Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Barn har rätt till båda sina föräldrar

En färsk utredning visar att det är uppenbart att barnen som förlorar en förälder, vanligen pappan, drabbas hårdast. Det är dags att vi börjar stå upp för dessa barns rätt till sina båda föräldrar, skriver Per Frennbro, MinPappa.nu.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Nyligen genomförde organisationen MinPappa.nu en undersökning av utfallet i de skånska socialtjänsternas vårdnadsutredningar. Det var under åren 2006-2010, totalt 804 fall. I de fall då socialtjänsten rekommenderade ensam vårdnad så kom socialtjänsten i Lund alltid till slutsatsen att den borde gå till mamman. Sedan underlät tingsrätten i Lund att göra de utredningar som de är ålagda att göra. Resultatet har blivit att papporna i dessa fall alltid förlorar vårdnaden om och därmed oftast kontakten med sina barn eftersom de inblandade mödrarna vägrar umgänge.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

I övriga skånska städer varierade procentsatsen vårdnadsutredningar med utslag till mammans förmån mellan 50 och 70 procent. Lund är alltså exceptionellt. Detta tillsammans med ett stort antal upplevda övergrepp som många av dessa pappor berättar om gör att förhållandena bör undersökas närmare.

Hittills har rapporten avfärdats av såväl socialchef som kommunalråd som båda försvarar sina tjänstemäns utredningar som oförvitliga. Detta utan att ha tagit del av undersökningen. Dessutom är det så att Lund omplacerade eller avskedade de fyra mest komprometterade vårdnadsutredarna i januari i år när det blev bekant att en stor kartläggning av hur utredningarna i kommunen går till var på gång.

Sveriges främste expert på utredningar, Bo Edvardsson, som är docent i utredningsmetodik på Örebro universitet är mycket skeptisk till de utredningar han granskat på området. Utredarna blir alldeles för lätt partiska och tar bara in den ena sidans ståndpunkt är hans konklusion.

Nu har det även i Blekinge avslöjats missförhållanden på området med Karlskrona som värsta fall. En lokalpolitiker har avgått som nämndeman till följd av avslöjandena.

Vad tänker myndigheterna göra åt detta? Det är uppenbarligen första gången någon i Sverige gjort en utredning av hur vårdnadsutredningar går till. Den kvalitetssäkrande myndigheten Länstyrelsen har i praktiken ingen som helst kontroll på detta och känner ofta inte ens till sitt ansvar. Det är uppenbart att barnen som förlorar en förälder, vanligen pappan, drabbas hårdast.

Vi vet från forskningen att barn som inte bara förlorar kontakten med en förälder utan också aktivt i ord och handling tvingas att ta avstånd från den ena föräldern får problem i sitt vuxna liv. Relationer till det motsatta könet blir problematiska. Det är vanligt med en upprepning av situationen i nästa generation. Men de sociala problemen dessa barn står inför är betydande. Det handlar om avsevärt förhöjda risker för alkohol- och drogmissbruk, självmord och utslagning.

I dag lever i Sverige någonstans mellan 200 000–300 000 barn under sådana villkor, vi vet inte så exakt, bara att det är frågan 187 000 pappor som inte har någon närmare kontakt med sina barn. Enligt uppgift är det bara sex procent som valt detta. Visst finns det föräldrar som av olika skäl såsom våldsamhet eller missbruk inte kan hantera relationer med sina barn men det är en mindre andel. Men majoriteten är ostraffade personer utan någon som helst tidigare kontakt med rättsväsendet. Tyvärr orkar de flesta av dem inte strida mot socialtjänst och rättsväsende för att få träffa sina barn. De resignerar och ger upp efter att ha försatt sig själva i svåra ekonomiska situationer på grund av rättskostnader och dessutom ständigt bli anklagade för fruktansvärda brott utan någon som helst bevisning. De ger upp kampen då samhället helt och hållet motarbetar deras strävan att behålla kontakten med sina barn.

Dessutom rövas varje år tusentals barn bort från den ena föräldern. Antalet föräldrar som anmäldes för egenmäktighet med barn som termen lyder var år 2009 1 429 stycken, vanligen kvinnor inom Sverige. Hur många barn som är kopplade till varje fall vet vi inte. Men vi vet att siffran stiger varje år. Av dessa gick omkring en procent vidare till åtal. Domstolsväsendet har här på eget bevåg valt att helt enkelt inte väcka åtal i ärenden som kan ge upp till ett års fängelse. Med den inställningen lär inte fallen bli färre. För de barn som rövats bort är den vanliga fortsättningen att de inte mer träffar den andra föräldern. Barnen pressas till lojalitet och den lämnade föräldern beskylls för allehanda övergrepp, vanligen utan någon som helst bevisning.

Det är dags att vi börjar stå upp för dessa barns rätt. Deras rätt till båda sina föräldrar. Hela situationen är knappast värdigt ett samhälle som säger sig sträva efter jämlikhet. Det faktum att våra ungdomar mår allt sämre är också något som stämmer till eftertanke. Om detta finns hur mycket statistik som helst.

Per Frennbro

MinPappa.nu