Det så kallade fria skolvalet i Göteborg har havererat fullständigt. Över 1500 barn har inte fått något av sina val och rycks nu upp från klasskamrater och trygghet och sprids nu hejvilt över staden genom absurda dominoeffekter. Ett utstuderat och cyniskt sätt att genomföra besparingar? Eller ren och skär inkompetens i att tillgodose medborgarnas grundläggande krav på trygg skolgång för sina barn?
Ingen på Grundskoleförvaltningen har ännu på ett seriöst sätt lyckats förklara det inträffade. Varför har ingen kvalitetssäkring eller lägesanalys genomförts? Grundskolenämndens ordförande Helene Odenljung (L) skyller på förvaltningens nya IT-system och att det saknats rimlighetsbedömning i skolplaceringarna. Det senare är uppenbart för alla.
Utifrån bristerna i datastödet och vad gäller transparens och tydlighet i information är frågan om någon kan vara säker på att man fått placering på rätt grunder? Förvaltningens haverigeneral Nils Kaiser har inte en enda gång sedan de automatgenererade skolplaceringsbesluten skickades ut, bett om ursäkt för de katastrofala misstag som skett. Viljan att rätta till de uppenbara fel som innebär att tusentalet barn nu gråter sig till sömns varje kväll, lyser med sin frånvaro.
Barnperspektiv saknas
Likt en byråkratisk Bagdad Bob hävdar han att ”87% av barnen har fått något av sina val”. Man tror inte sina öron. I den siffran inkluderas alla som fått sitt fjärde eller femteval. Addera de 13% av barnen som inte fått något av sina val så blir omfattningen av haveriet uppenbar. Barnen offras när förvaltningen ska spara till varje pris. Man bryter mot den grundläggande närhetsprincipen. Man bryter mot Skollagen. Man bryter mot Barnkonventionen som är svensk lag sedan årsskiftet.
Barnens bästa har totalt åsidosatts genom tillämpningen och övertron på ett IT-stöd programmerat till att mäta fågelvägen mellan hem och skola. Det har kraschlandat i ett fullständigt skolvalshaveri. Skolans stadsdelsbaserade organisation existerar inte längre men ett faktum kvarstår, något som Nils Kaiser och förvaltningens totalt osynlige direktör Bengt Randén inte tycks inse. Vi Göteborgare bor fortfarande i stadsdelar och förväntar sig kunna leva där, med en trygg skolgång för våra barn som grundläggande behov.
Barnens bästa har totalt åsidosatts genom tillämpningen och övertron på ett IT-stöd programmerat till att mäta fågelvägen mellan hem och skola.
Bengt Randén lovar i GP 22/5 att lösa de orimliga placeringarna utifrån ett barnperspektiv. Men återigen tittar de endast på avstånd mellan hem och skola och missar helheten. Det är inte att ha ett barnperspektiv. Det är fullständigt otillräckligt och acceptabelt.
Vi har gjort fel och vi ber om ursäkt. Det är ord som Kaiser och Randén borde ha uttalat för länge sedan. Förtvivlade rektorer och lärare vittnar om hur de är bakbundna av budgethetsen och att de får direktiv från toppen att bortse från barnen i sitt eget upptagningsområde för att IT-stödet Optoplan säger annorlunda.
Budget i balans före barnens bästa
Viljan till snabb handling saknas hos politiker och förvaltningsledning. Platsbrist anges som skäl till att barn inte fått önskade skolval. Det är att slira på sanningen. På många skolor finns både klassrum och lärare som i fallet Torslanda och Kärra. Barnen får ändå inte plats. Varför då? Jo, för att förvaltningens egna budget begränsar antalet platser trots söktryck.
Det är numera bestämt att överskott och underskott för en skola följer med till nästa år. Eventuell skuld måste återbetalas inom tre år. Varje barn i Göteborg har ett indexvärde utifrån socioekonomiska faktorer. Barn till låginkomsttagare får högt index vilket ger mer pengar till skolan. Barn till höginkomsttagare får lågt index och ger mindre pengar. Det fanns en naiv tro på att skolor med många barn med högt index skulle generera överskott. I verkligheten har det ofta blivit tvärtom och nu dras många skolor med extrema skulder. Påbudet till rektorerna är budget i balans. Våra barn får betala priset för dessa självpåtagna återbetalningskrav.
Grundskolan är i fritt fall
För att lösa underskottet nagelfars skolornas organisation. Klasser maximeras i storlek och minimeras i antal. Resultatet blir en påhittad platsbrist där barn rycks upp ur sin sociala trygghet och placeras på skolor de ej sökt till. Varje skola får överleva på existensminimum med överfulla klasser och utarbetade lärare. Göteborgs grundskola är i fritt fall. Trots att syftet med en central skolförvaltning var att lyfta kvalitet och likvärdighet. Samtidigt går Göteborg Stad som helhet med 1,5 miljarder kronor plus. Är det rimligt?
Politikerna i grundskolenämnden måste nu ta ansvar och avskriva det självpåtagna återbetalningskravet på skolorna. Fokus på skolan ska vara barnens bästa. Inte budget i balans. Visa civilkurage. Tillskjut medel. Skapa plats. Bygg paviljonger om så krävs. Ska vi behöva flytta till kranskommuner för att få de mest grundläggande behov tillgodosedda?
Vi kräver även att nämnden ger förvaltningen i uppdrag att skyndsamt hantera varje överklagan utifrån barn- och trygghetsperspektiv så att våra barn får önskade skolval.
Fredrik Färm, Hisings Kärra Föräldranätverket Skolplaceringskatastrofen 2020
Anna Ropel, Torslanda Föräldranätverket Skolplaceringskatastrofen 2020
Christian Ivarsson, Bräcke Föräldranätverket Skolplaceringskatastrofen 2020