Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

O'Learys restauranger är ett exempel på ett franchiseföretag. Franchisetagarna behöver ett starkare skydd, skriver debattörerna.

Dags för bättre skydd för franchisetagare

Skyddslagstiftning för franchisetagare finns i dag bland annat i USA, Kanada, Frankrike, Spanien och Italien. En lyckad franchiserelation bygger på att båda parter är lönsamma och att man bedriver affärer där man delar risk och vinst, skriver Robert Dimmlich och Stig Gustafsson.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Franchise är en växande näringsform, och i Sverige finns i dag mer än 650 olika system med 30 000 franchisetagare. Inom franchise är det inte ovanligt att franchisetagaren förlorar sin suveränitet som företagare. Det är naturligt att konceptet är gemensamt med franchisegivaren men alltför ofta binds tagarna genom avtal så att de blir näst intill livegna.

Ett exempel är Panaxiakonkursen där många franchisetagare förlorade flera dagskassor på grund av ett avtal om kontanthantering som deras franchisegivare tecknat och som tagarna inte haft någon möjlighet att påverka.

Lagfrågan gammal

Allt sedan föreningen Sveriges Franchisetagare bildades 1986 har frågan om en lagstiftning varit på agendan. Efter decennier av lobby- och utredningsarbeten tillkom slutligen 2006 lagen om franchisegivares informationsskyldighet. Lagen är ett steg i rätt riktning men den är uddlös. Framförallt på grund av att den saknar kännbara sanktioner om franchisegivaren bryter mot lagen, endast ett vite kan utdömas.

Skyddet för den enskilde småföretagaren/franchisetagaren är mycket begränsat. Lagstiftaren utgår nämligen från att parterna är jämnstarka och att man som franchisetagare har en möjlighet att påverka villkoren. Så är dock mycket sällan fallet.

Osund beroendesituation

Eftersom franchisegivaren sitter på all information uppstår en stark beroendeställning redan här. Den blivande franchisetagaren har inga förutsättningar och oftast inte kunskaper nog att granska och ifrågasätta informationen.

Franchisetagarna behöver ett starkare skydd. Skyddslagstiftning för franchisetagare finns i dag bland annat i USA, Kanada, Frankrike, Spanien och Italien. Vi vill här lyfta fram sex områden som bör tillgodoses i en skyddslagstiftning värd namnet.

l Beprövade och kommersiellt hållbara koncept. Det måste vara rimligt att begära att franchisekonceptet är beprövat. Som franchisetagare betalar man avgifter för att kunna dra nytta av franchisegivarens upparbetade affärsmodell, och självklart måste den då också hålla.

- Rätt för franchisetagare att säga upp avtalet: De flesta avtal binder i dag franchisetagare för en period om 3-5 år. Under denna tid kan franchisetagaren inte säga upp avtalet. Tyvärr förkommer det alltför ofta att franchisekonceptet inte håller vad det lovat och franchisetagaren hamnar i skuld och eftersom avtalet inte kan sägas upp måste han stanna inom ramen för avtalet och försöka arbeta ner skulden.

- Förbud mot obegränsade borgensåtaganden: Franchisetagare driver sin rörelse i aktiebolag, som ska vara garant för ingångna åtaganden. De flesta franchisegivare kräver dock därutöver ett personligt borgensåtagande. Ett begränsat borgensåtagande kan i vissa fall vara skäligt. Obegränsade borgensåtaganden, något som oftast krävs, innebär att franchisetagaren i realiteten blir livegen.

- Förbud mot att franchisegivaren ensidigt kan ändra avtalsvillkoren: I de flesta franchiserelationer regleras den dagliga verksamheten i handböcker eller manualer. Manualerna kan som regel ensidigt ändras av franchisegivaren.

Många franchisesystem behöver en viss flexibilitet men den ska enligt vår mening inte kunna utnyttjas till den grad att avgifter eller väsentliga villkor ändras. Som franchisetagare ska man vid avtalets ingående kunna bedöma sin affärsrisk och veta att den inte förändras under avtalstiden. Detta är särskilt viktigt eftersom franchisetagaren inte kan säga upp avtalet.

- Regler om uppsägning av avtal och ekonomisk kompensation: På grund av att franchiseavtal i regel har en konkurrensklausul kan franchisetagaren inte när avtalet upphör sälja sina inventarier eller varulager. Franchisegivaren bör ha en skyldighet att lösa in varulager och inventarier vid avtalets upphörande.

- Bestämmelser om skiljeklausuler: I dag är skiljeklausul regel i franchiseavtal. Detta innebär att franchisetagaren blir i det närmaste rättslös eftersom han inte vågar driva en tvist mot franchisegivaren på grund av risken att få betala hela kostnaden för skiljedomen. Kostnaden i ett skiljedomsförfarande uppgår i normalfallet till minst en halv till en miljon kronor. Detta är ett oskäligt villkor i avtalet.

För många avarter

En lyckad franchiserelation bygger på att båda parter är lönsamma och att man bedriver affärer där man delar risk och vinst. Sveriges Franchisetagare anser att det behövs ett grundskydd i form av lagstiftning enligt de principer som vi här redogjort för.

Det finns alldeles för många avarter, oseriösa franchisesystem och franchisetagare vars privata ekonomi är skjuten i sank som vittnar om att förändringar i lagstiftningen är nödvändiga.

Robert Dimmlich

VD Sveriges Franchisetagare

Stig Gustafsson

chefsjurist Institutet för Arbetsrätt