Att bedriva distansundervisning i en skenande pandemi är av flera skäl uppenbart komplicerat. Det visade Anna Ekström och Skolverkets GD Peter Fredriksson med all önskvärd tydlighet under torsdagens presskonferens. Där stod det åter klart att inget nationellt beslut angående distansundervisning på Sveriges högstadieskolor kommer att fattas. Intet nytt under solen med andra ord.
Riktigt spännande
Vad som däremot slog mig med bestörtning under presskonferensen var Peter Fredrikssons tips till oss lärare. Han föreslog till exempel att vi skulle vädra efter varje lektion, öppna fönster och - självklart - inte samlas i för stora grupper. Dessa matnyttiga uttalanden fick mig att söka mig vidare till Skolverkets hemsida för lite mer påpassliga råd om hur man i skolan bäst undviker att bli sjuk. Och nu blev det riktigt spännande, högintressant faktiskt. Här fanns snillrika punktlistor till oss högutbildade yrkespersoner som spenderar mer eller mindre hela våra liv i skolan. Bland annat kunde jag läsa att vi ska:
– Möblera luftigt. Det ska finnas ordentligt med avstånd mellan varje bord när det är möjligt.
– Ha ventilationen på hög styrka under skoltid.
– Minska trängseln i korridorer och matsalar genom att anpassa schemat så att elever börjar och slutar olika tider.
– Minska trängseln genom att arbeta i halvklass eller i mindre grupper så ofta det går med hänsyn till lokaler och personal.
Vardagsrealistiskt studiebesök
När jag läst dessa kloka råd från den myndighet som ska vara expert på svenska skolan kan jag inte låta bli att fundera över när exakt Fredriksson och hans kollegor vistades i en ordinär svensk skola senast. Det kanske är dags för ett vardagsrealistiskt studiebesök till valfri skolbyggnad? Då hade man gissningsvis uppmärksammat att i många klassrum trängs ofta 30 elever i lokaler som är byggda för långt färre. Man hade slagits med häpnad över att det är absolut på pricken hundra procent omöjligt att möblera luftigt. Likaså hade man månne förundrats över ventilationen, att den allt som oftast är undermålig i våra kommunalt besparade skolbyggnader. Man hade möjligen överrumplats över att korridorerna på många ställen är trånga och alldeles överfulla av de där små personerna vi ägnar all vår vakna tid åt - just ja eleverna som kryllar överallt.
Under lektionen hade man överraskats av att vi inte kan ha halvklass hur som helst ty i besparingarnas skolvärld finns inte tillräckligt med personal. Vid lunchtid hade man kommit underfund med att matsalsschemat är ett pussel av militärisk disciplin för att kunna utfodra alla elever vid rätt tid. Kanske hade man då insett att det inte bara går att trixa med mattider för att eleverna ska kunna sprida ut sig. Möjligen hade man efter detta besök kommit fram till att råden på hemsidan rent av är verklighetsfrämmande och nästintill naiva.
Möjligen hade man efter detta besök kommit fram till att råden på hemsidan rent av är verklighetsfrämmande och nästintill naiva
Låt gå för att vi ska hålla skolan öppen till varje pris. Utbildning är det viktigaste som finns. Men vi lärare är högutbildade tjänstemän, behandla oss inte som okritiska korkskallar. Att måla upp luftslott och påhittade utopier gör oss ingen tjänst. Sanningen är ju att de flesta skolor inte kan upprätthålla distans eller följa några av Folkhälsomyndighetens rekommendationer. Och det må så vara, jag köper det. Att hålla skolan igång är viktigt för att hela samhällsapparaten ska fungera, jag fattar det. Men ge oss lärare åtminstone respekten av ett erkännande. Skriv istället i klarspråk på Skolverkets hemsida: “Frys halvt ihjäl vid öppna fönster och be till högre makter att just du inte blir smittad”. Det hade på något sätt känts mer vördnadsfullt.
Maria Wiman, lärare