Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Vi ser allt fler exempel på auktoritära ledare som utnyttjar pandemin som en ursäkt för att inskränka demokrati och mänskliga rättigheter, på ett mer långtgående sätt än vad kampen mot coronaviruset kräver. Restriktioner och hot mot media som sprider en ”felaktig” bild av läget är skrämmande, skriver debattörerna. Bild: Zoltan Mathe

Coronakrisens eftermäle får inte bli extrem nationalism

Med Coronapandemin genomgår vi inte bara en hälsokris utan även ett stresstest för demokratin. Hittills har vi sett hur länder har hanterat detta med extrem nationalism, inskränkningar av mänskliga rättigheter och pressfrihet, i stället för internationell samverkan, skriver bland andra Jan Eliasson, tidigare utrikesminister och vice generalsekreterare för FN.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Vi befinner oss mitt i den globala kris som coronapandemin skapat. Ändå måste vi orka blicka framåt och agera för att den värld vi har i morgon blir bättre rustad för att bekämpa såväl framtida pandemier, som att ta oss an de globala utmaningar som vi bara kan lösa genom internationellt samarbete.

Den dag vi lämnar corona bakom oss återstår globala utmaningar som klimatet, migrationen, kärnvapnen, regler för världshandeln, väpnade konflikter, svält och förtryck som alla kräver att vi hittar former för global samverkan.

Den situation vi just nu befinner oss är en världsomspännande hälsokris, men i lika hög grad en socioekonomisk kris och ett stresstest för demokratin. En kris som rimligen borde få världens ledare att inse att i längden vinner vi alla på att agera gemensamt.

Men mycket av det vi hittills har sett under coronakrisen har varit steg i fel riktning, med återgång till en extrem nationalism. Ett allas krig mot alla istället för nödvändigt internationellt samarbete.

Farliga spänningar

FN:s säkerhetsråd har inte kunnat ena sig kring ett gemensamt agerande mot pandemin. EU-samarbetet har fått stå tillbaka, när länderna i Europa handlar utan samordning. Misstron och spänningarna mellan Kina och USA är farliga i en tid när samverkan behövs mer än någonsin. Trumps beslut att avbryta finansieringen till Världshälsoorganisationen (WHO) innebär ett sabotage mot insatserna mot coronaviruset.

Vi ser allt fler exempel på auktoritära ledare som utnyttjar pandemin som en ursäkt för att inskränka demokrati och mänskliga rättigheter, på ett mer långtgående sätt än vad kampen mot coronaviruset kräver. Restriktioner och hot mot media som sprider en ”felaktig” bild av läget är skrämmande.

Sverige har en tradition som aktör på den globala arenan, med hög trovärdighet genom vad vi gjort för att stärka internationella organisationer, genom viktiga insatser mot fattigdom, och genom att främja utveckling och bidra till fred och demokrati.

Spelregler som gäller för alla

Nu kan Sverige visa vägen framåt genom att:

•Fortsätta att stärka de internationella organisationerna och regelverken. FN-systemet må ha fel och brister, men utan internationella överenskommelser skulle inga regler gälla för maktfullkomliga ledare. FN-systemet behöver utvecklas och stärkas för att underlätta samverkan mellan stater och bestämma spelregler som ska gälla för alla.

Även EU kommer att behöva en vitamininjektion för att fungera som den enande och utvecklande kraft som Europa behöver. Motsatsen, ett Europa med nationalism och polarisering, har genom historien visat sig få förödande konsekvenser.

•Behålla eller öka enprocentmålet i biståndet. Den ekonomiska kris som coronaviruset ger upphov till kommer säkerligen innebära att röster höjs, både i Sverige och andra länder, för att skära i utvecklingsbiståndet och använda pengarna på hemmaplan. Men om det är något som pandemin visat så är det att världen hänger samman, och att viruset inte gör skillnad på människa och människa. Fattigdom, konflikter, orättvisor, miljöförstöring på andra håll i världen drabbar oss alla. Sverige måste som tidigare gå före och bidra till att människor världen över får anständiga levnadsvillkor.

Möta akuta behov

Biståndet utgör en procent av vår bruttonationalinkomst. I coronakrisens spår sjunker nationalinkomsten. För att möta de akuta behoven kan det vara nödvändigt att biståndet stiger över enprocentsnivån.

•Tala klarspråk till auktoritära ledare. Den globala tendens vi ser med nationalistiska auktoritära rörelser och partier som styr ett ökande antal stater behöver vändas. I allt fler länder krymper det demokratiska utrymmet, media angrips, lagar som inskränker rättigheter för kvinnor, hbtq-personer och minoriteter införs, orättvisor ökar och den egna nationens intressen lyfts fram på bekostnad av internationellt samarbete.

De förtryckande ledarnas sätt att agera, ytterligare stärkta av demokratiska inskränkningar under coronakrisen, får inte bli det nya normala. Sverige måste våga utmana de auktoritära ledarna och ta debatten om demokratin.

Anna Sundström, generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center

Jan Eliasson, tidigare utrikesminister och vice generalsekreterare för FN