Replik
Filmpolitik, 12/5
Under alliansens regeringsår försvann var tredje biograf i Sverige, från cirka 600 år 2006 till cirka 400 år 2014, enligt Myndigheten för kulturanalys. Den rödgröna regeringen har agerat för att vända den utvecklingen, dels genom ett sökbart stöd om totalt 40 miljoner kronor i år till biografer på landsbygden, och dels genom att öka finansieringen till ny svensk filmproduktion, så att det även framöver ska finnas bra svenska filmer att se på bio. Om detta är tillräckligt för att vända den tidigare negativa utvecklingen återstår att se, men den massnedläggning av biografer som vi såg under alliansregeringen har redan brutits.
Gynnats ekonomiskt
Att biografmomsen höjts hänger samman med att den tidigare biografavgiften inte längre finns, vars förekomst var det som motiverade nedsättningen av momssats. Stödet till biograferna är samtidigt dubbelt så stort som intäkterna av momshöjningen. Landsbygdsbiograferna har gynnats ekonomiskt av den nya filmpolitiken. Stödet behövs då biograferna har en tuff situation med de allt större möjligheter som finns att se även nya filmer var som helst, till exempel hemma i soffan. Samtidigt fyller många landsortsbiografer en viktig roll för det lokala kulturlivet, varför det är kulturpolitiskt angeläget att skapa förutsättningar för biograferna att överleva.
Cecilia Magnusson (M) vill dock ånga på i den tidigare bevisligen så misslyckade moderata filmpolitiken. Av allt att döma på grund av bristande kunskaper, vilket väl i och för sig är en spegling av det moderata ointresset för kulturpolitik, manifesterat i de dramatiska nedskärningar som Moderaterna gör på kulturen. Hela 1,2 miljarder kronor vill M kapa från kulturpolitiken.
Den bristande kunskapen visar sig i att Cecilia Magnusson framhärdar i missuppfattningen att stödet till biografer på mindre orter kräver medfinansiering. Det är felaktigt. De stöd som regeringen inrättat går rakt till biograferna utan krav på annan motprestation än redovisning över hur resurserna används. Att biograferna ska redovisa hur de använt statliga medel är fullt rimligt och en ansvarsfull hantering av skattebetalarnas pengar. Eller tycker Magnusson att vem som helst ska kunna kvittera ut pengar från staten utan att tala om hur de använts?
Ingen koll på egna politiken
De av SFI:s stöd som faktiskt kräver medfinansiering rör digitaliseringsarbetet, och det var den tidigare alliansregeringen som införde dessa medfinansieringskrav. Att Cecilia Magnusson inte har koll på regeringens kulturpolitik må vara förlåtet, om än illa eftersom Magnusson sitter i riksdagens kulturutskott, men att hon inte har koll på sin egen tidigare politik är faktiskt häpnadsväckande.
Att Cecilia Magnusson raljerar över det hon slängigt kallar ”tyckargrupper” blottar den grunda syn som kännetecknar Moderaternas kulturpolitik, eller snarare frånvaro av kulturpolitik. I själva verket välkomnades de nya branschråden av stora delar av branschen, som nu äntligen får inflytande över filmpolitiken. Dramatiker, skådespelare med flera var mycket lättade när regeringens förslag bifölls av riksdagen, då de äntligen, som den viktiga del av branschen de är, får det inflytande de förtjänar.
Positiva till nya filmpolitiken
Att filmbranschen ett år senare var nöjda med omläggningen av filmpolitiken stod klart vid det så kallade filmpolitiska toppmöte som arrangerades i Göteborg i vintras. En mycket stor majoritet av deltagarna svarade då att man är positiv till den nya filmpolitiken. Magnusson var närvarande vid mötet, men missförstod diskussionerna om momsen så gravt att hennes gruppledare i kulturutskottet i praktiken tagit avstånd från hennes uttalanden i riksdagen. Att Magnusson efter detta fortsätter att debattera filmpolitiken tyder mer än något annat på en växande spricka inom M vad gäller kulturpolitiken!
Niclas Malmberg (MP)
riksdagsledamot och kulturpolitisk talesperson