Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Humanare. En genuin humanrätt skulle innebära att Sverige, oavsett flyktingskäl, prioriterar de flyktingar i flyktinglägren som har det svårast. Denna prioritering skulle – förutom betydligt bättre hjälp på plats – inkludera ett generöst svenskt mottagande av kvotflyktingar, skriver debattören.

"Avskaffa asylrätten och inför en hållbar humanrätt"

Asylrätten prioriterar en skenbar rättssäkerhet framför vanlig medmänsklighet. Det är dags att avskaffa asylrätten och införa en hållbar humanrätt som prioriterar humanitära skäl framför formella regelverk. Ett sådan humanrätt skulle också förebygga ett socialt och ekonomiskt sammanbrott i Sverige, skriver Leif Elinder.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Schengenförordningen (EU:s yttre gräns) och Dublinförordningen (kravet på en asylprövning i första migrantland) har kollapsat. I år beräknas EU-länderna ta emot närmare en miljon flyktingar (de senaste månaderna upp till 10 000 per dag). I år beräknas Sverige ta emot cirka 190 000 asylsökande (de senaste månaderna upp till 10 000 per vecka). Därtill beräknar polisen att nästan lika många flyktingar kommer hit utan att söka asyl och som väljer att gå under jorden eller försöka resa vidare.

För nästa år (2016) beräknar Europakommissionen att antalet flyktingar kommer att tredubblas – det vill säga tre miljoner flyktingar. Om samma trend skulle gälla för Sverige så skulle det innebära att vi nästa år skulle ta emot 600 000 flyktingar. Ett orimligt antagande? Knappast. Det handlar fortfarande bara om att ta hand om en hundradel av de 60 miljoner flyktingar som i dag söker hjälp. Flyktingströmmen beräknas bli oförändrad under de närmsta fyra åren.

  • Hur tacklar EU situationen?

Inte bra! Hittills har endast hälften av medlemsländerna meddelat att de är beredda att ta emot en knapp procent (1 300) av de 160 000 flyktingar som man formellt kommit överens om att erbjuda en vidarebosättning inom EU.

  • Hur tacklar regeringen Löfven situationen?

Inte bra! Först förra veckan konstaterade vår statsminister att flyktingsituation nu är ”ohållbar”, att vi nu måste “få bättre ordning och reda i mottagandet” samt att vi måste övertyga våra EU-partners om att gå med på en omfördelning.

  • Vad säger våra EU-partners?

Danmarks integrationsminister Inger Støjberg säger utan omsvep att ”Svenskarna får skylla sig själva” och att vi inte ska räkna med något stöd. Tysklands förbundskansler Angela Merkel har nu tvingats överge öppna famnens politik. Sverige har valt att i stället begära hjälp från länder man tidigare kritiserat. En icke hållbar strategi.

Sverige tar per capita emot flest asylsökande i EU – drygt tre gånger fler än Tyskland. Den förra månaden 21-punkts långa Migrationsöverenskommelsen (MÖK) mellan regeringen och allianspartierna blev ett slag i luften. Tillfälliga uppehållstillstånd (TUT) infördes men med undantag för ensamkommande barn/ungdomar och barnfamiljer. Då rätten till familjeåterförening kvarstår, påverkar inte MÖK antalet asylsökande.

  • Flyktingarna i närområdet glöms bort.

För att livnära drygt tio miljoner flyktingar i flyktingläger bidrar FN och andra hjälporganisationer med cirka 80 miljarder kronor per år – motsvarande 8 000 kronor per flykting och år. Sveriges biståndsbudget är 40 miljarder kronor. Regeringen planerar nu att kraftigt reducera biståndsbudgeten. Man talar om en reducering på mellan 10 – 20 miljarder kronor. Därmed drar Sverige bort försörjningen för cirka två miljoner människor, vilka nu befinner sig i Mellanösterns flyktingläger.

  • Asylrätten fungerar inte vid massflykt.

Asylrätten prioriterar en skenbar rättssäkerhet framför vanlig medmänsklighet. Det kan ta över ett år innan ett enda enskilt ärende är avgjort. Det handlar om kostnader på hundratusentals (i bland miljontals) kronor som kanske i slutändan ändå resulterar i att Migrationsverket avslår en ansökan. Polismyndigheter engageras för att försöka verkställa avisningar. Det är ett högt pris att betala – framför allt humanitärt.

Asylrättens reglementen resulterar i långdragna juridiska processer som är svåra att avgöra, som lätt kan manipuleras, som är kostsamma och som tillåter att tekniska formaliteter framför humanitära skäl i slutändan fäller det avgörande beslutet.

Asylrätten är förknippad med tolkningsproblem. Hur bedöms till exempel risk för förföljelse? När blir en asylberättelse – utan identitetshandlingar och andra bevis – tillräckligt ”rimlig” för en beviljad asyl? En flykting – som betalar smugglare tiotusentals tals kronor – informerar sig sannolikt om hur man lämpligast bör lyfta fram sina asylskäl. Vem skulle handla annorlunda?

  • Måste ersättas med humanrätt.

Asylrätt måste i stället ersättas med en ”humanrätt” som prioriterar humanitära skäl framför formella regelverk. En genuin humanrätt skulle innebära att Sverige, oavsett flyktingskäl, prioriterar de flyktingar i flyktinglägren som har det svårast. Denna prioritering skulle – förutom betydligt bättre hjälp på plats – inkludera ett generöst svenskt mottagande av kvotflyktingar.

Dagens flyktingsituation i kombination med en oinskränkt asylrätt kan mycket väl leda till att Sverige kommer att stå inför uppgiften att ta emot över en halv miljon flyktingar per år. I en sådan situation handlar det inte längre bara om att hantera en flyktingkris utan även om att rädda det demokratiska samhället.

För att förebygga ett socialt och ekonomiskt sammanbrott måste svensk migrationspolitik harmoniseras med övriga EU-länder. Söktrycket måste helt enkelt minskas. En sådan politik innebär inte att ge efter för främlingsfientliga strömningar utan snarare att för framtiden säkra Sverige som ett öppet och solidariskt land.

Leif Elinder

samhällsdebattör, pensionerad barnläkare