Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Berättigad kritik mot Reepalus vinsttak

Jesper Bengtssons upprepar i sin debattkrönika en mycket vanlig missuppfattning av det vinsttakför för privata välfärdsföretag som Ilmar Reepalu föreslagit. Förslaget skulle innebära mycket stora ingrepp i vår välfärd och kritiken är därmed berättigad, skriver Håkan Tenelius, Vårdföretagarna.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Replik

till debattkrönika av Jesper Bengtsson, 28/5

Rubriken på Jesper Bengtssons text, När ideologi går före erfarenhet, kan med fördel användas till en text som beskriver Reepaluutredningen. Faktum är att den på ett bra sätt fångar utredningens problem. Det är ideologin, eller Vänsterpartiets krav på regeringen, som har tillåtits forma slutsatserna i utredningen – att vinst leder till sämre kvalitet. Därefter har det varit Ilmar Reepalus uppgift att forma en utredning runt slutsatserna.

Skinnet var inte bara sålt innan björnen var skjuten, alla mått var dessutom tydligt angivna och fastställda för björnpälsen – återstod bara för Ilmar Reepalu att finna den björn som passade.

Slår hårt

Sanningen om det föreslagna vinsttaket är att en fjärdedel av välfärdsföretagen beräknas omedelbart gå i konkurs. De resterande väntas med tiden gå samma öde till mötes då deras möjligheter att bygga upp en ekonomisk buffert omintetgörs. Alltså slår förslaget direkt mot den lokala privata hemtjänsten eller vårdcentralen. Förlorarna blir patienterna och de äldre. Det är dock inte Ilmar Reepalu som beskriver följderna. I stället är det redovisningsbolaget PWC som har fått stå för konsekvensanalysen.

Privata vård- och omsorgsföretag utgör en mindre del av all välfärd men deras bidrag är stort. Deras kvalitet är lika god, och oftast bättre än offentliga utförare och de är uppskattade. Och med Reepaluutredningens förslag skulle huvuddelen utav dem tvingas bort. Klart är att kvalitet, beprövad erfarenhet eller oberoende undersökningar har fått stå tillbaka för ideologin.

Håkan Tenelius

näringspolitisk chef, Vårdföretagarna

SVAR: Min krönika handlade om att ideologiska skygglappar ofta går före beprövad erfarenhet i den politiska debatten. Jag tog några exempel från höger, men det finns förstås liknande exempel från den politiska vänsterkanten. Håkan Tenelius tar upp det exempel om vinster i välfärden som jag skrev om. Han menar att det är de som förespråkar ett tak för vinster i välfärden som har skygglappar och vägrar se att det skulle slå ut stora delar av den privata välfärdssektorn.

Mot det kan man ange två saker. För det första: antyder inte detta att de företag som är vinstdrivna i så fall har blivit en för stor del av den icke-offentliga välfärden? När avregleringarna gjordes var tanken, från många av lagstiftarna, att kooperativ och andra former av personal- eller brukarstyrda verksamheter också skulle blomstra. Så har inte blivit fallet. Koncentrationen har ökat och det är i stället vinstdrivande bolag som dominerar.

Ändrad ägarbild

Ett tak, jag tar själv inte ställning för exakt hur högt det skulle vara eller vilka delar av välfärdssektorn det skulle kunna omfatta, skulle säkert få den effekten att ägarbilden ändrades igen. Det kan man förstås ha olika synpunkter på, och självklart har Telenius rätt att tala för de företag han företräder i det här fallet.

För det andra: det har trots allt fungerat utmärkt i svensk välfärd även under en tid då det inte fanns lika många privata bolag i verksamheterna. För de flesta länder fungerar det fortfarande utmärkt. Det är tveklöst ett exempel på ideologiska skygglappar om man vägrar se detta och hävdar att exakt den modell för välfärden vi har i dag är den enda som kan fungera. Det var det misstag socialdemokratin länge gjorde, frös fast i ett försvar för en helt offentligt styrd välfärd, som medborgarna inte var helt nöjda med.

Det vore väl trist om ägarintressen i dagens välfärdssystem skulle göra samma fel?

Jesper Bengtsson