Göteborgs stadsarkitekt Björn Siesjö konstaterar (GP 2018-10-08) att det ofta blir som det var tänkt, och blir det inte det, så blir det bra ändå. De bilder som arkitekter illustrerar sina förslag med ska inte förstås som några bilder av framtiden. Det kan hända mycket på vägen. Artikeln illustreras bland annat med två hus jag ritat: Kuggen på Lindholmen och Universeum vid Korsvägen, och tidningen konstaterar att de ser ut som det var tänkt.
Medborgarna förlorar
Till skillnad mot Siesjö tycker jag att bilderna faktiskt bör ge en bild av framtiden. Det bilder som rullar upp ett obyggbart scenario är till och med ett stort problem. Det är svårt att driva en ärlig linje i tävlingar när man konkurrerar mot förslag som slår blå dunster i ögonen på de som ska granska. Men de stora förlorarna är medborgarna som hoppats på ett hus och fått ett annat, bara för att kommittén inte förmått att se de realiteter som förr eller senare kommer att slå igenom.
Gammalt problem
Det är ett gammalt problem. I England föreslog man på 1800-talet rent av att bilder skulle förbjudas i tävlingar. De lurade allmänheten, och de som kunde läsa ritningar behövde dem inte. Men när arkitekter i dag måste kunna kommunicera med alla, blir bilderna vårt viktigaste redskap. Därför är det också så viktigt att ställa krav på deras trovärdighet.
Att projekt ändras är en sak. Att bilderna inte har en ärlig vision är något annat. Det första får aldrig tas som intäkt för det senare. Det skapar besvikelse, det kostar tid och pengar när visionerna måste jobbas om, och värst av allt: de tränger undan de förslag som i slutänden skulle ha kunnat vara bäst; de som faktiskt tänkte på allt redan från början.
Gert Wingårdh
arkitekt