Sverige behöver bland annat ställa om till ett mer hållbart båtliv och sjöfart genom att minska bränsleförbrukningen, störande undervattensbuller och användningen av giftiga bottenfärger, skriver bland andra Lena Gipperth, professor i miljörätt.
Sverige behöver bland annat ställa om till ett mer hållbart båtliv och sjöfart genom att minska bränsleförbrukningen, störande undervattensbuller och användningen av giftiga bottenfärger, skriver bland andra Lena Gipperth, professor i miljörätt.

Dags att i grunden förändra vår relation till havet

Med djup oro ser vi dramatiska förändringar med konsekvenser för både människor och djur. Nu behöver vi alla på ett fundamentalt sätt förändra vårt förhållande till havet. Det skriver 78 forskare, som i dag vill uppmärksamma Världshavsdagen och FN:s årtionde för havsforskning för hållbar utveckling.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

ANNONS

Livet började i havet och i hundratals miljoner år har havet varit en förutsättning för livets fortlevnad på jorden. Havet tar upp koldioxid, värme och näringsämnen. Det stabiliserar klimatet, ger oss mat och många andra tjänster som är livsviktiga för oss människor – varannan syremolekyl vi andas är en produkt från havet. Länge tänkte man att havet var så oändligt stort att det var omöjligt för oss människor att förändra. Men i dag vet vi att alla havets ekosystem, från grunda vikar i skärgården till oceanernas djupaste delar, påverkas av oss människor.

Därför är det med djup oro vi ser de dramatiska förändringar som sker även i vår omedelbara närhet, med oöverskådliga konsekvenser för både människor och djur. Uppvärmningen av havet runt Sveriges sydliga kuster går snabbare än genomsnittet för planetens hav, och temperaturen kommer att fortsätta stiga. Överfiske har lett till att flera av våra lokala fiskebestånd är kraftigt hotade – inklusive arter som torsk som under årtusenden varit viktiga för kustbefolkningen. Samtidigt har uppvärmningen, i kombination med ökade transporter över haven fått nya arter att etablera sig, i vissa fall med allvarliga konsekvenser för våra ekosystem.

ANNONS

Listan på larmsignaler kan göras lång, och ibland kan man nog få intrycket att vi forskare inte gör annat än varnar för den ena miljökrisen efter den andra. I dag, på Världshavsdagen, vill vi därför påminna om att det också finns lösningar och att vi i hög utsträckning vet vad vi behöver göra för att vända många av de negativa trenderna.

I år sammanfaller Världshavsdagen dessutom med avstampet inför ett annat globalt initiativ som Sverige ställt sig bakom: FN:s årtionde för havsforskning för hållbar utveckling, 2021-2030. Syftet med årtiondet är att långsiktigt förbättra förutsättningarna för en hållbar utveckling av hav och kuster. Det handlar om att stärka internationella samarbeten och enas om gemensamma prioriteringar, men också att öka den så kallade havsmedvetenheten hos jordens befolkning. En havsmedveten person är någon som i stora drag förstår grunderna till hur havet fungerar, och som därmed har viljan och förmågan att agera för att åstadkomma förändring. För oss som länge arbetat med havsfrågor framstår detta som helt avgörande för framtiden – vi måste alla på ett genomgripande sätt förändra vårt förhållande till havet.

Relationen mellan människan och havet består av komplicerade samband mellan människors värderingar och beteenden; politiska, sociala, ekonomiska och institutionella system på olika nivåer samt marina ekosystem under ständig förändring. Komplext och svårmanövrerat alltså – men låt oss inte fastna där. I varje dysfunktionellt förhållande finns det stora och grundläggande utmaningar som kräver tid och arbete att närma sig, men också saker vi kan ta itu med genast.

ANNONS

Ett nödvändigt första steg är att genomföra de internationella avtal och åtaganden som redan beslutats om. I Sverige behöver vi bland annat:

1. Bredda vårt val av hållbar mat från havet (till exempel arter som musslor och alger som påverkar miljön positivt och fler delar av fisken än filén).

2. Utveckla och förenkla möjligheten för hållbart vattenbruk.

3. Låta fler stora individer av fisk vara kvar i havet - de behövs för att återuppbygga lokala fiskebestånd och ger friskare ekosystem.

4. Stödja hållbart fiske som bidrar till lokal livsmedelsförsörjning, särskilt i fattigare delar av världen.

5. Sluta subventionera alla fossila bränslen och styra om till alternativa energisystem.

6. Ställa om till ett mer hållbart båtliv och sjöfart genom att minska bränsleförbrukningen, störande undervattensbuller samt användningen av giftiga bottenfärger.

7. Sluta producera och konsumera farliga kemikalier och produkter som kan hamna i havet.

8. Sluta använda havet som en soptipp och utöka infrastrukturer för avfallshantering.

9. Skydda särskilt våra känsliga grunda vikar från fysiska ingrepp, utsläpp av gödande ämnen och bekämpningsmedel.

10. Restaurera kustnära livsmiljöer, såsom ålgräsängar, korallrev och viktiga lokala fiskbestånd.

Havsmiljöns utmaningar involverar ofta många intressen och kunskapsområden. Förändringen måste därmed ske på flera plan - såväl inom politiken som förvaltning, näringsliv och hos oss som individer. Vi som representerar vetenskapssamhället måste också förändra oss och bli bättre på att förmedla vetenskapligt förankrad kunskap och lösningar som faktiskt kan användas i förvaltningen av havet.

ANNONS

Det närmaste årtiondet har vi möjlighet att i grunden förändra vår relation till havet, och samtidigt tillsammans göra konkret skillnad. Vi börjar i dag.

Därför behövs mer samarbete mellan forskare inom skilda vetenskapliga fält samt mellan forskare, förvaltare, politiker och näringsliv. Det närmaste årtiondet har vi möjlighet att i grunden förändra vår relation till havet, och samtidigt tillsammans göra konkret skillnad. Vi börjar i dag.

Alin Kadfak, forskare i marin förvaltning, SLU

Anders Blomberg, professor i funktionsgenomik, Göteborgs universitet

Anders Omstedt, professor emeritus i oceanografi, Göteborgs universitet

Andreas Skriver Hansen, bitr. lektor i kulturgeografi, Göteborgs universitet

Ann Larsson, lektor i marin ekologi, Göteborgs universitet

Anna Christiernsson, docent och biträdande lektor i miljörätt, Stockholms Universitet

Anna Lunde Hermansson, doktorand i maritim miljövetenskap, Chalmers Tekniska Högskola

Anna-Lisa Wrange, forskare i marin ekologi, IVL Svenska Miljöinstitutet

Aron Westholm, doktor i offentlig rätt, Göteborgs universitet

Bethanie Carney Almroth, professor i ekotoxikologi, Göteborgs universitet

Brita Bohman, lektor i miljörätt, Stockholms universitet

Carl Andre, professor i marin ekologi, Göteborgs universitet

Christian Dieterich, oceanograf, SMHI

Christina Olsen Lundh, docent i miljörätt, Göteborgs universitet

Cornelia Spetea Wiklund, professor i växtcellfysiologi, Göteborgs universitet

David Langlet, professor i havsförvaltningsrätt, Göteborgs universitet

Ellika Faust, doktorand i marin biologi, Göteborgs universitet

Erik Selander, universitetslektor, Göteborgs universitet

Eva Maria Jernsand, forskare i marknadsföring och turism, Göteborgs universitet

ANNONS

Eva-Lotta Sundblad, vetenskaplig samordnare, Havsmiljöinstitutet

Fredrik Gröndahl, docent i industriell ekologi, KTH

Géraldine Fauville, biträdande professor i utbildningsvetenskap, Göteborgs universitet

Gunilla Rosenqvist, professor beteende ekologi, Uppsala Universitet / Blått Centrum Gotland

Helena Wiklund, förste forskningsingenjör, djuphavens biodiversitet, Göteborgs universitet

Henrik Aronsson, professor i växtmolekylärbiologi, Göteborgs universitet

Henrik Pavia, professor i marin ekologi, Göteborgs universitet

Håkan Eggert, docent i nationalekonomi, Göteborgs universitet

Ingela Dahllöf, professor i ekotoxikologi, Göteborgs universitet

Johan Wikner, professor i ekologi, Umeå universitet

Johan Woxenius, professor i sjöfartens transportekonomi och logistik, Göteborgs universitet

Johanna Stadmark, doktor i ekologi, Lunds universitet

Jon Havenhand, forskare, Göteborgs universitet

Jonas Kyrönviita, doktorand i offentlig rätt, Göteborgs universitet

Julian Gallego Urrea, doktor i akvatiskt kemi, Göteborgs universitet

Kajsa Tönnesson, föreståndare, Havsmiljöinstitutet

Karin Andersson, professor i maritim miljövetenskap, Chalmers Tekniska Högskola

Kerstin Johannesson, professor i marin ekologi, Göteborgs universitet

Kristjan Laas, doktorand i miljörätt, Göteborgs universitet

Lars Arneborg, enhetschef oceanografisk forskning, SMHI

Lars Gamfeldt, lektor i marin ekologi, Göteborgs universitet

Lars-Göran Malmberg, professor emeritus i sjö- och annan transporträtt, Göteborgs universitet

Lena Gipperth, professor i miljörätt, Göteborgs universitet

Lena Granhag, docent i maritim miljövetenskap, Chalmers

ANNONS

Leon Green, forskare i marin evolutionsbiologi, Göteborgs universitet

Lina Mtwana Nordlund, doktor i naturresurser och hållbar utveckling med inriktning på hav, Uppsala universitet

Linus Hasselström, forskare, KTH

Louise Eriander, doktor i marin ekologi, Göteborgs universitet

Malin Rosengren, doktor i biologi, Göteborgs universitet

Maria C. Hansson, forskare i miljövetenskap och ekotoxikologi, Lunds universitet

Marie Johansen, filosofie doktor i marin ekologi, SMHI

Marlene Jahnke, forskare i marin evolutionsbiologi, Göteborgs universitet

Martin Eriksson, doktor i miljövetenskap, Chalmers tekniska högskola

Martin Gullström, docent i marin ekologi, Södertörns högskola

Mats Lindegarth, professor i Marin Ekologi, Göteborgs universitet

Matthias Obst, docent, Göteborgs universitet

Mattias Wengelin, lektor i Tjänstevetenskap, Lunds universitet

Max Troell, docent, Kungliga vetenskapsakademien/ Beijerinstitutet

Milena Arias Schreiber, forskare i samhällsvetenskapliga miljöstudier, Göteborgs universitet

Neva Leposa, Postdoc, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet

Niels Krabbe, doktorand, Göteborgs universitet

Ola Kalén, doktor i oceanografi, SMHI

Per Hall, professor i marin sediment-diagenes, Göteborgs universitet

Per Jonsson, professor, Göteborgs universitet

Per Knustsson, universitetslektor i humanekologi, Göteborgs universitet

Per Åberg, professor i marin ekologi, Göteborgs universitet

Per-Olav Moksnes, docent, Göteborgs universitet

Pierre De Wit, forskare i marin evolutionsbiologi, Göteborgs Universitet

ANNONS

Robin Teigland, professor i digitalisering, Chalmers tekniska högskola

Sam Dupont, docent, Göteborgs universitet

Sam Fredriksson, enhetskoordinator oceanografisk forskning, SMHI

Sara Hornborg, forskare, RISE -Research Institutes of Sweden

Sebastian Linke, universitetslektor, Göteborgs universitet

Sverker Jagers, professor i miljöpolitik, Göteborgs universitet

Sverker Molander, professor i miljösystem och risk, Chalmers Tekniska Högskola

Thomas Dahlgren, forskare, Göteborgs universitet

Thomas Sterner, professor i miljöekonomi, Göteborgs universitet

Åsa Arrhenlus, doktor i miljövetenskap, Göteborgs universitet

Åsa Strand, forskare inom marin ekologi och vattenbruk, IVL Svenska Miljöinstitutet

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS