Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Ett andra problem med att höja räntorna är att det med största sannolikhet inte alls sänker inflationen. Energipriserna idag är till avgörande del importerade och har därför inte något med svenska löner att göra, skriver debattörerna. Bild: Paul Wennerholm/TT
Ett andra problem med att höja räntorna är att det med största sannolikhet inte alls sänker inflationen. Energipriserna idag är till avgörande del importerade och har därför inte något med svenska löner att göra, skriver debattörerna. Bild: Paul Wennerholm/TT

Att höja räntorna är som att spränga trädgården för att rensa ogräs

Riksbanken fastställer endast räntan. Och räntan har inte någon inverkan på energipriserna som driver inflationen idag. Högre räntor leder däremot till högre arbetslöshet och mindre produktion – och det kan få inflationen att öka ytterligare. Men det finns andra sätt att stävja inflationen på, skriver bland andra Dirk Ehnts, doktor i ekonomi.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Inflationstakten i mars var 6,1, procent jämfört med 4,5 procent i februari. Detta beror till stor del på ökade energikostnader. Oljepriset, som var negativt i april 2020 när det fanns ett överskott, har stigit till cirka 100 dollar per fat. Gaspriserna har också skjutit i höjden.

Finns det något vi kan göra åt prisökningarna? I dag ger vi ansvaret för inflationen till Riksbanken som har ett inflationsmål på 2 procent. Enligt vedertagen ekonomisk teori kan man sänka inflationen genom att höja räntorna. Som Riksbanken skriver på sin hemsida: “Ränteuppgången gör också att det blir dyrare för företag att finansiera investeringar. Därmed leder normalt högre räntor till att även investeringarna dämpas. Om konsumtionen och investeringarna minskar, minskar också den totala efterfrågan och det blir en lägre aktivitet i ekonomin. När aktiviteten är låg brukar priser och löner stiga i en måttligare takt.”

Trubbigt verktyg

En nedgång i den ekonomiska aktiviteten leder dock också till en ökad arbetslöshet. Riksbanken bekämpar alltså inflationen genom att öka arbetslösheten. Tanken är att en högre arbetslöshet försvagar löntagarnas förhandlingsposition, eftersom hotet om arbetslöshet nu är mer akut.

Räntehöjningar är därför både ett trubbigt och skadligt verktyg. Det går att likna vid att spränga en bomb i trädgården för att bli av med ogräset. Jobbet att försvaga ekonomin blir gjort, men till ett väldigt högt pris. Förutom den ekonomiska och sociala skada som åsamkas de som förlorar sina arbeten, splittrar arbetslösheten samhället ytterligare.

Ett andra problem med att höja räntorna är att det med största sannolikhet inte alls sänker inflationen. Energipriserna idag är till avgörande del importerade och har därför inte något med svenska löner att göra. Med andra ord, även om vi spränger trädgården är det högst troligt att ogräset kommer att fortsätta att frodas. Dessutom kan vi förvänta oss att högre räntor ökar företagens kostnader. Svenska företag är väldigt skuldsatta idag. Om räntorna höjs kan företagen därför höja sina priser, och därmed inflationen, för att stabilisera de vinster som de behöver för att betala av på sina skulder.

Med andra ord, även om vi spränger trädgården är det högst troligt att ogräset kommer att fortsätta att frodas

Ett intressant exempel är situationen i Tjeckien och Slovakien, två länder med likande ekonomier. Medan den tjeckiska centralbanken började höja räntorna förra sommaren från noll till nu fem procent, har räntan i eurolandet Slovakien legat kvar på noll. Förra sommaren var inflationen densamma i båda länderna. I dag är den högre i Tjeckien än i Slovakien.

Sverige producerar mer elektricitet än vi förbrukar, men eftersom svenska energiaktörer agerar på den integrerade europeiska energimarknaden innebär detta att dessa, med nuvarande lagstiftning, kommer att höja sina priser om marknadspriserna stiger. Våra nuvarande energipriser återspeglar därför inte en förändring av produktionskostnaderna, eller av utbud och efterfrågan i Sverige. Högre energipriser överförs via de internationella energimarknaderna. De skapar vinster för svenska energiaktörer till följd av händelser utanför svensk kontroll.

Investeringar i kollektivtrafiken

Finns det då några alternativ till att höja räntan? Ett alternativ är att subventionera bensin och diesel, vilket regeringen gjorde genom att sänka bränsleskatten och betala ut en transfer till bilägarna. Detta ger dock bara bränsle till elden genom att kasta pengar på den, vilket kommer att sluta som vinster för energiaktörerna.

Ett annat alternativ, som dämpar både inflationen och klimatpåverkan, är kraftfulla investeringar i kollektivtrafiken, elfordon och andra lösningar som minskar efterfrågan på energi. Tyskland är ett intressant exempel. Där kan invånarna köpa biljetter till den nationella kollektivtrafiken (allt utom fjärrtåg) för bara 100 kronor i månaden i sommar. Detta fyller tomma tåg och får människor att ställa bilen, vilket minskar energiförbrukningen.

På längre sikt behövs en strategiskt mer robust politik för prisstabilisering. I stället för att höja räntorna måste vi omvandla vårt energi- och transportsystem. Detta innebär massiva offentliga investeringar i förnybar energi, kollektivtrafik, fossilfria fordon och energieffektivisering. I detta behövs också en storsatsning på den lokala produktionen av förnybar energi. För att nå detta mål måste det finanspolitiska ramverket reformeras, eftersom det i dagsläget hindrar offentliga investeringar, försvagar vår infrastruktur och gör svenska konsumenter och industrier sårbara för utländska energimarknader.

Det är lätt att lägga ansvaret för inflationen på Riksbanken. Men detta är helt fel väg. Att spränga trädgården i luften genom räntehöjningar är förenat med stora samhällskostnader och det riskerar dessutom att öka inflationen ytterligare. Det bästa sättet att bekämpa inflationen är att bygga och tänka om vårt energi- och transportsystem.

Dirk Ehnts, Doktor i Ekonomi, affilierad forskare vid Institute for International Political Economy Berlin

Sten Grahn, Teknisk Doktor i Produktionsteknik

Peo Hansen, Professor i Statsvetenskap, Linköpings universitet

Jussi Ora, Verksamhetschef Positiva pengar och styrelseledamot International Movement for Monetary Reform

Patrik Witkowsky, Grundare av Centrum för personalägande