Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Välkomnar omröstningen. Folkomröstningen i Storbritannien är ett efterlängtat demokratiskt inslag i Europa, skriver Petter A Månsby.

Baktala inte Brexit-omröstningen – välkomna den

DEBATT: Folkomröstningen i Storbritannien är ett efterlängtat demokratiskt inslag i ett Europa som tycks ha glömt att det är på grund av och inte trots det demokratiska styrelseskicket som kontinenten tog sig ur 1900-talets totalitära mörker, skriver Petter A Månsby.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Petter A Månsby

I dag går de brittiska väljarna till vallokalerna för att besluta om landet ska lämna eller stanna i EU. Enligt opinionsmätningarna ser omröstningen ut att bli en riktig nagelbitare. I Sverige har beskedet om den historiska omröstningen fått ett blandat mottagande. Många politiker och bedömare har uttryckt sin oro över vad som väntar om Storbritannien lämnar unionen. Allt från riskerna på börsen till utrikespolitik har stötts och blötts för att reda ut vad de långsiktiga konsekvenserna kan tänkas bli.

Intresset för vilka effekter ett brittiskt utträde får för svensk del är förståeligt. Storbritannien är en av Sveriges närmaste handelspartners och i flera centrala frågor delar våra länder en samsyn. Ett EU utan brittisk medverkan är förmodligen ett EU med en svagare svensk röst.

Styvmoderligt tillrättavisande

Mindre tid har dock ägnats åt att diskutera varför en så pass stor andel av den brittiska opinionen stödjer ett utträde. I stället för en tydlig argumentation för varför EU i dess nuvarande form är överlägset ett mer mellanstatligt dito så präglas den svenska debatten av ett något styvmoderligt tillrättavisande av det brittiska agerandet.

Inte sällan målas rena skräckscenarion upp där EU porträtteras som det enda som står emellan fred och ett nytt kontinentalt storkrig. Som om sannolikheten för att Norge eller Schweiz skulle dras in i ett krig med sina grannar ökat för att de valt att avstå från EU-medlemskapet.

EU har under de senaste decennierna gått från en renodlad handels- och tullunion till en genomgripande politisk union utan en bred debatt i medlemsländerna. De medlemsländer som har genomfört folkomröstningar om EU-medlemskapet, euron eller Lissabonfördraget utgör undantag. När sådana omröstningar väl har genomförts brukar de visa på ett svagt stöd för ökad maktöverföring till Bryssel.

Trots en ofta högstämd retorik om de demokratiska principernas betydelse så lider EU:s institutioner av bristande demokratisk legitimitet. Att premiärministern David Cameron ger britterna chansen att uttrycka sina åsikter om EU:s färdriktning är ett efterlängtat demokratiskt inslag i ett Europa som tycks ha glömt att det är på grund av och inte trots det demokratiska styrelseskicket som kontinenten tog sig ur 1900-talets totalitära mörker.

Välkommet demokratiskt lackmustest

Att medborgarna känt sig delaktiga i beslutsfattandet har varit grundläggande för att nå det tillstånd av fredlig samverkan som präglar relationen mellan Europas länder i vår tid. Medan en ökad känsla av maktlöshet riskerar att göda extremism. Oavsett vad resultatet i omröstningen blir så utgör det brittiska initiativet ett välkommet demokratiskt lackmustest för europasamarbetet.

Om britterna röstar för att stanna så får unionen den demokratiska legitimitet som den tidigare saknat i många brittiska väljares ögon. Om de å andra sidan röstar för att lämna så stärks incitamenten för att reformera EU för att bättre stämma överens med de europeiska folkens krav och förväntningar på unionen.

På kort sikt riskerar Brexitomröstningen att skapa både politisk och ekonomisk turbulens vars konsekvenser är svåra att förutspå. I längden kan dock initiativet bli startskottet för en välbehövlig europeisk debatt om hur långt EU:s makt ska sträcka sig i framtiden och i vilken mån den behöver begränsas. Förhoppningsvis kan vi till slut hitta en medelväg mellan antingen paranoid isolationism eller ohämmad maktcentralisering.

Petter A Månsby

talskrivare för M-politiker och ekonom