Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Det var tjugo år sedan Granskningskommissionen kom med sin i många avseenden kraftiga kritik av Palmeutredningen. Nu är det dags för en ny, skriver Lars Borgnäs och Gunnar Wall. Hans Holmér (bilden i mitten) var länspolismästare vid tiden för mordet på Olof Palme och blev sedan spaningsledare.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Dags att granska den dyra och resultatlösa Palmeutredningen

Hur länge ska utredningen om mordet på Olof Palme få pågå utan insyn? Utredningen har hittills inte lett till att någon kunnat bindas vid brottet, trots att den kostat mellan en halv och en miljard kronor, skriver journalisterna Lars Borgnäs och Gunnar Wall.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Den 28 februari 1986 mördades Sveriges statsminister Olof Palme. Han sköts bakifrån av en okänd man i korsningen av Sveavägen och Tunnelgatan i centrala Stockholm.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Mordutredningen har hittills inte lett till att någon kunnat bindas vid brottet, trots att den kostat mellan en halv och en miljard kronor. Frågan är om det över huvud taget har uppnåtts några resultat alls i mördarjakten. Svenska folket, skattebetalarna, har inte fått några ledtrådar om vad det i så fall skulle vara.

Åtalet mot Christer Pettersson 1989 framställdes som ett genombrott, och länge efter Svea hovrätts enhälligt frikännande dom hade det en ställning som en sorts kvarblivet huvudspår. I dag vet vi att utredarna hade använt oacceptabla metoder för att få fram något som skulle likna bevisning.

All redovisning av konkreta framsteg i utredningsarbetet lyser med sin frånvaro. Detta aktualiserar frågan om vilken insyn samhället har i denna den viktigaste brottsutredningen i vår moderna historia.

Den nuvarande förundersökningsledaren, Krister Petersson, förklarade förra året att han inte tror att Christer Pettersson var gärningsmannen. Han har också i media uttryckt optimism om att kunna lösa mordet. Men inte på något sätt har han angett vad hans tillförsikt baseras på. All redovisning av konkreta framsteg i utredningsarbetet lyser med sin frånvaro.

Små möjligheter att granska

Detta aktualiserar frågan om vilken insyn samhället har i denna den viktigaste brottsutredningen i vår moderna historia. Möjligheterna för journalister och andra medborgare att granska utredningens arbete har på senare tid blivit alltmer begränsade. Polisen ägnar sig åt ett extremt hemlighetsmakeri. Med hänvisning till den så kallade förundersökningssekretessen avslås numera i stort sett alla ansökningar att få granska utredningens dokument, både i stort och smått.

Det skulle kunna vara befogat om utredningen stod inför ett snabbt genombrott. Men åklagaren Krister Petersson har bara talat om att han hoppas ha fallet löst innan han går i pension, vilket skulle betyda inom åtta-nio år.

Det är långt dit. Vi ser risken som uppenbar att det under tystnaden och sekretessen döljs ett stort tomrum, en total osäkerhet, ett fullständigt misslyckande.

Hög tid att ställa frågor

Efter 33 år är det hög tid att ställa frågor om det uteblivna resultatet. Kan det bero på att det finns brister i utredningen, frågor eller spår som man inte har haft förmåga att ta itu med?

Det är i så fall mycket illa. Mordet var riktat mot landets högste politiker, och utgjorde därmed ett angrepp på vår demokrati. Därför är också alla medborgare i en mening brottsoffer. Vi alla kan kräva att mordutredningen kvalitetssäkras i offentlig regi.

1999, för tjugo år sedan, kom den av Riksdagen tillsatta så kallade Granskningskommissionen med sin rapport. Den hade funnit just sådana viktiga luckor i utredningen. Det gällde känsliga och svårbearbetade spår och mordmotiv som antingen inte synats alls eller hade synats bristfälligt.

Det handlade bland annat om spår med anknytning till centrala myndigheter som polisen, Säkerhetspolisen och den militära sektorn. Samtidigt var det känt att det i kretsar inom dessa myndigheter fanns en mycket stark misstro mot Olof Palme, en god tillgång till vapen och starka resurser för att genomföra ett dåd av aktuellt slag.

Vi har full förståelse för att det är ytterst svårt för brottsutredare att söka längs spår som leder in i statsapparaten, särskilt i dess allra mest slutna och känsliga delar. Men den nerskurna styrka på fyra man som nu utgör Palmeutredningen kan knappast ens ha en teoretisk chans att lyckas med det.

Något som inte ens förekom i utredningsmaterialet – och därför inte heller uppmärksammades av kommissionen – var den ytterst hemliga paramilitära organisationen Stay Behind, som varit i högsta grad aktiv vid tiden för Palmemordet.

Det var tjugo år sedan kommissionen kom med sin i många avseenden kraftiga kritik. Ingen ny utvärdering har gjorts av utredningens arbete sedan dess, ingen kontroll av i vilken mån de konstaterade luckorna täppts till fram till i dag.

Mikroskopisk chans att lyckas

Vi har full förståelse för att det är ytterst svårt för brottsutredare att söka längs spår som leder in i statsapparaten, särskilt i dess allra mest slutna och känsliga delar. Men den nerskurna styrka på fyra man som nu utgör Palmeutredningen kan knappast ens ha en teoretisk chans att lyckas med det.

Om sanningen ligger åt det hållet, vilket flera oroande omständigheter pekar på, är risken alltså stor att utredningen inte har resurser att nå fram till en lösning. Den kan då komma att sluta i ett frågetecken. Att det inte tillåts ske borde vara högt prioriterat för landets politiska ledning.

På initiativ från bland annat Sverige utreder nu Förenta Nationerna orsakerna till den flygkrasch som 1961 tog Dag Hammarskjölds, FN:s generalsekreterares, liv. Mycket pekar på att den var resultatet av ett attentat med storpolitisk bakgrund, fastän den länge viftades undan som en olycka.

Att Hammarskjölds tragiska död till sist utreds på allvar är angeläget och till syvende och sist en fråga om anständighet. Samma engagemang som den svenska regeringen visat i det fallet borde vi kunna förvänta oss också när det gäller mordet på Olof Palme.

Vi kräver att en ny uppföljande granskningskommission avseende Palmeutredningen tillsätts, 20 år efter den förra. För vilken annan statlig verksamhet som helst skulle det vara självklart att med tätare mellanrum än så syna vad man fått för pengarna.

Det handlar naturligtvis inte i första hand om ekonomi. Det handlar om vår demokrati.

Lars Borgnäs

journalist och författare

Gunnar Wall

journalist och författare