Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Sverige är ett litet exportberoende land, och vår region ännu mer så. Vi bör inte bara luta oss tillbaka och sova gott, utan precis som vid tidigare omvandlingsskeden aktivt verka för att omställningen med en ökad automatisering och digitalisering sker så smärtfritt som möjligt, skriver debattörerna.

Automatisering kan öka de regionala klyftorna

Vi tror inte heller att tekniska framsteg, automatisering och digitalisering leder till massarbetslöshet, men vill höja ett varningens finger för att ha alltför stor tilltro till marknadsmekanismerna, skriver bland andra Joakim Boström Elias, Västra Götalandsregionen.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Replik

Tekniska framsteg, 25/12

Charlie Karlsson menar att historisk erfarenhet och ekonomisk teori talar för att den pågående automatiseringen och digitaliseringen inte kommer att leda till en kraftig nedgång i sysselsättningen och en motsvarande kraftig höjning av arbetslösheten. Detta kan ställas mot alarmistiska profetior om massarbetslöshet till följd av att datorer och robotar kommer att ersätta upp till vartannat jobb de kommande 20 åren.

Vi välkomnar Karlssons artikel som ifrågasätter den rädsla inför ny teknik som ofta präglar debatten kring automatisering. Vi anser, i likhet med Karlsson, att det finns ett behov av en mer nyanserad och sansad debatt kring automatiseringens och digitaliseringens effekter för ekonomi och arbetsmarknad. Automatisering av mänskligt arbete har pågått länge, och har varit en viktig faktor för att skapa både ekonomisk utveckling och förbättrade arbetsförhållanden. I grunden utgör en fortsatt automatisering en positiv utveckling, som skapar förutsättningar för en hållbar omvandling som kombinerar fortsatt välstånd med en minskning av klimatpåverkande utsläpp. Automatiseringen och digitaliseringen kan också bidra till att lindra de påfrestningar på välfärden som följer av en demografisk utveckling mot en åldrande befolkning och lägre andel i arbetsför ålder.

Mildra negativa effekter

Men vi vill också höja ett varningens finger inför en alltför stor tilltro till marknadsmekanismerna. Vi tror inte att vi bara kan luta oss tillbaka och ”fortsätta sova gott om nätterna”, som artikelförfattaren uttrycker det. I stället krävs att vi aktivt arbetar med att mildra den fortsatta automatiseringens negativa effekter för missgynnade yrkesgrupper och regiondelar. Liksom vi måste vi ta till vara på och förstärka omvandlingens positiva effekter. Även i syfte att långsiktigt skapa acceptans för fortsatta förändringsprocesser är det viktigt med omställningsåtgärder riktade mot de yrkesgrupper som drabbas negativt.

Historiska exempel visar, precis som i fallet med Ford som lyfts fram i Karlssons artikel, att nya tekniska landvinningar i de flesta fall leder till ökad produktivitet, ökad sysselsättning och därmed ökat samhälleligt välstånd på övergripande nivå. Men genomgripande strukturförändringar sker inte med samma resultat i Sveriges alla delar och för alla delar av arbetskraften. Där nya tekniska landvinningar sprider ljus och välstånd har samtidigt alltid funnits en skuggsida, så även på Henry Fords tid.

De orter vars tidigare komparativa fördelar inte längre står sig i konkurrensen dräneras på sikt på både arbetstillfällen, befolkning och skattebas. Karlsson uppmärksammar visserligen att automatiseringen påverkar regioner olika, med tillfälligt höjd arbetslöshet i vissa regioner som följd. Men en färsk rapport om automatiseringens regionala konsekvenser som Västra Götalandsregionen, Region Skåne och Centrum för regional analys vid Handelshögskolan vid Göteborgs universitet tagit fram, visar att den tilltagande automatiseringen även kan få långsiktiga regionala konsekvenser.

Både vinnare och förlorare

Med utgångspunkt i ekonomins yrkessammansättning visar analysen att framför allt storstäder och universitetsorter gynnas av den tilltagande automatiseringen och digitaliseringen. Tätbefolkade platser, som till exempel Göteborgsregionen, har i regel en mer högutbildad arbetskraft verksamma inom yrken som i lägre grad antas kunna ersättas med maskin- eller datorkraft. Samtidigt är det där många av de nya högkvalificerade jobben skapas. I en sådan framtid missgynnas små och ofta industriberoende orter, något som kan drabba delar av Västsverige. På sikt riskerar automatiseringen därför att minska sysselsättningen i perifera regiondelar och ytterligare stärka den trend mot större regionala skillnader, som vi sett sedan 1980-talet i Sverige och många andra europeiska länder.

Av den anledningen vill vi poängtera att strukturomvandlingens effekter i form av förlorade arbetstillfällen i vissa segment av arbetskraften och i vissa regioner inte bör viftas bort. Särskilt inte då regionala variationer kan väntas spä på redan tilltagande regionala klyftor. På sikt kommer den nationella arbetsmarknaden att anpassa sig, men de nya jobben skapas inte på samma plats som de går förlorade, och inte inom samma yrkeskategorier.

Regionalt anpassade insatser

Vad bör då göras? Erfarenheter från tidigare omställningsskeden i vår region, från varvsnedläggningarna till Saab-konkursen, har lärt oss att insatser från samhällets sida dämpat omställningens mest negativa konsekvenser.

I vår analys identifierar vi yrkesgrupper med olika typer av utmaningar. För vissa yrken (till exempel sjuksköterskor och bygg och anläggningspersonal) kombineras ett relativt högt tekniskt omvandlingstryck med ökad efterfrågan, och de regionala utmaningarna är både att öka volymen av utbildningsplatser och anpassa utbildningens innehåll till den ökade automatiseringen. Detta är en fråga inte minst för utbildningsanordnare – hur och i vilken omfattning kan man göra utbildningar komplementära med automatiseringen? Likaså är det centralt för arbetsgivare att utveckla nya lösningar för att lösa bristsituationer inom vissa yrkesgrupper.

Andra yrken (till exempel kassapersonal, lagerarbetare, maskinoperatörer och försäljare) kombinerar i stället en relativ minskning av andelarna på arbetsmarknaden med relativt högt tekniskt omvandlingstryck. Dessa yrken kommer inte att försvinna helt, men utvecklas mot färre och mer specialiserade anställda. I dessa fall blir möjligheterna till omställning genom exempelvis vuxenutbildning och fortbildning avgörande. Helt nya yrken kommer också att skapas inom områden som vi inte kan tänka oss i dag – vem kunde till exempel 1985 förutse den enorma expansion och förändring som skedde inom svensk IT-service under 1990-talet? Det ger en ytterligare utmaning där vi tror att Karlssons generella poäng är relevant – det är kanske inte möjligt eller ens önskvärt att veta exakt vart omställningen bär hän. Omställning ska alltid innebära utflykter i delvis ny terräng.

Sverige är ett litet exportberoende land, och vår region ännu mer så. Vi bör inte bara luta oss tillbaka och sova gott, utan precis som vid tidigare omvandlingsskeden aktivt verka för att omställningen i Västsverige sker så smärtfritt som möjligt. Oavsett om orsakerna historiskt varit tekniska framsteg eller ökad globalisering har regionalt anpassade omställningsinsatser varit starkt bidragande till en gynnsam omställning.

Joakim Boström Elias

analytiker Västra Götalandsregionen

Mats Granér

ekon dr och samhällsanalyschef Västra Götalandsregionen

Martin Henning

docent i ekonomisk geografi och föreståndare för Centrum för regional analys vid Handelshögskolan, Göteborgs universitet