Replik
Förlossningsskador, 17/7
Debattartikeln om att vården är skicklig på att reparera förlossningsskador gör oss minst sagt fundersamma. Ett antal läkare och specialister har nyligen gått ut i media och bekräftat den bild som många av oss förlossningsskadade upplevt.Att vården inte är tillräcklig, att råden om att knipa delas ut som en standardlösning på allt och att kvinnor lider i onödan av förlossningsskador.
Äntligen har kvinnor med hjälp och stöd av dessa läkare vågat höja sina röster och berättat sina självutlämnande historier, utan förskönande för att media skall lyfta frågan.Vi har lyft på locket och berättat om det som så länge varit förknippat med skam. Att Gudrun Abascal som barnmorska i ett enda slag viftar bort alla dessa kvinnors upplevelser och även läkarnas slutsatser är uppseendeväckande.
Missar många skador
I SBU:s rapport ”Analsfinkterskador vid förlossning” konstateras att vården missar många förlossningsskador, vilket strider mot de slutsatser Abascal för fram. Rapporten bygger på 5 300 forskningsrapporter om vad som minskar förlossningsskador hos kvinnor. Har Abascal även invändningar mot forskaren Pär Nordin som säger: ”Det är skandalöst att något som nästan halva jordens befolkning går igenom är så dåligt utvärderat. Hade män fött barn så hade forskningen kommit mycket längre”?
Om vården är så ”skicklig på att reparera förlossningsskador” som Abascal påstår, varför efterfrågar då läkare och forskare mer forskning inom området och kallar nuvarande situation för ”skandalös”? Enligt Eva Uustal, överläkare på Linköpings universitetssjukhus är det många kvinnor som långt efter förlossningen har stora problem men som inte fått hjälp.
Saknas nationella riktlinjer
I dag saknas nationella riktlinjer för hur dessa skador skall diagnosticeras, behandlas och förebyggas och att det resulterar i att 46 kliniker gör olika. Förlossningsskador som inte upptäcks i tid är både vanliga och svåra att behandla just på grund av detta. Vi undrar vad för fakta Abascal bygger sin artikel på när hon säger att kvinnor som får förlossningsskador redan får den hjälp de behöver. Detta väcker frågan om det är sådana barnmorskor som utgör det stora problemet. När forskning, läkare och undersökningar visar på stora problem inom ett vårdområde men där de som utför vården dementerar att problemen finns och därmed inte driver på fortsatt forskning, då förstår man varför vi inte kommit längre.
Elisabeth Wahlström
Jenny Aakula
Hanna Öhman
Nätverket Våga Vägra Förlossningsskador