Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
den efterföljande fängelsedomen är inte bara ett kapitalt misslyckande för en hel yrkeskår och det svenska rättsväsendet utan även ett slag mot de allra mest utsatta, de som inte bara riskerar att utsättas för våld utan även tystas. Och trots en överklagan och goda chanser att få domen ändrad, är skadan redan skedd, skriver debattören. Bild: Henrik Montgomery/TT

Civilkurage ska inte straffas med misshandel och fängelsedom

När jag läser om Freja, som när hon försökte dokumentera ett våldsamt ingripande av ordningsvakter, själv blev misshandlad - och nu dessutom dömd till fängelse för våld mot tjänsteman, tar känslorna över. Freja hade kunnat vara min mamma. Gång på gång hör vi om övergrepp som ordningsvakter och väktare begår. Vaktbolagen måste granskas hårdare, skriver Daniel S. Ogalde.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Min mamma är min hjälte. Hon är en sådan där typisk chilensk mamma som alltid hönsat med sina barn. Ensamstående, hårt arbetande i ett Sverige där hon inte bara fick hantera en våldsam exmake utan också rasism och klassism. En kvinna med skinn på näsan och starka värderingar i hjärtat. Kanske är det därför känslorna ta över när jag läser Dagens Nyheters reportage (21/6) om Freja som inte bara blivit misshandlad och förnedrad av ordningsvakter framför sina barn, utan även dömts till fängelse för våld mot tjänsteman av det svenska rättssystemet.

Synliggjort våldet

Det är en natt i februari för två år sedan som familjen blir vittnen till ett ingripande på Gullmarsplans tunnelbanestation. Freja drar fram mobilen och börjar filma, något som är en lagstadgad rättighet och på senaste tiden synliggjort det våld som alltför många fortfarande viftar bort som enstaka fall.

”Det var en man som skrek. Två vakter tryckte ner hans ansikte i marken. Och jag ville filma vad som hände. Jag hade ingenting med den här killen att göra men man såg att han led”, säger Freja själv i intervjun med DN.

Det här får ordningsvakterna att ge sig på Freja. Man slår mobilen ur hennes hand och hindrar även hennes 16-åriga dotter från att filma. De sätter sig på henne och slår med batong tills hon kissar på sig för att slutligen släpa in henne i ett avskilt rum. Enligt hennes eget vittnesmål gör en av ordningsvakterna flera rasistiska uttalanden.

De sätter sig på henne och slår med batong tills hon kissar på sig för att slutligen släpa in henne i ett avskilt rum.

Det är historier vi hört förut. Om hur ordningsvakter, de som ska se till att vi känner oss säkra i samhället, snarare är de som ger sig på oss. Och i en värld där folk hellre tittar ner på mobilen är frågan hur många av dessa historier som aldrig kommer upp till ytan. Inte minst synliggör det problematiken med att bevisa när ordningsvakter men även väktare och till och med poliser, gjort sig skyldiga till övergrepp. Något som antalet nedlagda fall ger en fingervisning om.

I Sverige beräknas det finnas runt 16 000 ordningsvakter samt 30 000 väktare och när polisen inte räcker till växer behovet inte minst från kommunernas sida. Utbildade, förordnade och under tillsyn av polis är en ordningsvaktens uppgift att upprätthålla allmän ordning.

Sätter kårens trovärdighet på spel

Enligt en granskning som Expressen gjorde så sent som i mars förra året kunde man hitta fler än 120 dömda personer som arbetade på kända vaktbolag. Allt från våldtäktsmän till nazister. En liten klick kan tyckas men en som sätter hela kårens trovärdighet på spel. För inte enbart är det dessa som ska hantera extrema situationer utan även har lydnads- och rapporteringsplikt till polisen, dvs bidra med en sanningsenlig bild om fallet går vidare till rätten.

I Frejas fall slutade det bland annat med en svullen handled, spricka i höger armbåge, blå och krossade naglar, en lös tand, en blå tand, blåmärken på hela höger ben och båda armarna. Detta samtidigt som det går att läsa på polisens webbsida ”I första hand ska ordningsvakten försöka prata personer tillrätta, men får använda våld om uppgiften inte kan lösas på annat sätt. Det får inte vara fråga om mera våld än vad som är nödvändigt för att lösa uppgiften.”. Det är lätt att förstå att en kvinna som Freja inte på långa vägar utgjort ett hot som kräver handfängsel, batongslag eller att hon brottas ned på marken framför sina barn.

Kapitalt misslyckande

Min egen mamma lärde mig om civilkurage. Att stå upp för mig själv, för andra och inte minst för det jag tror på. När jag var yngre var det alltid lika pinsamt att hon inte bara kunde låta saker vara och strunta i den där rasistiska kommentaren, de där skränande grabbarna eller den där översittande polisen. Det är alltför lätt att föreställa sig henne i en situation som den Freja blev offer för och som ensamstående mamma till tre barn hade inte heller hon kunnat bekosta konsekvenserna.

Så den efterföljande fängelsedomen är inte bara ett kapitalt misslyckande för en hel yrkeskår och det svenska rättsväsendet utan även ett slag mot de allra mest utsatta, de som inte bara riskerar att utsättas för våld utan även tystas. Och trots en överklagan och goda chanser att få domen ändrad, är skadan redan skedd. För i hur många fall som dessa hörs inte viktiga vittnesmål? Hur många fall som dessa överklagas inte? Hur många fall som dessa hamnar utanför nyheterna?

Granska vaktbolagen

Vetskapen om att våra beskyddare snabbt kan bli våra förövare är inte bara oroande utan provocerande. Det är en uppmaning till oss alla att använda vårt lagstadgade civilkurage men även polis, länsstyrelse och kommun att granska vaktbolagens verksamhet närmare. Att införa noggranna bakgrundskontroller med noll tolerans för vissa brott, utbilda samt ge klara mandat till ordningsvakter och väktare i tjänst, arbeta med attityder och fördomar inom kåren och inte minst se till att kameraövervakningen faktiskt fungerar, är ett första steg att ta. Tills dess kommer misstron växa för varje slag, varje kränkning och varje omhändertagande.

Daniel S. Ogalde, journalist och debattör