De 400 000 elever, alla de som väljer  privata vårdcentraler, bor i privata äldreboenden eller får privat äldreomsorg har gjort sina val utifrån sina förutsättningar som inte alls handlar om ideologi, skriver debattören.
De 400 000 elever, alla de som väljer privata vårdcentraler, bor i privata äldreboenden eller får privat äldreomsorg har gjort sina val utifrån sina förutsättningar som inte alls handlar om ideologi, skriver debattören. Bild: FREDRIK SANDBERG / TT

Att förneka föräldrar rätten att välja är ideologisk dogmatik

Linnea Lindquist är en seriös debattör. Som företrädare för det offentliga skolsystemet gör hon dock ofta misstaget att all diskussion om den svenska skolan handlar om att försvara det offentliga mot de val som människor vill göra, skriver Gunnar Hökmark.

Det här är en debattartikel. Åsikter och idéer som framförs är skribenternas egna. Vill du svara eller har du synpunkter på debattartikeln? Mejla till: debatt@gp.se

ANNONS
|

Slutreplik

5/1 Försvaret av privat välfärd bygger på ideologisk blindhet

4/1 Kritiken mot privat välfärd bygger på ideologisk motvilja

Därför är det bra att hon håller med om att ett grundproblem för den svenska skolan är den utveckling som lärarrollen har fått, med en som hon uttrycker det avprofessionalisering, eller mer mångfaldigt uttryckt; lägre status, svagare roll i klassrummet, en försvagad rekrytering och dåliga karriärförutsättningar. Oavsett vår syn på läroplaner eller bidragssystem är det avgörande. Det gäller inte minst de elever som år efter år lämnar utan att ha den utbildning och de kunskaper som krävs i det svenska samhället.

ANNONS

Självfallet är det då av värde att det finns olika skolor som kan vara föredömen – oavsett om de är kommunala eller fristående - och ge en möjlighet för elever att välja en annan skola, att välja bort den segregation som deras bostadsområde etablerat. Lindquists försvar för den offentliga skolan på valfrihetens bekostnad är i det perspektivet inte en bra ingång på debatten.

Diskutera skolpengen

Man kan definitivt diskutera skolpengens utformning, både när den sägs gynna och när den sägs missgynna den kommunala eller den fristående skolan. Men det är en myt att den enskilda kommunala skolan står för större kostnader för att kunna ta emot fler elever.

För det första finns det inget optimalt elevantal för någon skola, för det andra skulle ingen skola annat än slumpmässigt ha detta antal, för det tredje har jag bokstavligen aldrig stött på någon skola som hävdar att man har överskott i resurser, för det fjärde är det självfallet kommunen och inte den enskilda skolan som ansvarar för att alla elever ska kunna få en plats i kommunen. Fristående skolor är i den delen lika mycket en del av kommunens resurser för att göra detta, och upplever sällan problem med att ta emot fler elever. Till detta kommer att skolor i socio-ekonomiskt utsatta områden i dag har mer pengar för sina elever än för skolor i mindre utsatta områden.

ANNONS

För min del lobbar jag inte för någon enskild skola eller skolform däremot för människors frihet att välja

Tanken att offentliga ska styra alla verksamheter borde ju om den var rätt inte bara gälla skolor utan också välfärd, sjukvård eller all övrig verksamhet i vårt samhälle, från hotell till digitalisering. Hur samhällen med den inriktningen har lyckats vet vi.

Därför är det inte ideologisk blindhet att värna valfrihet. De 400 000 elever, alla de som väljer privata vårdcentraler, bor i privata äldreboenden eller får privat äldreomsorg har gjort sina val utifrån sina förutsättningar som inte alls handlar om ideologi.

Lindquist får gärna lobba för den kommunala skolan. Det är en legitim roll i den politiska debatten. För min del lobbar jag inte för någon enskild skola eller skolform däremot för människors frihet att välja. Att förneka dem den möjligheten är ideologisk dogmatik.

Gunnar Hökmark, ordförande i Valfrihetskommissionen och internationell rådgivare Kreab

ANNONS