Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Hade barn- och elevombudet funnits när Måns utsattes för isolering, utfrysning och ensamhet hade jag kunnat anmäla hans skola som tystade ner vad som pågick i sex år, skriver Claes Jenninger. Bild: Janerik Henriksson/TT, Privat

Barn- och elevombudet behövs för att stoppa mobbningen

Såväl stöket som mobbningen ökar i skolan. Den som ofta hängs ut som syndabock är barn- och elevombudet (Beo). Men det är inte Beo som är ett hot mot ordning och reda i skolan. Det är i stället huvudmän som brister i ansvar för skolans arbetsmiljö, skriver Claes Jenninger, pappa, lärare och författare.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Måns gick i sjunde klass i Lerum när han tog sitt liv 2005. I sex år levde han med utfrysning, hån och mobbning. Hemma berättade han inte. Inte en enda gång meddelade skolan något om hans situation, trots att man mycket väl visste och dokumenterade. Jag kontaktade ofta skolan med min oro. Lerums kommun fälldes kraftfullt efter då gällande skollag för mycket grova brister i ansvar och organisation. Någon utredning om mobbningen av Måns gjorde kommunen aldrig. Vi föräldrar har aldrig ens fått en ursäkt.

Bakgrunden var decennier av mobbning i skolan, utan att det fanns någon instans att vända sig till

En enig riksdag skärpte Skollagen 2006 och inrättade barn- och elevombudet (Beo): ”Barn- och elevombudets uppgift är att ta tillvara barns och elevers rättigheter i skolan genom att se till att förskolor och skolor följer den del av skollagen som handlar om kränkande behandling”. Bakgrunden var decennier av mobbning i skolan, utan att det fanns någon instans att vända sig till. Förutom otaliga personliga tragedier reagerade riksdagen också på ökande antal självmord bland barn och unga. Man beräknar att cirka 50 barn och ungdomar tar sitt liv varje år som en följd av mobbning. 2018 tog nio barn under 15 år sitt liv.

Grundlös kampanj

Under året har det förts en mer eller mindre samordnad kampanj mot barn- och elevombudet. Politiker och debattörer kräver högljutt att Beo ska läggas ner. Hade hen funnits när Måns utsattes för isolering, utfrysning och ensamhet hade jag kunnat anmäla hans skola som tystade ner vad som pågick i sex år.

Riksdagsmannen Roger Haddad (L), vice ordförande i riksdagens utbildningsutskott, har tidigare uttryckt att det går lika bra att polisanmälda skolan om man misstänker att ens barn är utsatt för mobbning. Det var precis det jag gjorde för Måns upprättelse. Men inte ens riksåklagaren fann anledning att inleda en förundersökning mot Måns skolor.

Beo utreder om huvudmannen följt skollagen. Finns förebyggande arbete? Har kränkningar följts upp? Hur har personalen fått instruktion om hur man ska agera? Har skolan följt sin likabehandlingsplan? Under första halvåret 2019 innehöll 66 procent av 951 anmälningar elever som kränkt elever, 42 procent att vuxen skolpersonal varit den som har kränkt. Det är självklart obehagligt när en anmälan berör personal, men brott mot skollagen ska huvudmannen ta på sig, inte fegt vältra över det på en enskild lärare.

Huvudmannens ansvar

Huvudmännen har svarat med att köpa sig dyra försäkringar mot skadestånd och rättegångskostnader, eller att undvika att dokumentera utredningar och åtgärder vid uppdagade fall av mobbning mot elever.

Skollagen är solklar – arbetsmiljön i skolan är huvudmannens ansvar. Beo utreder huvudmannens brister i ansvarstagande och organisation.

Naturligtvis styrs skolan av lagar, inte av debatt eller politiska utspel. Skollagen är solklar – arbetsmiljön i skolan är huvudmannens ansvar. Beo utreder huvudmannens brister i ansvarstagande och organisation. Huvudmän är 290 kommuner och ett tusental fristående skolor. De saknar förbluffande ofta, enligt Beo, kunskap om skollagen och dess krav på ett förebyggande arbete.

Skollagen säger också att: ”Huvudmannen ska se till att det inom ramen för varje särskild verksamhet bedrivs ett målinriktat arbete för att motverka kränkande behandling av barn och elever”. Beo lägger aldrig ansvar på enskilda lärare.

Vems är felet?

Lärare, föräldrar och elever anklagas i debatten för stök och oro i skolan. Man ropar på ”hårdare tag” och ”ökande befogenheter”, men förbiser att ställa kraven på den som ansvarar för arbetsmiljön.

Lärare kämpar dagligen envist mot oro och stök, den miljö där mobbning frodas. Men utan stöd från sin huvudman för de en ojämn kamp. Enligt en undersökning från SCB ökar mobbningen. Lärarna behöver nu fler kollegor, mer tid, fortbildning och andra resurser, till exempel kraftfull elevvård. Trots det går nu samtidigt en besparingsvåg över skolan. Sju av tio kommuner skär ner på resurserna till skolan i år.

Lärare tvekar att ingripa

Var femte lärare tvekar att ingripa vid bråk i skolan. Fyra av tio lärare har hotats att anmälas till Beo av elev eller förälder (Skolvärlden april 2017). Sex av tio elever känner sig störda i skolarbetet. Det är naturligtvis alarmerande. Men det är inte Beo som är ett hot mot ordning och reda i skolan. Det är i stället huvudmän som brister i ansvar för skolans arbetsmiljö.

Det är inte Beo som är ett hot mot ordning och reda i skolan. Det är i stället huvudmän som brister i ansvar för skolans arbetsmiljö.

Varför tar inte huvudmän sitt arbetsmiljöansvar och stoppar problemet med föräldrar som med hot försöker påverka lärares betygssättning, lektionsinnehåll och undervisningsmetoder?

Alla föräldrar är enligt lag skyldiga att skicka sina barn till skolan. Men lagen kräver även att skolans huvudmän garanterar en trygg arbetsmiljö för våra barn. Utan Beo finns ingen instans som följer upp att skolans ägare, huvudmännen, följer lagen.

Claes Jenninger, pappa, lärare och författare