Den pågående krisen inom polisen är hela samhällets kris, skriver en ledarskribent på GP. ”Men att plötsligt bara skrika att det är kris i hela polisorganisationen är att gå för långt”, tycker statsministern. Han har delvis rätt, hela organisationen är inte kris, men viktiga delar av organisationen har stora problem.
Att de beslutade gränskontrollerna, händelserna i de utsatta områdena, eventuella terroristhot, bilbränderna, dödsskjutningarna med mera skulle vara tillräckligt för att skapa en allvarlig och långvarig kris inom alla delar i en så stabil, lojal och kompetent organisation som den svenska polisen, och att orsaka det missnöje som många polismän nu ger uttryck för, är en felbedömning.
Varför inte lyssna?
En erfaren polisman från Uppsala, Christer Norström utrycker: ”Det är så djävla illa just nu. Jag har aldrig varit med om maken under mina 47 år hos polisen”.
Lyssnar inte och förstår inte inrikesminister Anders Ygeman (S) och rikspolischefen Dan Eliasson vad Christer Norström säger?
Vad felas? Beskriver verkligen de nuvarande regionala polischeferna hur den nya polisorganisationen fungerar internt eller är ”locket på” enligt principen ”antingen är man med eller inte”? Har cheferna en annan uppfattning än polismännen? Har de en annan uppfattning än rikspolischefen? Berätta klart och redigt vad problemet med den nya polisorganisationen är!
Förhållandet om det är en centralt ledd polis har faktiskt betydligt mindre betydelse för ordning och säkerhet på gator och torg än vad många konsulter och politiker och även en del polischefer för den delen, tror och anser.
Nödvändiga förändringar
För en utomstående framstår därför följande kostnadsfria åtgärder nödvändiga, utifrån tidningsartiklar och TV-inslag, för att polisen skall komma vidare framåt:
1. Ygeman bör ägna sig åt politik och sluta upp med att lägga sig i renodlade polisledningsfrågor. Han skall ta ett politiskt ansvar och ge utrymme för en ny rikspolischef att kliva fram och självständigt uttala sig i centrala polisledningsfrågor. Det är mycket anmärkningsvärt att både Ygeman och Eliasson tycks anse att Ygeman är Eliassons chef. Ministerstyre har vi inte i Sverige, särskilt inte inom polisen. Nu säger Ygeman att polisen inte har levererat och att han vill se en förbättring av både resultat och ”känslan inom polisen”. Alla vet, att det är just Ygeman som inte har levererat, bristerna i hans politik ser alla som är insatta i polisfrågor, och vem tror han skapar den negativa ”känslan” inom polisen?
2. Media måste sluta med att ”gulla” med Ygeman och inte behandla honom som om han var rikspolischef i Sverige. Ygeman, likt en annan socialdemokrat på sin tid, Ebbe Carlsson, också med aspirationer att få leda polisverksamhet, tycks ju också vara förtjust i att åka polisbil, där bak.
Dan Eliasson ska sluta
3. Rikspolischefen Eliasson skall sluta med polisverksamhet.
4. En ny rikspolischef bör inledningsvis ge regionpolischeferna ökad möjlighet att avvika från de mest polisiärt olämpliga delarna i den nya centrala organisationen för att åter kunna bedriva en till regionen anpassad, fullvärdig polisverksamhet över ytan och inte längre bortse från att polisstationer fortfarande är viktiga delar av polisverksamheten. Börja även med att åter seriöst värdera den beprövade poliserfarenheten mot nya forskningsresultat. Ta ett ordentligt omtag i rekryterings- och utbildningsfrågan. Inse att rollen som polisman inte är samma som för andra tjänstemän. Låt opponenterna i polisleden komma till tals och pröva sakligt deras förslag.
5. Acceptera att chefer på olika nivåer krävs för en effektiv polisverksamhet. Flummiga ledningsförhållanden ska utmönstras. Det är i de nära interna mötena mellan polischeferna och kommissarierna, de yttre befälen, polismännen och polismännens företrädare som grunderna för brottsbekämpningen läggs fast. Det är dessa nyckelpersoner, inte enstaka politiker, inte forskarna, inte HR-människorna, inte konsulterna med flera som äger frågan om polisen lokalt skall kunna upprätthålla ordning och säkerhet. Det är huvuduppgiften även i en ny, centralt ledd polisorganisation.
Mest angelägna uppgiften
6. Enbart inom polisen kan besluten tas om de polisoperativa insatserna. Polisen måste ta tag i de lokala ordningsproblemen och återta gator och torg och sedan upprätthålla ordningen på dessa platser över tid inom de särskilt utsatta områdena i hela Sverige. Det är den mest angelägna brottsförebyggande uppgiften som ligger framför svensk polis. Flera av regionpolischeferna är lämpliga att från central nivå leda sådan verksamhet.
Organisationsmodellen har alltså begränsad betydelse för polisverksamheten. Vad är då huvudproblemet? Det är nog så att polisens anställnings- och lönevillkor nu måste få en lösning efter år av omorganisation och för att kunna behålla de polismän som överväger att sluta som polismän. Förutsättningarna för att lägga poliskrisen bakom sig kan skapas av Anders Ygeman men han har inte levererat något hittills eftersom det faktiskt kostar. Snart kan det gå över styr!
Håkan Jaldung
f d polismästare