De dödade schimpanserna får oss att ifrågasätta vår syn på djur

Det är ofta extraordinära händelser som får oss att se det ordinära. Det är ovanligt att djur på djurparker rymmer även om vi knappast har hunnit glömma ormen som försökte rymma från Skansen. Låt oss ta detta tillfälle att reflektera över vårt förhållande till djuren.

Jonas Wahlström från Skansen-akvariet stod i Aktuellt häromdagen och försvarade djurparkernas existens med argumentet att det är viktigt för barn från förorten att de får lära sig om djur genom att se och känna på dem. Men vad är det egentligen som vi lär oss genom att besöka en djurpark? Är det inte att djur är något som är till för oss människor, att betrakta för vårt höga nöjes skull? Att det är okej för oss människor att låsa in djur för att djurparksägare ska tjäna pengar på det och för barnfamiljer att titta på gulliga djur?

Riktiga liv

Vi människor lägger beslag på allt fler områden där det tidigare var möjligt för vilda djur att leva. Vi driver arter till utrotningsgränsen och sedan försvarar vi inburade av djur med att vi räddar dem från utrotning. Borde vi inte i stället ge tillbaks skogar och slätter till de vilda djuren så att de har möjlighet att leva riktiga liv?

Ännu mer sällan händer det att djur inom matindustrin rymmer. Men ibland nås vi av nyheten att en ko rymt från en gård eller att en gris hoppat av en djurtransport på väg till slakteriet. Det är vanligt att folk då hejar på det flyende djuret och hoppas att hen ska överleva. Det är en naturlig reaktion att uttrycka stöd till någon som mot alla odds tar sig fri. Samtidigt är det paradoxalt då det är våra egna inköp som indirekt har lagt kedjorna kring kons hals och låst metallgrinden till den minimala grisboxen.

Visst står schimpansen närmare oss människor genetiskt sett, men i grunden är skillnaden i känsloliv liten i förhållande till kon och grisen

Varför blir vi egentligen mer upprörda när några schimpanser dödas än när grisen, kon eller kycklingen dödas i miljoner varje år på Sveriges slakterier? Visst står schimpansen närmare oss människor genetiskt sett, men i grunden är skillnaden i känsloliv liten i förhållande till kon och grisen. Det finns heller inget i forskningen som säger att en gris, ko, kyckling eller schimpans skulle ha mindre kapacitet att lida än människan.

Sådana här händelser leder ibland till revolution som öppnar upp för nya samhällskontrakt. Förr eller senare kommer människan att se djuret som någon, inte som något. Djuren kommer att ses som individer som omfattas av vissa basala rättigheter, såsom rätten till sin kropp och sitt liv. Då kommer vi varken att kunna hålla djur instängda i djurparker eller stycka upp dem på våra tallrikar.

Martin Smedjeback, fil kand i psykologi, djurrättsaktivist och ordförande för Ett år för djuren

Ajla Stenholtz, psykolog, Psykologer för djurens rättigheter

Christoffer Wärnbring, psykolog, Psykologer för djurens rättigheter