Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Omar Makram, projektledare och debattör, riksorganisationen GAPF, Glöm aldrig Pela och Fadime. (Indisk barnbrud till höger).

Barnäktenskap kan och ska aldrig accepteras

Alla barnäktenskap är tvångsäktenskap. Att tillåta och acceptera sedvänjor och värderingar som är förbjudna eller otänkbara för etniska svenskar bara för att de utövas av människor från andra kulturer är förkastligt. Vi ska inte ha parallella samhällen och lagstiftning, skriver Omar Makram, GAPF.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Den förståeliga upprördheten över barnäktenskap med minderåriga invandrarflickor har stött på ett bakslag från vissa som blivit upprörda över upprördheten och tycks vilja förespråka ett visst mått av kultur- och värderelativism utifrån kulturell tolerans eller ett pragmatiskt förhållningssätt till invandring.

En del hävdar till och med att ”vi svenskar får skylla oss själva” eftersom vi öppnat dörrarna för dessa ”främmande människor med främmande sedvänjor” att komma in i vårt land och att vi därför måste ha överseende med deras seder och tolerera dem även om de står i strid med våra ”svenska värderingar”.

Relativister uppfattar människor från vissa kulturer som stöpta i samma form och betraktar inte dessa invandrade ”barnbrudar” på samma sätt som svenska flickor.

Dessa värderingar som kallas ”svenska värderingar” ser jag inte som endast svenska. Sverige har inte ensamrätt på värderingar om mänskliga rättigheter för alla, inklusive dem för kvinnor, HBTQ-personer och barn. Dessa är universella värden och om man vill kalla detta synsätt ”kulturabsolutism” så må det vara hänt!

Relativister uppfattar människor från vissa kulturer som stöpta i samma form och betraktar inte dessa invandrade ”barnbrudar” på samma sätt som svenska flickor. De glömmer också att äktenskap med minderåriga är förbjudna i många länder i Mellanöstern, och medan lagen där ignoreras och överträds å det grövsta kämpar islamisterna för att den officiella giftasåldern ska sänkas till 9 år.

Får under inga omständigheter försvaras

Vi ska inte låta oviljan mot det invandringskritiska lägret resultera i att vi förkastar alla deras ställningstaganden då vissa ju kan vara berättigade. Det är förvisso så att främlingsfientliga personer sannolikt motsätter sig vissa seder inom invandrargrupper inklusive äktenskap med minderårig, men detta ska naturligtvis inte påverka oss att implicit försvara företeelsen eller ens i ringaste mån agera som apologeter för den.

I en nyligen publicerad artikel i tidskriften Fokus säger krönikören och chefredaktören Johan Hakelius: ”Det finns antagligen omkring 150 fall av barnäktenskap i Sverige. Vad vill ni upprörda göra åt det? Vill ni tvångsmässigt skilja paren åt? Vill ni propsa på skilsmässa eller åtal? I det fall de underåriga fruarna fött barn, vill ni ta barnen ifrån dem? Vad vill ni?”

Lagstadgad våldtäkt?

Ska vi alltså tillåta lagstadgad våldtäkt på minderåriga flickor om de inte är svenska? Nej, vi ska inte tillåta det! Ja, vi ska skilja på dem! Vi ska skydda barnen! Och de vuxna män som bryter mot lagen ska ställas inför rätta om det finns lagrum för dem att åtalas!

Jag har sett flera svenska kvinnor relativisera frågan i sina Twitter-inlägg: ”Ja, men jag hade en sexuell relation med en äldre man då jag var under 18.”

Var männen ni hade dessa relationer med er förmyndare eller vårdnadshavare? Utövade de makt över er inom ramen för hederskultur?

Om en äldre svensk man blir vårdnadshavare till en minderårig flicka som är asylsökande från Afghanistan och de två inleder ett sexuellt förhållande, vad tänker vi då?

Denna form av relativism visar på en total brist på förståelse för strukturen! Barnäktenskap är tvångsäktenskap. Minderåriga flickor från Mellanöstern tvingas in i äktenskap av sina familjer på ett eller annat sätt. Vi pratar inte om ett par tonåringar som träffas på en klubb i Kabul, dansar tillsammans, går på några dejter, förälskar sig och beslutar sig för att flytta ihop.

Nu föreställer vi oss andra scenarier. Om en äldre svensk man blir vårdnadshavare till en minderårig flicka som är asylsökande från Afghanistan och de två inleder ett sexuellt förhållande, vad tänker vi då? Gör det faktum att han är svensk det hela plötsligt icke-acceptabelt? Men om denna utsatta flicka säger att hon samtycker?

Eller varför inte tillåta giftermål med 9-åriga flickor i muslimska grupper av religiösa och kulturella orsaker? Om den 9-åriga flickan samtycker så kanske det är för hennes bästa?

Eller vad sägs om den afghanska seden kallad Bacha Bazi som innebär att tonåriga pojkar utnyttjas sexuellt av äldre män? Kan vi säga att vi inte har rätt att fördöma företeelsen och om den minderårige pojken säger att han samtycker, ska vi då tillåta den?

Och hur har vi det med minderåriga flickor som går med på könsstympning? Ska vi bestämma att traditionen kanske är acceptabel så länge flickor går med på att genomgå en sådan?

Ska vi ha parallell lagstiftning?

Ska vi ha parallella samhällen med andra moralkoder? Och om vi vill skydda deras kulturella traditioner ytterligare, ska vi då kanske ha parallell lagstiftning för att tillmötesgå kulturella skillnader?

Jag upprepar hela tiden meningen som kanske skulle behöva läsas högt på morgonnyheterna varje dag för att fastna: ”Alla människor har samma värde och alla är välkomna, men alla värderingar och idéer har inte samma värde och alla är inte välkomna i vårt samhälle.”

Omar Makram

projektledare och debattör, riksorganisationen GAPF, Glöm aldrig Pela och Fadime