Riksdagen är tydlig med att regeringen och kulturministern nu måste göra om och återkomma med bättre filmpolitiska förslag. En taffligt beredd skrivbordsprodukt från kulturdepartementet måste ersättas av en bred filmpolitisk utredning som verkligen involverar filmbranschens aktörer och som tar fram förutsättningar för en livskraftig filmbransch.
Med buller och bång
Socialdemokraterna och Miljöpartiet kallar sig för en samarbetsregering. Tyvärr har vi inte fått se prov på detta när regeringen har tagit fram den nya filmpolitiken. Med buller och bång valde kulturministern att i maj 2015 riva upp hela det filmavtal som tjänat Filmsverige i över 50 år. Avtalet hade sina brister, men regeringens hela hantering är under all kritik.
I våra samtal med regeringen har kulturministern och regeringen visat ett ytterst begränsat till inget gehör alls för allianspartiernas krav på innehåll i den nya filmpolitiken. Det var därför som vi valde att lämna de filmpolitiska samtalen, då vi inte upplevde något utrymme till samförstånd som man rimligen kan förvänta sig av en samarbetsregering. Att regeringen hamnade helt snett i frågan om finansiering, vilket riskerar att äventyra hela Biografsverige inte minst utanför storstäderna, är ett tecken på regeringens totala brist på lyhördhet.
Den 24 maj stod det klart att regeringens filmpolitik saknar stöd i riksdagen. Riksdagens kulturutskott ger regeringen underkänt på ett stort antal punkter. Utskottet markerar tydligt bland annat att regeringens förslag till finansieringslösning, en kraftigt höjd biomoms är fel väg att gå.
Uppseendeväckande chockhöjning
Det är uppseendeväckande att kulturministern säger att filmen ska vara en del av kulturpolitiken, samtidigt som regeringen chockhöjer biomomsen och skiljer den från alla andra kulturformer. Regeringen måste backa och ta fram alternativa finansieringsförslag. Branschen är beredd att under tiden förlänga de avtal som nu gäller.
Riksdagen föreslås nu beställa en bred filmutredning av regeringen, som tar fram en ny samverkansmodell där samtliga parter ges såväl insyn som inflytande. Utredningen ska också se över Svenska Filminstitutets roll och organisationsform. Det är inte rimligt att all makt över filmpolitiken läggs hos en privaträttslig stiftelse där såväl insyn som inflytande utifrån begränsas. Att regeringen har föreslagit att Svenska Filminstitutet dessutom själv ska utse sina branschråd och utvärdera sin egen verksamhet är naturligtvis högst olämpligt.
Skadar svensk filmnäring
Det finns frågor som behöver hanteras mer skyndsamt för att inte riskera att filmbranschen ska skadas. Därför uppdras till regeringen att snarast återkomma till riksdagen med förslag på hur den olovliga spridningen av film ska stoppas, samt utreda förutsättningar att införa produktionsincitament. Att Sverige saknar detta skadar svensk filmnäring och gör det orimligt dyrt att spela in film i vårt land, jämfört med andra länder.
När riksdagen debatterar regeringens filmpolitik den 9 juni, förväntar vi oss att kulturministern tar åt sig av den kritik som riksdagen ger. Svensk film förtjänar bättre än kulturministerns filmfiasko!
Cecilia Magnusson (M)
riksdagsledamot och filmpolitiskt ansvarig
Per Lodenius (C)
riksdagsledamot, kulturpolitisk talesperson
Bengt Eliasson (L)
riksdagsledamot, kulturpolitisk talesperson
Roland Utbult (KD)
riksdagsledamot, kulturpolitisk talesperson