Livet började i havet och i hundratals miljoner år har havet varit en förutsättning för livets fortlevnad på jorden. Havet tar upp koldioxid, värme och näringsämnen. Det stabiliserar klimatet, ger oss mat och många andra tjänster som är livsviktiga för oss människor – varannan syremolekyl vi andas är en produkt från havet. Länge tänkte man att havet var så oändligt stort att det var omöjligt för oss människor att förändra. Men i dag vet vi att alla havets ekosystem, från grunda vikar i skärgården till oceanernas djupaste delar, påverkas av oss människor.
Därför är det med djup oro vi ser de dramatiska förändringar som sker även i vår omedelbara närhet, med oöverskådliga konsekvenser för både människor och djur. Uppvärmningen av havet runt Sveriges sydliga kuster går snabbare än genomsnittet för planetens hav, och temperaturen kommer att fortsätta stiga. Överfiske har lett till att flera av våra lokala fiskebestånd är kraftigt hotade – inklusive arter som torsk som under årtusenden varit viktiga för kustbefolkningen. Samtidigt har uppvärmningen, i kombination med ökade transporter över haven fått nya arter att etablera sig, i vissa fall med allvarliga konsekvenser för våra ekosystem.
Listan på larmsignaler kan göras lång, och ibland kan man nog få intrycket att vi forskare inte gör annat än varnar för den ena miljökrisen efter den andra. I dag, på Världshavsdagen, vill vi därför påminna om att det också finns lösningar och att vi i hög utsträckning vet vad vi behöver göra för att vända många av de negativa trenderna.
I år sammanfaller Världshavsdagen dessutom med avstampet inför ett annat globalt initiativ som Sverige ställt sig bakom: FN:s årtionde för havsforskning för hållbar utveckling, 2021-2030. Syftet med årtiondet är att långsiktigt förbättra förutsättningarna för en hållbar utveckling av hav och kuster. Det handlar om att stärka internationella samarbeten och enas om gemensamma prioriteringar, men också att öka den så kallade havsmedvetenheten hos jordens befolkning. En havsmedveten person är någon som i stora drag förstår grunderna till hur havet fungerar, och som därmed har viljan och förmågan att agera för att åstadkomma förändring. För oss som länge arbetat med havsfrågor framstår detta som helt avgörande för framtiden – vi måste alla på ett genomgripande sätt förändra vårt förhållande till havet.
Relationen mellan människan och havet består av komplicerade samband mellan människors värderingar och beteenden; politiska, sociala, ekonomiska och institutionella system på olika nivåer samt marina ekosystem under ständig förändring. Komplext och svårmanövrerat alltså – men låt oss inte fastna där. I varje dysfunktionellt förhållande finns det stora och grundläggande utmaningar som kräver tid och arbete att närma sig, men också saker vi kan ta itu med genast.
Ett nödvändigt första steg är att genomföra de internationella avtal och åtaganden som redan beslutats om. I Sverige behöver vi bland annat:
1. Bredda vårt val av hållbar mat från havet (till exempel arter som musslor och alger som påverkar miljön positivt och fler delar av fisken än filén).
2. Utveckla och förenkla möjligheten för hållbart vattenbruk.
3. Låta fler stora individer av fisk vara kvar i havet - de behövs för att återuppbygga lokala fiskebestånd och ger friskare ekosystem.
4. Stödja hållbart fiske som bidrar till lokal livsmedelsförsörjning, särskilt i fattigare delar av världen.
5. Sluta subventionera alla fossila bränslen och styra om till alternativa energisystem.
6. Ställa om till ett mer hållbart båtliv och sjöfart genom att minska bränsleförbrukningen, störande undervattensbuller samt användningen av giftiga bottenfärger.
7. Sluta producera och konsumera farliga kemikalier och produkter som kan hamna i havet.
8. Sluta använda havet som en soptipp och utöka infrastrukturer för avfallshantering.
9. Skydda särskilt våra känsliga grunda vikar från fysiska ingrepp, utsläpp av gödande ämnen och bekämpningsmedel.
10. Restaurera kustnära livsmiljöer, såsom ålgräsängar, korallrev och viktiga lokala fiskbestånd.
Havsmiljöns utmaningar involverar ofta många intressen och kunskapsområden. Förändringen måste därmed ske på flera plan - såväl inom politiken som förvaltning, näringsliv och hos oss som individer. Vi som representerar vetenskapssamhället måste också förändra oss och bli bättre på att förmedla vetenskapligt förankrad kunskap och lösningar som faktiskt kan användas i förvaltningen av havet.
Det närmaste årtiondet har vi möjlighet att i grunden förändra vår relation till havet, och samtidigt tillsammans göra konkret skillnad. Vi börjar i dag.
Därför behövs mer samarbete mellan forskare inom skilda vetenskapliga fält samt mellan forskare, förvaltare, politiker och näringsliv. Det närmaste årtiondet har vi möjlighet att i grunden förändra vår relation till havet, och samtidigt tillsammans göra konkret skillnad. Vi börjar i dag.
Alin Kadfak, forskare i marin förvaltning, SLU
Anders Blomberg, professor i funktionsgenomik, Göteborgs universitet
Anders Omstedt, professor emeritus i oceanografi, Göteborgs universitet
Andreas Skriver Hansen, bitr. lektor i kulturgeografi, Göteborgs universitet
Ann Larsson, lektor i marin ekologi, Göteborgs universitet
Anna Christiernsson, docent och biträdande lektor i miljörätt, Stockholms Universitet
Anna Lunde Hermansson, doktorand i maritim miljövetenskap, Chalmers Tekniska Högskola
Anna-Lisa Wrange, forskare i marin ekologi, IVL Svenska Miljöinstitutet
Aron Westholm, doktor i offentlig rätt, Göteborgs universitet
Bethanie Carney Almroth, professor i ekotoxikologi, Göteborgs universitet
Brita Bohman, lektor i miljörätt, Stockholms universitet
Carl Andre, professor i marin ekologi, Göteborgs universitet
Christian Dieterich, oceanograf, SMHI
Christina Olsen Lundh, docent i miljörätt, Göteborgs universitet
Cornelia Spetea Wiklund, professor i växtcellfysiologi, Göteborgs universitet
David Langlet, professor i havsförvaltningsrätt, Göteborgs universitet
Ellika Faust, doktorand i marin biologi, Göteborgs universitet
Erik Selander, universitetslektor, Göteborgs universitet
Eva Maria Jernsand, forskare i marknadsföring och turism, Göteborgs universitet
Eva-Lotta Sundblad, vetenskaplig samordnare, Havsmiljöinstitutet
Fredrik Gröndahl, docent i industriell ekologi, KTH
Géraldine Fauville, biträdande professor i utbildningsvetenskap, Göteborgs universitet
Gunilla Rosenqvist, professor beteende ekologi, Uppsala Universitet / Blått Centrum Gotland
Helena Wiklund, förste forskningsingenjör, djuphavens biodiversitet, Göteborgs universitet
Henrik Aronsson, professor i växtmolekylärbiologi, Göteborgs universitet
Henrik Pavia, professor i marin ekologi, Göteborgs universitet
Håkan Eggert, docent i nationalekonomi, Göteborgs universitet
Ingela Dahllöf, professor i ekotoxikologi, Göteborgs universitet
Johan Wikner, professor i ekologi, Umeå universitet
Johan Woxenius, professor i sjöfartens transportekonomi och logistik, Göteborgs universitet
Johanna Stadmark, doktor i ekologi, Lunds universitet
Jon Havenhand, forskare, Göteborgs universitet
Jonas Kyrönviita, doktorand i offentlig rätt, Göteborgs universitet
Julian Gallego Urrea, doktor i akvatiskt kemi, Göteborgs universitet
Kajsa Tönnesson, föreståndare, Havsmiljöinstitutet
Karin Andersson, professor i maritim miljövetenskap, Chalmers Tekniska Högskola
Kerstin Johannesson, professor i marin ekologi, Göteborgs universitet
Kristjan Laas, doktorand i miljörätt, Göteborgs universitet
Lars Arneborg, enhetschef oceanografisk forskning, SMHI
Lars Gamfeldt, lektor i marin ekologi, Göteborgs universitet
Lars-Göran Malmberg, professor emeritus i sjö- och annan transporträtt, Göteborgs universitet
Lena Gipperth, professor i miljörätt, Göteborgs universitet
Lena Granhag, docent i maritim miljövetenskap, Chalmers
Leon Green, forskare i marin evolutionsbiologi, Göteborgs universitet
Lina Mtwana Nordlund, doktor i naturresurser och hållbar utveckling med inriktning på hav, Uppsala universitet
Linus Hasselström, forskare, KTH
Louise Eriander, doktor i marin ekologi, Göteborgs universitet
Malin Rosengren, doktor i biologi, Göteborgs universitet
Maria C. Hansson, forskare i miljövetenskap och ekotoxikologi, Lunds universitet
Marie Johansen, filosofie doktor i marin ekologi, SMHI
Marlene Jahnke, forskare i marin evolutionsbiologi, Göteborgs universitet
Martin Eriksson, doktor i miljövetenskap, Chalmers tekniska högskola
Martin Gullström, docent i marin ekologi, Södertörns högskola
Mats Lindegarth, professor i Marin Ekologi, Göteborgs universitet
Matthias Obst, docent, Göteborgs universitet
Mattias Wengelin, lektor i Tjänstevetenskap, Lunds universitet
Max Troell, docent, Kungliga vetenskapsakademien/ Beijerinstitutet
Milena Arias Schreiber, forskare i samhällsvetenskapliga miljöstudier, Göteborgs universitet
Neva Leposa, Postdoc, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet
Niels Krabbe, doktorand, Göteborgs universitet
Ola Kalén, doktor i oceanografi, SMHI
Per Hall, professor i marin sediment-diagenes, Göteborgs universitet
Per Jonsson, professor, Göteborgs universitet
Per Knustsson, universitetslektor i humanekologi, Göteborgs universitet
Per Åberg, professor i marin ekologi, Göteborgs universitet
Per-Olav Moksnes, docent, Göteborgs universitet
Pierre De Wit, forskare i marin evolutionsbiologi, Göteborgs Universitet
Robin Teigland, professor i digitalisering, Chalmers tekniska högskola
Sam Dupont, docent, Göteborgs universitet
Sam Fredriksson, enhetskoordinator oceanografisk forskning, SMHI
Sara Hornborg, forskare, RISE -Research Institutes of Sweden
Sebastian Linke, universitetslektor, Göteborgs universitet
Sverker Jagers, professor i miljöpolitik, Göteborgs universitet
Sverker Molander, professor i miljösystem och risk, Chalmers Tekniska Högskola
Thomas Dahlgren, forskare, Göteborgs universitet
Thomas Sterner, professor i miljöekonomi, Göteborgs universitet
Åsa Arrhenlus, doktor i miljövetenskap, Göteborgs universitet
Åsa Strand, forskare inom marin ekologi och vattenbruk, IVL Svenska Miljöinstitutet