De adrenalinkickar en idrottare får vid högpresterande är svårt att förstå för den som aldrig tävlat eller tränat på en hög nivå. Hur ska en elitidrottare kunna få dessa kickar efter den slutat med den hårda träningen och tävlandet? Uppenbarligen är kokain en drog som har används av många idrottsmän för att fortsätta att känna de där kickarna – Northug, Patrik Sjöberg, Sven Nylander och Diego Maradona för att nämna några exempel. Känslan kan förmodligen påminna lite om den kicken som till exempel infann sig när du helt utpumpad går över mållinjen som segrare inför ett enormt publikjubel.
Inga vanliga människor
Vad som behöver understrykas här är att ovan nämnda namn är inga ”vanliga normalmänniskor” Northug med sina 13 VM-Guld, två OS-guld och totalsegrar i världscupen, Sjöberg satte ett världsrekord och Maradonas prestationer behöver knappast presenteras ytterligare.
Som elitidrottare blir du tvungen att sluta lyssna på kroppens signaler. När du blir trött lär du dig att bita ihop och fortsätta, när du har lite ont under tävling eller match lär du dig att ignorera smärtan och fortsätta. Att ignorera tröttheten, bita ihop och bara fortsätta pressa sig är en effektiv metod för att bli en bättre idrottare, men bedräglig sedan när du slutar och ska försöka leva ett ”vanligt” liv. Du har länge levt på adrenalinkickar, ignorerat kroppens naturliga signaler och tänjt på gränserna så mycket att du många gånger har tappat dem. Även motivation och självförtroende kan få sig en hård törn när du inte längre känner den upplevda kompetens du har varit van vid.
Alltför kommersiell bransch
Även om det kan tyckas bra att en del idrottare kan leva på sin sport har idrotten blivit en alltför kommersiell bransch där idrottare blir produkter. Du behöver säga, tycka och göra rätt saker annars riskerar du bli av med kontrakt och sponsorer samt bli uthängd i media – även efter du har slutat med idrotten.
Att döma dessa människor och förutsätta att de helt plötsligt ska bete sig som ”vanliga” människor är inte rimligt. Som tur för Northug är att i Norge finns en politisk majoritet för att avkriminalisera användandet av droger och istället erbjuda hjälp, vilket har visat sig vara mycket framgångsrikt. Ett område där även svenska politiker kanske borde se över en lagändring för att fler, som till exempel före detta elitidrottare ska våga erkänna sitt missbruk och kunna söka hjälp för det.
Erika Ohlsson, beteendevetare