiktig, professionell planering kan inte ersättas av aldrig så häftiga hus av en stark man plus en kändisarkitekt plus draghjälp från GP. Det riskerar att bli en opinionsmätningsplanering i kvartalskapitalismens ryckiga anda.
Stadsbyggande är ingen exakt vetenskap, den kräver omdöme. Men lite större vetenskap än så här måste vi faktiskt kunna begära innan vi förväntas ta ställning.
Heden är ett häpnadsväckande hafsigt hugskott i tvåmiljardersklassen. Det är det som är problemet.
