Som förälder och lärare har jag förstås följt hela debaclet kring skolvalen i Göteborg. Antalet överklaganden har i år nått rekord med över 500 överklaganden. Bakom varje inskickad överklagan sitter säkert ett oroligt och ängsligt barn inför skolstarten. Förutom detta kommer hundratals föräldrar att få det ännu tuffare att få ihop vardagspysslet och vissa barn får orimligt lång resväg, några med upp emot 50 minuter enkel resväg. Det har skrivits en del om detta hos de lokala tidningarna, protestgrupper har skapats på Facebook, det diskuteras till och med skolstrejk inför skolstarten och reaktionerna kring allt detta är förstås starka. Vi kan alla konstatera att årets skolval är ett haveri. En skandal. Ett misslyckande.
Funkade bra i början
Men som lärare vill jag lyfta fram en annan viktig aspekt. Det fria skolvalet, som infördes i samband med friskolerefomern 1992, gjorde det möjligt för privata aktörer att driva skola och gav vårdnadshavare rätten och möjligheten att välja skola till sina barn. Till en början funkade det någorlunda smidigt då det var en ganska liten grupp föräldrar som gjorde ett aktivt skolval för sina barn.
Mycket har hänt sedan dess. Svenska elevers kunskaper och resultat har minskat i internationella mätningar, jättelika vinstdrivande friskolekoncerner har etablerat sig i skolmarknaden, ett decennium av nedskärningar har gjorts, segregationen har ökat och mycket i skolan har försämrats sedan 1990-talets början. Och idag har Göteborgs stad bestämt att samtliga föräldrar måste göra ett aktivt skolval till sina barn som ska börja den kommunala grundskolan.
Svenska elevers kunskaper och resultat har minskat i internationella mätningar, jättelika vinstdrivande friskolekoncerner har etablerat sig i skolmarknaden, ett decennium av nedskärningar har gjorts, segregationen har ökat och mycket i skolan har försämrats sedan 1990-talets början.
Problemet, eller snarare systemfelet, med att alla föräldrar (som idag är kunder då skolan idag har blivit marknadsstyrd) ska välja skola åt sina barn, är att det helt enkelt finns ett begränsat antal elevplatser i skolorna. Genom att införa ett obligatoriskt skolval kommer vissa skolor att vara mer populära samtidigt som vissa kommer att bli bortvalda. Det är just därför som alla barn inte har fått plats i den skola som de har önskat i första hand. Allt detta är på grund av de begränsade platserna. Resultatet: Över 500 missnöjda, arga och oroliga föräldrar och barn.
Utsatta områden väljs bort
Det fria skolvalet (och friskolor med för den delen) förstärker också segregationen, det visar flera rapporter, forskning och Utredningen om en mer likvärdig skola (SOU 2020:28). Skolor som befinner sig i så kallade utsatta områden väljs bort och hamnar i en negativ och nedgående spiral. Jag vet, för jag är nämligen en av dessa lärare som arbetar i just ett sådant område. Enligt mig är det fria skolvalet bra för individen. Men för samhället, för kollektivet och för svensk skola är det förödande och en av förklaringarna till varför det ser ut som det gör idag.
Vi kanske ska titta på hur svensk skola låg till för 30 år sedan, innan det fria skolvalet? Ja, då var ju resultaten tämligen höga och vi låg bra till i de internationella mätningarna. Det fanns varken friskolor eller fria skolval. Man placerades i den närmaste kommunala skolan. Barnen kände oftast varandra då de bodde i samma stadsdel eller område. Det var också en bättre socioekonomisk, kulturell och etnisk blandning i klasserna vilket underlättade integrationen och medförde höga och jämna resultat. Dessutom var det lättare för rektor och lärare att förbereda kommande läsår då man hade tydliga och klara siffror på hur stora klasserna skulle bli till nästkommande läsår. Det system vi har idag gör det svårare för rektorer att förbereda och planera då man helt enkelt inte vet hur många elever som antagits eller valt bort skolan.
Mötas halvvägs
Jag är inte dum eller naiv. Skolvalet är här för att stanna och vi kommer inte att bli av med den. Det verkar ändå finnas ett folkligt och politiskt stöd bakom detta. Men vi kanske kan mötas halvvägs? En annan lösning skulle kunna vara att man bara får välja de tre skolor som ligger närmast en själv rent geografiskt? På detta vis skulle vi fortfarande kunna äta kakan och ha den kvar. Om den smakar bra eller inte, är en annan fråga.
Nåja, mycket kan sägas och skrivas om det fria skolvalet. Egentligen borde det inte ens kallas för skolval. Ett skolval betyder ju att man väljer en skola och om det finns plats får man den. Men i själva verket rör det sig om ett fritt skolönskemål. Och för vissa kanske det rör sig om ett skollotteri.
HP Tran, lärare på Vättleskolan