Som företrädare för den samlade föreningsidrotten ser vi ett stort behov av en strategisk satsning för bättre tillgång till idrottsanläggningar och idrottsmiljöer i Göteborgs stad. Budskapet från våra medlemsorganisationer (specialförbund för en mängd olika idrotter) är nästintill samstämmigt: anläggningsfrågan är vår svåraste utmaning. Vi ser hur breddföreningar som hör hemma i en stadsdel får bedriva träningar i ett helt annat område på grund av lokalbrist. Ungdomar i skolåldern får träningstider sent på veckokvällar på grund av lokalbrist. Barn som skulle vilja prova en ny fritidssysselsättning får stå i långa köer – och föreningar som vill utöka sin verksamhet tvingas säga nej till ungdomar som vill röra på sig – på grund av lokalbrist.
Enligt prognosen kommer Göteborg få 125 000 nya invånare fram till år 2035, en ökning med mer än en femtedel. Befolkningsökning och tillväxt skapar möjligheter men ställer också stora krav på våra politiker och tjänstemän. Att långsiktigt planera och bygga en social infrastruktur – med plats för idrott och rörelse – är nödvändigt för en socialt hållbar stad i framtiden. För att nå dit krävs såväl nybyggnation som förbättringsåtgärder i redan befintliga anläggningar.
Främjande för hälsosamt liv
Stillasittandet i vår tid innebär ett konkret hot mot folkhälsan. Endast 14 procent av svenska högstadieelever rör sig tillräckligt enligt världshälsoorganisationen WHO:s rekommendation om minst en timma fysisk aktivitet om dagen. Att ha tillgång till idrottsytor nära där man bor och verkar leder till mer rörelse bland invånarna samt ökar chanserna att nå upp till miniminivån ur hälsosynpunkt. Motion, friluftsliv, lek och idrott i olika former är alla främjande faktorer för ett hälsosamt liv. Men idrottsföreningar behöver någonstans att vara, annars uteblir förstås de goda effekterna.
Frågan om anläggningstillgången i Göteborg aktualiseras dels av höstens budgetarbete för 2020, dels av det ärende som ska upp i fullmäktige i november angående den långsiktiga planeringen. Idrotts- och föreningsnämnden har lagt fram ett förslag till investeringsbudget som på övergripande och detaljerad nivå beskriver vad som behöver byggas under det kommande decenniet (2020-2029). Det är nu upp till kommunfullmäktige att ta ställning till hur mycket pengar man beviljar. Totalt ber Idrotts- och föreningsnämnden om ett investeringsutrymme på cirka 300 miljoner per år. Det skulle tillåta en investeringstakt som är rimlig och långt ifrån överdriven. I bästa fall skulle det leda till bara en marginell förbättring av anläggningstillgången per invånare, inräknat också de anläggningar som andra kommunala aktörer står för (till exempel lokalnämnden som bygger sporthallar vid skolor).
Motion, friluftsliv, lek och idrott i olika former är alla främjande faktorer för ett hälsosamt liv. Men idrottsföreningar behöver någonstans att vara, annars uteblir förstås de goda effekterna.
Det är fortfarande oklart om det, som tidigare, kommer att beslutas om planer i fyraårsintervaller eller för kortare perioder än så. Med facit i hand från den senaste budgetperioden vore det olyckligt om man väljer att besluta i ettårsplaner. När staden växer och förtätas krävs än mer framförhållning i stadsbyggnadsprocesserna – samtidigt som olika förvaltningar behöver utveckla sin samverkan över de diken som ibland tycks skilja dem åt. Flera planerade anläggningar har på senare tid försenats eller fryst inne efter brist på samsyn mellan idrotts- och föreningsförvaltningen å ena sidan och fastighetskontoret och stadsbyggnadskontoret å den andra. Det långsiktiga perspektivet behövs för att kommunen ska kunna reservera mark för idrott på ett tidigt stadium. Tyvärr ”glöms” idrottsanläggningar och idrottsmiljöer ofta bort i den allt hårdare konkurrensen om ytorna i staden, där exploatering för kontor och bostäder ger mer profit på kort sikt än gymnastikhallar och bollplaner.
Oro för sparkrav
Vi förespråkar självklart att politiker ska hushålla med kommunens och skattebetalarnas pengar. Men vi oroas över att tongångarna om sparkrav och förväntat tuffare tider ska leda till kortsiktighet och inbyggd ohälsa i Göteborg. 300 miljoner om året. Det är förstås mycket pengar, men utgör i själva verket bara 0,7 procent av kommunens totala budget på 42 miljarder.
Investeringarna behövs då anläggningsfrågan är en av få utmaningar som idrottsrörelsen inte klarar på egen hand. Här är kommunens stöd livsviktigt för de flesta idrotter. I gengäld erbjuder föreningarna en meningsfull fritid för göteborgare i alla åldrar, oftast med hjälp av ideella ledarinsatser – som i sig motsvarar ett värde av 381 miljoner kronor årligen! Lägg därtill att ungdomar som idrottar håller sig friskare, mår bättre och begår färre brott så blir idrottens samhällsnytta än tydligare. Det är värt att satsa på.
Johan Gadd
distriktsidrottschef, Styrelsen för Västra Götalands Idrottsförbund
SISU Idrottsutbildarna Västra Götaland