Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Malmödådet den 21 mars är det senaste i en rad av tragiska attacker mot skolor som drabbat Sverige de senaste åren, flera med dödlig utgång. Denna dystra utveckling är dock möjlig att bryta då skolattacker kan förebyggas, förhindras och begränsas, skriver debattören. Bild: 	Johan Nilsson/TT
Malmödådet den 21 mars är det senaste i en rad av tragiska attacker mot skolor som drabbat Sverige de senaste åren, flera med dödlig utgång. Denna dystra utveckling är dock möjlig att bryta då skolattacker kan förebyggas, förhindras och begränsas, skriver debattören. Bild: Johan Nilsson/TT

Bristfällig kunskap viktig orsak till att skoldåden har kunnat ske

De senaste åren har Sverige drabbats av flera skolattacker utförda av elever med dödlig utgång och personskador. Ljuset i mörkret är att mycket kan göras för att bryta utvecklingen. Skola och samhälle behöver nu ta detta fasansväckande och svårförståeliga fenomen på största allvar genom att strukturera och systematisera det förebyggande arbetet utifrån den kunskap som finns för att tidigare upptäcka elever som riskerar vara i riskzonen, skriver Magnus Wårhag, psykolog.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Malmödådet den 21 mars är det senaste i en rad av tragiska attacker mot skolor som drabbat Sverige de senaste åren, flera med dödlig utgång. Denna dystra utveckling är dock möjlig att bryta då skolattacker kan förebyggas, förhindras och begränsas. Detta arbete behöver ske på olika nivåer. På den konkreta, taktiska nivån, handlar det om att begränsa och skademinimera verkningarna av presumtiva attacker. På denna nivå höjs kunskapen och kompetensen hos skolor successivt i samarbete med polisen och andra utbildningsanordnare.

På nivåerna över, den operationella och strategiska där mycket av det långsiktiga och det direkt förebyggande arbetet i skolan och samhället görs, är dock kunskapen om bakgrundsfaktorer till skolattacker bristfällig vilket riskerar få fatala effekter.

Risken uppenbar

Utöver attacker genomförda med olika vassa vapen har en skolskjutning inträffat. Givet den höga förekomsten av skjutvapen i samhället är dock risken uppenbar att eventuellt kommande skolattacker kan bli skjutningar med än fler dödade och skadade än vad som hittills varit fallet.

Ska skolattacker förebyggas och förhindras behöver skolan och sociala myndigheter tillsammans med föräldrar och i viss mån eleverna själva, arbeta systematiskt och strukturerat utifrån relevant kännedom om hur man kan identifiera situationer i vilka vissa individer är i riskzonen för suicid eller våldsamt utagerande. En stor fördel är att elever och barn i skola och hem är i allmänhet är relativt väl observerade och styrda vilket ökar möjligheterna till förebyggande åtgärder.

Kortfattat handlar det om att kunna göra bedömningar utifrån en mängd faktorer såsom psykiskt mående, trauman, personligheter, social miljö i hem och skola, kommunikation, direkta och indirekta indikationer, motiv och möjliga utlösande faktorer. Ett urval av internationell statistik visar att:

90 procent av förövare vid skolattacker är eller har varit elever vid den skola de attackerar. Det gör att det inte är självklart att med alla elever öva inför skolattacker på så sätt som görs i exempelvis USA. Ur ett säkerhetstänkande är det oklokt att öva potentiella förövare i hur attacker kan gå till och hur skolan kan tänkas respondera. Övningar kan också påverka känsliga individer till att gå till handling och så gott som alla elever kommer att bli rädda.

Ur ett säkerhetstänkande är det oklokt att öva potentiella förövare i hur attacker kan gå till och hur skolan kan tänkas respondera

87 procent har varit i märkbar kris under kortare eller längre tid innan de gick till handling. Det kan handla om att de varit exponerade för traumatiserande händelser, övergrepp, misslyckanden, mobbing, separationer, narcissistiska kränkningar och hot om social uteslutning. Inte sällan har de visat tecken på förhöjd frustration och aggressivitet innan en attack.

80 procent har varit suicidala före och under pågående attack. Flera av dessa handlingar kan betraktas som en kombination av mord - självmord där förövarna haft målet att ta så många som möjligt med sig i döden innan de blir skjutna av Polisen eller tar livet av sig själva.

Läckt planer

Runt 80 procent av förövarna har läckt sina planer i förväg, ofta på sociala medier. Polisens spaning på sociala medier liksom föräldrars och lärares intresse för barns och elevers aktiviteter är mycket viktigt, liksom att förstå direkta och indirekta indikationer. Ibland har förövarna sagt rakt ut till kamrater vad tänkt göra, vilket de för sällan tagit på allvar, visat onormalt intresse för våld, vapen och olika typer av attacker eller idoliserat figurer förknippade med våld och mord.

Även om statistik och forskning visar att skolförövare är en heterogen grupp kan mönster ses i deras bakgrund vad det gäller personligheter, levnadsomständigheter och psykisk ohälsa. Likaså är förövarnas motiv skiftande men inte sällan kopplade till psykisk sjukdom, relationella aspekter, konflikter och hatbrott.

Psykologisk expertis

Många potentiella förövare karaktäriseras av att vara svåra att nå och påverka med sociala och psykologiska insatser och de signalerar inte alltid öppet svårigheter. Därför behöver skolornas förebyggande arbete utvecklas för att specifikt hitta sårbara, eventuellt utsatta elever med svaga sociala nätverk med risk för utagerande. Det behövs också föras planer för hur man ska utveckla meningsfulla, inkluderande relationer till dessa individer.

Tillgång till psykologisk expertis med kompetens om förövare vid skolattacker är nödvändigt för att skolorna men också olika sociala myndigheter ska kunna göra rimliga bedömningar i akuta situationer, samt för att bistå i det förebyggande arbetet.

Kunskap, systematik och samarbete mellan skola, polis, andra social myndigheter, föräldrar och elever är nycklarna till att framgångsrikt förhindra unga från att riskera göra och fara illa.

Magnus Wårhag, psykolog