Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Den europeiska industrin står för 20 procent av EU:s alla växthusgasutsläpp. Det måste det bli ändring på genom en genomgripande omställning till en klimatneutral industri. Men det finns de som motsätter sig en sådan omställning. Att lämna det bekväma bakom sig har i alla tider skapat oro. Det är därför ingen överraskning att vissa kämpar för bevarandet av de industrier som är som mest miljöskadliga, skriver debattören. Bild: Pontus Lundahl/TT
Den europeiska industrin står för 20 procent av EU:s alla växthusgasutsläpp. Det måste det bli ändring på genom en genomgripande omställning till en klimatneutral industri. Men det finns de som motsätter sig en sådan omställning. Att lämna det bekväma bakom sig har i alla tider skapat oro. Det är därför ingen överraskning att vissa kämpar för bevarandet av de industrier som är som mest miljöskadliga, skriver debattören. Bild: Pontus Lundahl/TT

Coronakrisen banar väg för ett grönt industrikliv

När vi efter coronapandemin kommer att återuppbygga våra samhällen vill många att allt ska bli som vanligt igen. Men vissa saker måste vi lämna bakom oss. Vissa motsätter sig denna omställningen - Polen vill fortsätta bryta och bränna kol och Moderaterna i Sverige vurmar för kärnkraften. Det som behövs är skarpa förslag som slopade subventioner för fossil energi, satsningar på fossilfri stålproduktioner och koldioxidskatt på import, skriver Jakop Dalunde (MP) EU-parlamentariker.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Nyligen lanserade EU en återhämtningsfond av en aldrig tidigare skådad storlek. 7 500 miljarder kronor ska finnas till förfogande när vi bygger upp våra samhällen efter coronakrisen. Det som krävs är att vi bygger upp nya, hållbara samhällen som på allvar bemöter de kriser vår värld står inför. Klimatkrisen kräver politisk handlingskraft lika mycket som coronakrisen.

Den europeiska industrin står för 20 procent av EU:s alla växthusgasutsläpp. Det måste det bli ändring på genom en genomgripande omställning till en klimatneutral industri. Men det finns de som motsätter sig en sådan omställning. Att lämna det bekväma bakom sig har i alla tider skapat oro. Det är därför ingen överraskning att vissa kämpar för bevarandet av de industrier som är som mest miljöskadliga. I Polen värnar de om att få fortsätta bryta och bränna kol och i Sverige vurmar Moderaterna för kärnkraften. Detta trots att verksamheterna inte ens är lönsamma längre, än mindre i framtiden.

Föregångsland inom hållbara textilier

Vi svenskar har historiskt sett har varit bra på att lämna olönsamma industrier bakom oss till förmån för nya, moderna industrier. Den så kallade varvskrisen är ett sådant historiskt exempel som eskalerade under 70-talet och slutade i omfattande omstruktureringar och nedläggningar. Den svenska textilproduktionen var en annan sektor som under ungefär samma tidsperiod gick samma öde till mötes. Men Sverige är fortfarande känd för sin textilindustri - men nu snarare som ett föregångsland inom hållbara textilier och innovation.

Dessa exempel hade statsvetaren Schumpeter förklarat med sin teori om den kreativa förstörelsen. Med den menar han att viss förstörelse kan vara nödvändig för att ge upphov och kraft till kreativitet och skapandet av något bättre.

Omstrukturera industrin

EU måste ta chansen att kassera den ohållbara, klimatförstörande industrin till historiens skräphög. Genom mitt mandat i EU-parlamentets industriutskott kommer jag därmed driva frågan för en grön omstrukturering av industrin. För att EU:s industri ska bli hållbar bör vi:

● Skapa ett europeiskt industrikliv. På nationell nivå har Miljöpartiet drivit igenom Industriklivet som årligen ger ut anslag för industrins omställning till fossilfrihet. EU borde inspireras av Sverige och skapa ett eget industrikliv genom att öronmärka pengar från återhämtningsfonden för omställningen av industrin. Ett europeiskt industrikliv bör även kopplas samman med målen i den nya europeiska klimatlagen.

● EU bör ta fram färdplaner ett fossilfrihet för varje enskild sektor och koppla dessa till EU:s nya klimatlag och målet om klimatneutralitet till 2050. Vi gröna vill även se ett mål om minst 65-70 procent utsläppsminskning till 2030 som också skulle vara vägledande i utarbetandet av färdplanerna.

● Stoppa fossila subventioner. Varje år subventioneras fossil energi inom EU med 550 miljarder kronor. Det behövs en gemensam EU-strategi för hur medlemsstaterna senast 2025 ska fasa ut alla former av subventioner för fossil energi som kol, olja och gas. I ett snedvridet ekonomiskt landskap konkurrerar inte förnybar energi på lika villkor med fossil energi, varken i EU eller globalt.

● Satsa på en fossilfri europeisk stålproduktion. Stålproduktionen står för 7 procent av våra globala koldioxidutsläpp. Det är mer än flygets klimatpåverkan. I Sverige ser vi ut att kunna producera stål på ett fossilfritt sätt genom att byta ut kokskolet mot fossilfri el och grön vätgas. Det är viktigt att EU stöttar den här typen av innovativa teknologier som har potentialen att klimatneutralisera den tunga industrin.

Koldioxidskatt på importer

En transformering av industrin kommer självklart inte vara gratis. För att finansiera de omfattande reformerna som vi vill att EU ska införa en koldioxidskatt på importer. Det är ett förslag som vi gröna gick till val på och som kommissionen nu har med på listan över tänkbara sätt att finansiera återhämtningen. Genom att implementera en koldioxidskatt på importer kan vi samtidigt skydda våra europeiska företags konkurrenskraft som självklart inte ska förlora på att ställa om. Importskatten skapar även incitament för att länder som handlar med EU att ställ om sina industrier. På så sätt kan det som vi gör här skapa ringar på vattnet och starta en global trend som successivt gör vår värld mer hållbar.

För nu är tiden inne för att ta de modiga beslut som krävs. Inte klamra sig fast vid kärnkraften, kol eller olja. När det europeiska samarbetet startade på 50-talet var det en kol- och stålunion som skulle skapa ett ömsesidigt beroende mellan medlemmarna. Sedan dess har vi blivit smärtsamt medvetna om det fossilas påverkan på vår miljö och vårt klimat. Så låt oss nu ta chansen och reformera vår industri som ett sätt att markera början på en ny union - en sol och vindunion.

Jakop Dalunde, EU-parlamentariker för Miljöpartiet de gröna