Replik
Bostadskrisen, 10/6
De rödgrönrosa gruppledarna i fastighetsnämnden presenterade nyligen sina partiers avsikt att ”testa nya modeller för att bygga fler billiga hyresrätter som vanligt folk har råd att bo i. ”Marknaden kan inte på egen hand lösa bostäder åt alla, skriver de efter att i mer än tjugo år haft majoritet i Göteborgs kommun. Men det är sant.
För att skapa och trygga ett bra boende åt alla krävs samhälleliga insatser. Planering, finansiering, byggande och förvaltning måste skyddas från kortsiktiga vinstintressen. Bostadspolitiken ska styras av medborgarnas behov. Därför är det olämpligt, liksom med sjukvård, omsorg och utbildning, att låta privatkapitalistiska intressen ta över.
Misslyckad liberalisering
Men ändå är det i marknadsliberalismens ytterkant vi befunnit oss sedan alla ambitioner på en social bostadspolitik övergavs i början på 90-talet. Resultatet blev rekordlågt byggande och bostadsbrist. Hyror, skulder och priser ökade lavinartat. Göteborg är illa ute på alla dessa fronter. Dessutom finns stora problem med segregationen och förfall i de fattiga förorternas bostadsbestånd.
För att ta itu med dessa problem är det inte mycket debattörerna har att komma med. Det räcker inte långt att var tionde(!) nybyggd hyresrätt har en lägre hyresnivå efter 2017.
De rödgrönrosa utmanar inte marknadens makt över bostadspolitiken. Deras modell väcker fler frågor än den besvarar och riskerar att skapa nya problem. Tvärtemot debattörerna vill jag påstå att bostadsbidrag och andra fördelningspolitiska redskap är bättre än att särskilja ett litet antal bostäder.
Bygg för vanligt folk
Det krävs en bostadspolitik i folkflertalets intresse. I Göteborg måste det innebära att man nu i princip bara bygger hyresrätter som vanligt folk har råd med. Det som behövs är bra och billiga bostäder som drivs efter självkostnadsprincipen. De ska ägas av kommunen i stiftelseform eller vad som krävs för att kringgå idiotiska regler om vinster och avkastningskrav.
Ett kommunalt byggbolag skulle bli en viktig aktör för att trygga kvalitet och arbetsförhållanden. Därför är det hög tid att återskapa ett sådant.
Socialdemokrater och Vänsterpartister är väl medvetna om att bostadsbristen bara kan bemästras om samhället ingriper. På 1950, 60 och 70-talet var det genom statlig finansiering, stimulans och subvention som problemen angreps.
Politikerna i Göteborg borde alltså rikta krav på verkliga insatser till sina kompisar i regeringen. Eller är de lika ängsliga som regeringens bostadspolitik?
Ulf Nilsson
byggnadsplåtslagare
medlem i Kommunistiska partiet