Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Det är inte är skolformen i sig, utan elevernas intellektuella funktionsnedsättning, som försvårar för dem att komma ut på dagens arbetsmarknad. Sär skolan med sin anpassade pedagogik behövs, skriver debattörerna.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Behåll särskolan – för elevernas skull

Det är inte skolformen som avgör om elever med en intellektuell funktionsnedsättning har svårt att komma ut på arbetsmarknaden, det är deras funktionshinder. Behåll därför särskolan som kan ge dem anpassad undervisning, skriver bland andra barnneurolog Elisabeth Fernell.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Frågan om det behövs en särskild skolform, särskola, för elever med intellektuell funktionsnedsättning (tidigare benämning utvecklingsstörning) har återkommande utretts och debatterats i Sverige, senast denna vår mot bakgrund av en studie från högskolan i Halmstad.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Kritiker av systemet med en särskild anpassad skolform för elever med intellektuell funktionsnedsättning använder begrepp som kategorisering och tar upp att den särskilda skolformen, särskola, vare sig ger behörighet att söka högre utbildning eller ger någon formell yrkeskompetens. I Skolverkets allmänna råd angående mottagande i grundsärskolan och gymnasiesärskolan (2013) anges också, förutom möjligheten till anpassningar av kunskapskraven, att de framtida studiealternativen och yrkesvalen begränsas.

Skolformen inte hindret

Utifrån vår kliniska erfarenhet och forskning ser vi ett behov av att klargöra att det är den intellektuella funktionsnedsättningen – inte skolformen i sig – som begränsar möjligheterna till fortsatt utbildning inom teoretiska områden. Detta konstaterande motsäger inte på något sätt att personer med intellektuell funktionsnedsättning har rätt till ett livslångt lärande. Satsningar på och utvidgning av till exempel särvux vore viktiga åtgärder för att säkra dessa rättigheter.

Syftet med en diagnos, ordet betyder ”genom kunskap”, är att ”öppna dörrar” för anpassad hjälp och stöd. Självklart behövs också en anpassning av pedagogiken under skoltiden. Den skolform som benämns särskola tillhandahåller en sådan anpassad pedagogik. Gymnasiesärskolan är fyrårig och har ett flertal yrkesinriktade program.

När vi märker att inte ens barn med svag teoretisk begåvning (inom ”normalvariationen”) försäkras adekvata pedagogiska anpassningar i dagens skola – med uppskruvade krav på kognitiva förmågor – är det svårt att förstå hur elever med intellektuell funktionsnedsättning ska få den hjälp de behöver i grundskolan och gymnasieskolan. Inte heller finns för barn med koncentrationssvårigheter och för barn med autism utan intellektuell funktionsnedsättning något garanterat stöd i grundskolan och gymnasieskolan.

Kräver anpassad undervisning

Data från studier vid Halmstad högskola, baserade på ett nationellt register på drygt 12 000 före detta elever från gymnasiesärskolan, med olika grader av intellektuell funktionsnedsättning, har visat att 78 procent av dessa unga vuxna befinner sig utanför den ordinarie arbetsmarknaden. I detta sammanhang borde det vara viktigt att ta upp att det inte är skolformen i sig, utan elevernas intellektuella funktionsnedsättning, som försvårar på dagens arbetsmarknad.

Skolan för elever med intellektuell funktionsnedsättning måste vara anpassad och erbjuda den pedagogik som i dag särskolan och gymnasiesärskolan tillhandahåller. Insikten om att den intellektuella begåvningen är olika mellan människor måste bli självklar i debatten; det kan aldrig vara eftersträvansvärt att alla ska bedriva högskolestudier. Alla har lika värde, men vi är inte lika.

Elisabeth Fernell

barnneurolog, professor i barn- och ungdomspsykiatri

Carina Gillberg

barn- och ungdomspsykiater, docent

Ida Lindblad

psykolog, med dr

Eva Billstedt

psykolog, docent

Jakob Åsberg Johnels

pedagog, docent

Gunilla Westman Andersson

specialpedagog, med dr

Magnus Landgren

barnneurolog, med dr

Mats Johnson

barnläkare, med dr

Christopher Gillberg

barn- och ungdomspsykiater, professor

Samtliga Gillbergcentrum, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet