Problemen i så kallade utsatta bostadsområden är många och en viktig faktor för att vända en negativ utveckling är den lokala skolan. Mycket talar för att en väl fungerande skola är avgörande för ett bostadsområdes utveckling. En väl fungerande skola gör att engagerade föräldrar vill stanna kvar i området och kan även motivera andra föräldrar att flytta in när det byggs nytt.
Forskningsresultat från både Sverige och andra länder visar att det inte är hugget i sten att skolor i problemområden kommer att vara problemskolor. Tvärtom visar det sig att det går att skapa väl fungerande skolor också i sådana områden. I förorterna har det dock visat sig svårt för kommunerna att göra de egna skolorna attraktiva. Kommunalpolitikerna är medvetna om problemet och lösningen så här långt har i många fall varit att erbjuda framgångsrika vinstdrivande friskolekoncerner förmånliga villkor för att etablera sig. Även socialdemokratiskt styrda kommuner har visat sig vara bereda att ”bita huvudet av skammen” och närma sig sådana friskolekoncerner.
Högre betyg för att locka elever
Sverige är i princip ensamt bland världens länder att tillåta vinstuttag från offentligt finansierade skolor. Det finns förvisso väl fungerande sådana skolor men det är olyckligt att skattemedel, som varit tänkta att gå till elevernas undervisning, istället delas ut som vinst. Det finns dessutom betydande risker att vinstintresset kan leda till att sådana skolor försöker bli av med elever som har inlärnings- eller andra problem, och att man i så stor utsträckning som möjligt rekryterar elever utan behov av särskilda insatser. Det finns också risker att sådana skolor bedriver betygsinflation, det vill säga ger högre betyg än vad som är motiverat, för att locka till sig elever.
Det är vidare svårt, för att inte säga omöjligt, för kommunerna att skriva kontrakt med sådana skolor som är tillräckligt styrande för att de generella mål som vi har med den offentligt finansierade skolan faktiskt ska förverkligas. Det går helt enkelt inte att skriva verkningsfulla kontrakt för förverkligandet av mål som integritet, rättskänsla, tolerans, solidaritet och respekt för alla människors lika värde, eftersom det inte går att kontrollera om en vinstdrivande skola agerat så målen har uppfyllts.
Att vinstutdelning skulle vara nödvändigt för utbildningens kvalitet saknar således grund.
Ett ofta framfört motiv för vinstutdelande skolor är att detta är nödvändigt för att skapa kvalitet i verksamheten. Vad vi kan se är detta argument grundfalskt. Inom vårt område – den högre utbildningen – är de mest respekterade och ansedda utbildningsinstitutionerna de privata spetsuniversiteten i USA. Universitet som Duke, Harvard, Princeton, Stanford och Yale toppar regelbundet de rankningar som görs. Men dessa universitet har aldrig delat ut en endaste dollar som vinst till några ägare eftersom de helt enkelt inte har några ägare, utan är stiftelser. De försöker naturligtvis gå med ett överskott för att på så sätt kunna investera i exempelvis nya lokaler och laboratorier och erbjuda fler studenter stipendier, men hela överskottet stannar i verksamheten. Att vinstutdelning skulle vara nödvändigt för utbildningens kvalitet saknar således grund.
Nytänkande krävs från politiker
Ambitionen att skapa nya skolor i förorterna är vällovlig om man menar allvar med att motverka segregation. Men som vi visat ovan är det är olyckligt om politikerna låser fast sig vid en lösning som innebär att man satsar på vinstutdelande skolor. Det finns alternativ, men det kräver ett nytänkande från kommunpolitikernas sida.
En möjlighet är skolor som drivs som personalkooperativa stiftelser – som kan uppvisa en trovärdig modell för hur undervisning av hög kvalitet ska åstadkommas, och som har en väl genomtänkt och realistisk plan för hur man ska uppnå de allmänna målen för den offentligt finansierade skolan. Personalkooperativ för olika former av företagande har studerats i många år och resultaten är överlag goda vad gäller ekonomiskt ansvarstagande, långsiktighet, kvalitet och personalens tillfredsställelse med arbetet. Ett annat alternativ är skolor som drivs på ideell bas, där utbildningens kvalitet är det centrala motivet. Även sådana måste uppvisa ovan nämnda modeller och planer.
Båda dessa former måste få gå med ett ekonomiskt överskott (vinst) men det centrala är att överskotten används för att förbättra skolan och inte delas ut till externa aktieägare. Det finns goda skäl att förvänta sig att icke-vinstutdelande skolor som drivs som personalkooperativ eller på ideell grund kommer att präglas av professionella normer för kvalitet och etik istället för vinstmotivet.
Områdesutvecklare också viktiga
Bostadsbolagen och andra områdesutvecklare har också en viktig funktion att fylla för att skapa väl fungerande skolor genom byggnader och lokaler. Men, och här behövs det nytänkande igen, med sin vana vid ekonomistyrning, organisationsfrågor och personalärenden kan man stödja uppkomsten av olika slags fristående lokala skolor som är kvalitets- istället för vinstdrivna. Det finns många brinnande pedagoger som skulle kunna skapa fungerande skolor, men för att man ska våga ta steget behöver man stöd med det administrativa. Här kan alltså områdesutvecklarna kliva in.
Kommuner, bostadsbolag och pedagoger som arbetar tillsammans – med nytänkande kan skolorna lyftas också där det ser mörkt ut och utan att det läcker skattemedel.
Bo Rothstein, professor i statsvetenskap
Peter Esaiasson, professor i statsvetenskap