Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Många reagerar kraftigt och slår ifrån sig, likt Kyeyune. Svenskar är toleranta och blåögda men anses av den ”antirasistiska industrin” vara djupt intolerant. Man kan inte leva i världens mest rasistiska och minst rasistiska samhälle samtidigt, raljerar han. Det är just den typen av förenklingar som gör att vi inte kommer framåt i arbetet mot rasism, skriver debattören. Bild: Gemunu Amarasinghe

Att stå för obekväma sanningar ger inte stora inkomster

Malcom Kyeyune ifrågasätter vedertagen kunskap om hur den etniska diskrimineringen ser ut. Och hans påståenden om att folkbildande arbete är lukrativt är världsfrånvänt och ett hån mot alla som lägger tusentals timmar på frivilligarbete runt om i Sverige, skriver Lovisa Fhager Havdelin, generalsekreterare Teskedsorden i en slutreplik.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Slutreplik

2/3 Sverige är ett av de länder som diskriminerar icke-vita mest på arbetsmarknaden

5/3 Den antirasistiska industrin överdriver rasismen för att tjäna pengar

Malcom Kyeyune har många åsikter i sin replik om ”vithetsprivelgium” (Kyeyunes citattecken) men undviker att förankra dem med fakta. Det hindrar honom inte från att själv ifrågasätta vedertagen kunskap om etnisk diskriminering. Man måste vara rejält selektiv för att undvika studier om bias inom polis- och rättsväsende i exempelvis de statliga utredningarna SOU 2006:30, 2005:56, och studier om etnisk diskriminering på arbetsmarknaden, inom utbildningsväsendet och representation i de offentliga rummen (se bland annat Vetenskapsrådet, SOM-institutet, Finansdepartementet, Arbetslivsinstitutet, LO, NUTEK, Kommunal, DO). Att hävda att människor diskrimineras på grund av ursprung borde vara självklar kunskap.

Slår ifrån sig

Många reagerar kraftigt och slår ifrån sig, likt Kyeyune. Svenskar är toleranta och blåögda men anses av den ”antirasistiska industrin” vara djupt intolerant. Man kan inte leva i världens mest rasistiska och minst rasistiska samhälle samtidigt, raljerar han. Det är just den typen av förenklingar som gör att vi inte kommer framåt i arbetet mot rasism.

Få upplever livet som smärtfritt och enkelt. Vi har alla drömmar som krossats, förväntningar som gått om intet och erfarenheter av att ha känt oss utsatta och orättvist behandlade. Livet som privilegierad känns avlägset. Därför måste vi också lyfta debatten från enskilda individer. I slutändan är vi alla offer för de strukturer som sorterar in och sorterar bort. Indignation över att dras in som medskyldig i ett orättvist system är i grunden friskt och bra och visar att vi inte vill vara delaktiga i sådana orättvisor. Kan vi se att vi lever i en diskriminerande struktur behöver inte skam vara den första reaktionen, utan viljan att göra något åt det.

Irrelevanta jämförelser

Att hävda, såsom Kyeyune gör, att folkbildande arbete generellt skulle vara lukrativt är verklighetsfrånvänt. Det är ett hån mot alla som lägger tusentals timmar på frivilligarbete runt om i Sverige. Gällande Teskedsorden, hade han kunnat läsa vår ekonomiska redovisning, som ligger helt öppen på hemsidan istället för att göra irrelevanta jämförelser med andra organisationer. Då skulle han sett att försäljning av utbildningar och material står för 5 procent av våra intäkter. Resten kommer från gåvor och bidrag. Med andra ord är syftet inte vinst och blir det medel över går de in i verksamheten igen.

Vårt mål är ett samhälle fritt från intolerans och diskriminering. Vi hoppas att vårt arbete en dag blir överflödigt. Att stå för obekväma sanningar genererar inte stora inkomster.

Lovisa Fhager Havdelin, generalsekreterare Teskedsorden