Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Dags att rikta ljuset mot antidemokratisk extremism

För att i ökad utsträckning och med kontinuitet rikta strålkastarljuset mot extremism och antidemokratiska miljöer har vi har tagit initiativ till att starta insamlingsstiftelsen Doku. Vi hoppas att med stiftelsen kunna råda bot på bristfälligheterna i den mediala och akademiska bevakningen av extremistisk islamism, skriver Sofie Löwenmark, journalist, Magnus Sandelin, journalist och författare, Johan Lundberg, docent i litteraturvetenskap och Peter Gustavsson, advokat.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

De senaste åren har extremistmiljöerna vuxit kraftigt i Sverige. Enligt Säkerhetspolisen kommer det största hotet från den våldsbejakande islamistiska miljön som sedan 2010 har ökat tiofalt, för att i dag uppgå till drygt 2 000 personer. Några hundra av dem har varit i Syrien och Irak för att stötta terrororganisationen Islamiska staten och andra jihadistgrupper. Flera av dessa personer har återvänt till Sverige och fortsätter att verka för ideologin här.

Propagandan för den jihadistiska ideologin har intensifierats, på nätet och i andra sammanhang. Ideologiskt övertygade personer från Sverige har begått terrorattentat, här hemma och utomlands. Utvecklingen är liknande i andra europeiska länder, och det är en utveckling som enligt forskare sannolikt kommer att vara under åtskilliga år framöver.

Inte enbart våldsbejakande

Men det finns även andra problem förknippade med radikal islamism, som inte nödvändigtvis är våldsbejakande. Vi har under det senare årtiondet sett hur en minoritet radikala salafister ökat sitt inflytande över majoriteten invånare i utsatta bostadsområden. Det handlar om hur kvinnor ska klä sig, var de ska vistas, hur de förväntas uppföra sig, att musik inte ska höras och fester inte arrangeras.

Under det senaste valet uppmanade salafister i Göteborg andra att inte rösta eftersom det var ”haram” (förbjudet). Vid en vallokal viftades det med en IS-flagga. Sekulära muslimer i Göteborg har slagit larm om hur de förtrycks i vardagen och från Hässleholm har shiamuslimer flyttat, då de känt sig hotade från salafister. Här återfinns också ett antal skolor som har lärare med extrema åsikter, könsseparation och som inte sköter skolundervisningen enligt skollagen. Dessa skolor driver på denna negativa utveckling och barn som är i skolan för utbildning görs till redskap för att huvudmän ska sprida sin extrema lära.

Utmålats som rasister

Under många år har det varit förbundet med stora svårigheter att i Sverige diskutera problem med våldsbejakande islamistisk extremism. Den som pekat på kopplingar mellan å ena sidan vissa salafistiska moskéer, föreningar och predikanter och å andra sidan våldsbejakande personer som rekryterat IS-krigare eller själv rest till Syrien för att ansluta sig till IS, har ofta utmålats som rasister av ett nätverk bestående av islamistiska aktivister, vänsterakademiker och politiker av olika kulörer. Det är ett nätverk som dessutom i media på felaktiga grunder har framställts som representanter för eller specialister på islam. Sannolikt som en konsekvens av dessa grupperingars inflytanden har den akademiska forskningen om svensk islamism tidigare varit begränsad, för att uttrycka sig försiktigt.

Fram till nyligen har även det journalistiska intresset för att granska de här frågorna varit ringa – med undantag för några enstaka reportrar, ledarskribenter och redaktörer på SVT:s Uppdrag granskning, Svenska Dagbladet, Aftonbladet och Gefle Dagblad.

För att genomföra detta krävs inte minst omfattande journalistiska grävarbeten, vilka är tidskrävande, även om vårt nätverk inbegriper några av de främsta specialisterna på området.

Mot bakgrund av detta har vi tagit initiativ till att starta en insamlingsstiftelse, Doku (förkortning av dokumentation) för att i ökad utsträckning och med kontinuitet rikta strålkastarljuset mot de här antidemokratiska miljöerna. Vi hoppas att med stiftelsen kunna råda bot på bristfälligheterna i den mediala och akademiska bevakningen av extremistisk islamism. Statliga bidrag har främst gått till diverse islamistiska salafist-grupperingar snarare än till de muslimer eller icke-muslimer som vill uppmärksamma den jihadistiska miljöns avigsidor. Vår slutsats är därför att vi i alla fall initialt bör förlita oss på finansiering via kapitalstarka privatpersoner som är engagerade i just dessa frågor.

Ta fram en kunskapsbank

En av våra målsättningar är att med hjälp av donationer kunna ta fram en kunskapsbank utifrån vilken man kan göra sig en bild av hur de islamistiska nätverken i Sverige är organiserade och hänger samman, men också av vilka idéer som varit styrande för den militanta islamismen. För att genomföra detta krävs inte minst omfattande journalistiska grävarbeten, vilka är tidskrävande, även om vårt nätverk inbegriper några av de främsta specialisterna på området. Tanken är att sätta ihop en redaktion som löpande publicerar nyheter, reportage och analyser på en webbsida.

Förhoppningsvis kan vår dokumentation på sikt motverka sådant som etablering av statligt eller kommunalt finansierade skolor och utbildningsverksamheter med direkt extremistisk inriktning. Men dokumentationen hoppas vi också ska komma till nytta genom att inkorporeras i föreläsningar och utbildningsmaterial som vi avser att föra ut till ungdomar på exempelvis gymnasieskolor. Syftet med det sistnämnda är preventivt. Vår förhoppning är att dylik kunskap ska förhindra ungdomar att dras in i den islamistiska extremismens sektmiljöer.

Sofie Löwenmark

journalist, krönikör på Expressen, mottagare av Pennskaftspriset

Magnus Sandelin

journalist och författare till flera böcker om politisk/religiös extremism

Johan Lundberg

docent i litteraturvetenskap, kulturskribent

Peter Gustavsson

advokat