Replik
till Hållbara städer, 2/1
Frågan är om dagens byggande i storstadsområdena ger det trevligaste boendet till de lägsta kostnaderna och med lägst kostnader för kollektivtrafiken. Det blir dyrt att bo genom höga priser för mark och exploatering och genom dålig byggkonkurrens. Restiderna blir långa, kollektivtrafiken onödigt dyrbar och den nära kontakten med naturen dålig. Bättre vore att få bebyggelsen längre ut genom att förtäta redan existerande stationer och skapa nya stationssamhällen.
Billigare och miljövänligare alternativ
Med stationer efter järnväg kan man nå längre ut. Den finns där redan, och den är eldriven och miljövänlig. Ingen ny infrastruktur med nya vägar och ny kollektivtrafik behövs. Tågen behöver kanske gå tätare och järnvägen rustas upp för högre hastigheter, men kostnaden är låg jämfört med tillkommande infrastrukturkostnad i en storstad.
På bekvämt gångavstånd inom en kilometer från en station kan man få plats med 13 500 boende och arbetande eller dubbelt upp med högre exploatering enligt en utredning från Göteborgsregionen: täthet i regionens storstäder. Det ger bra underlag för service. Rapporten föreslår 32 förtätade samhällen utefter spåren ut från Göteborg och upp till sex mil bort.
Utredningen räknar med 40 500 nya arbetande/boende, varav 27 000 vid de stora tätorterna med över 15 000 invånare och 13 500 vid de mindre tätorterna med lägre exploatering. Antalet boende/arbetande per hektar blir 80 då och 160 vid högre exploatering. Hälften av ytan föreslås till tomtmark, en fjärdedel för gata och resterande fjärdedel till offentlig platsmark och övrig mark. Som särskilt exempel utreds Kungälvs Ytterby med idag 8 000 invånare. Efter förtätning skulle man kunna ha 2 100 fler boende och 2 700 fler arbetsplatser.
Man kan dock ifrågasätta om så mycket av marken skall användas till gata med framtida lägre bilanvändning, och när det gäller ett samhälle med gångavstånd till stationen. Om hälften av tomtmarken går till boende, och om man räknar med två boende per lägenhet skulle förslaget innebära 40 000 fler invånare i tätorterna.
Med en bra bana klarar man en genomsnittsfart på 100 kilometer i timmen även med täta uppehåll som på banan från Trollhättan mellan Södra Lödöse och Gamlestaden med en halvmil mellan pendeltågsstationerna. De sista tre kilometrarna in till Göteborg tar dock fyra minuter med en fart av 45 kilometer i timmen. Det skall inte behöva ta mer än 40 minuter att komma sex mil ut.
Risk för bokrasch
Storstadsområdena förtätas nu med höga hus och med allt för tätt emellan dem. Om lägenheterna är rimligt solbelysta blir de inte fler så än med låga hus. Höga husen kostar mer att bygga än låga, så där 10 000 kronor per kvadratmeter mer. Ett och ett halvt plans radhus i trä utan krav på hiss kan byggas för 15 000 kronor kvadratmetern. Det är nog så de flesta vill bo med en grönyta till. Det som byggs idag är så dyrt, att det kräver bostadsrätt och dagens räntesubventioner för att kunna avyttras. De med mindre inkomster har inte råd att bo där. Marknaden är på väg att mättas. Vi kan snabbt få bokrasch. Storstäderna får skatteproblem när människor flyttar ut.
I dag säljs planlagd råmark i hyggligt läge för 200 000 kronor per tomt. Till det kommer sedan VA och gator. Om kommunen äger marken är kostnaden kanske 15 000 kronor för planläggning. Mellanskillnaden kunde användas för att rusta upp järnväg, öppna nya stationer och för att rent av bygga nya spår. Det skulle ge vinst i form av skatteintäkter för kommuner, naturnära boende för barnfamiljer och lägre bokostnader för de som inte klarar hyrorna i dagens byggproduktion. Sprid människor med järnväg i stället för att koncentrera dem till storstäder i framtida bostadsslum.
Hans Sternlycke
ordförande för Föreningen Svenska Järnvägsfrämjandet