Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Bild: Per Corshammar

Bred enighet om snabba tåg det enda ansvarsfulla

Ett mångmiljardprojekt där byggnationen sträcker sig över flera årtionden och skapar en infrastruktur som ska stå i mer än hundra år kräver bred politisk enighet i riksdagen, skriver Rune Wigblad.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Replik

Höghastighetståg 27/6

Centerpartiet och Miljöpartiet driver frågan om höghastighetståg 320 km/h i regeringen och har på grund av den ökande kostnadsballongen för projektet inte fått med sig Socialdemokraterna. Resultatet är att sträckorna Linköping – Järna (Ostlänken) och Almedal – Borås nu enligt Trafikverkets beslut avses byggas till mycket hög kostnad för topphastigheten 250 km/h, det vill säga knappt mer än vi har idag (200 km/h). Nyligen offentliggjorde Stockholms handelskammare sin uppfattning att detta inte ger nytta för pengarna.

Nu beklagar Anders Åkesson (C) att Moderaterna har övergett höghastighetstågsprojektet. Huvudargumenten känns igen från tidigare debattinlägg. Det är miljövänligt att åka tåg och kapaciteten på den befintliga järnvägen räcker inte till. Åkesson tar också till brösttoner om ansvar.

De mål som Åkesson vill uppnå med höghastighetståget uppnås alla mycket bättre med magnettåg. Åkesson låtsas dock som att detta teknikalternativ inte existerar. Nyheten om Kinas nya magnettåg för 500–600 km/h nådde nyss World Economic Forum. Världen blundar inte för det mest klimatsmarta alternativet. Sverige och Åkesson (C) vill inte ens utreda teknikalternativen magnettåg.

De mål som Åkesson vill uppnå med höghastighetståget uppnås alla mycket bättre med magnettåg.

Det är nu politisk osäkerhet i Sverige som styr ”höghastighetstågsprojektet”, 250/320 km/h, eftersom beslutsfattare kommer och går och politiken skiftar över tiden. M hoppade nyligen av diskussionerna med regeringen om höghastighetståget och säger därmed definitivt säger nej till satsningen.

Därmed har vi en situation i riksdagen som innebär att beslutet om satsning på höghastighetståg vid ett eventuellt maktskifte kan komma att ändras. De två näst största partierna i riksdagen M och SD är överens om ett nej till höghastighetståget, samtidigt som den nuvarande regeringen har satsningen som en av 73 punkter i januariöverenskommelsen mellan S, MP, L och C. Tåg för höga hastigheter är dock inte en fråga som kan utsättas för kompromisser. Ett mångmiljardprojekt där byggnationen sträcker sig över flera årtionden och skapar en infrastruktur som ska stå i mer än hundra år kräver bred politisk enighet i riksdagen. Allt annat är djupt oansvarigt.

Rune Wigblad

professor Företagsekonomi, inriktning Industriell Ekonomi, Strömstad akademi och lärare vid Högskolan i Skövde