Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Maria H Guggenheimer, rådgivare inom vård, omsorg och assistans

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

AO måste synas i fallen med indragen assistans

Allmänna ombudet, AO, har fått kraftigt ökade resurser att överklaga godkända assistansbeslut och har dessutom utvecklat en jävsliknande relation till Försäkringskassan, skriver Maria H Guggenheimer.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Maria H Guggenheimer
rådgivare inom vård, omsorg och assistans

Undertecknad har som legal företrädare för assistansberättigad suttit i muntlig process med Allmänna ombudet, AO, för socialförsäkringen. Detta i Förvaltningsdomstolen rörande beslut i fråga om personlig assistans. Det var en intressant rättsprocess.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Den grundläggande avsikten med detta ombuds roll är att överklaga beslut om till exempel personlig assistans. Detta när Försäkringskassan redan gett besked på beslut om assistans och då till den sökandes fördel. Syftet med överklagan är då att driva den assistansberättigades redan beslutade rätt till assistans till juridisk process i domstol. Det här gäller även andra ärenden Försäkringskassan handlägger som rörande rätt till sjukpenning.

Väcker många frågor

Just undertecknads rättsliga mål föll ut till den assistansberättigades fördel i domstolsprocessen men väckte trots detta ett flertal frågeställningar. Dessa tycks vara brännande aktuella att titta närmare på utifrån rådande politiska läge. Förvisso har nu regeringen, med Åsa Regnér (S) i spetsen, gått ut med ett besked om ett tillfälligt nödstopp rörande hur Försäkringskassan ska förhålla sig till en del av de omprövningar av assistansbeslut som skulle ha skett fram tills strax efter valet i höst. Men det är ett relativt tandlöst beslut som fortsätter ställa tusentals drabbade utan relevant hjälp, många av dem barn med de allra svåraste funktionsvariationer som finns.

Åsa Regnér överdriver också, med råge, omfattningen av fusk och oegentligheter inom assistansersättningen. Detta om man ser till resultaten Försäkringskassan själv kommit fram till tillsammans med polis- samt åklagarmyndighet (Socialförsäkringsrapport 2016:8).

Varför gör man så? Helt klart för att flytta fokus från de ålägganden om besparingar man gett till Försäkringskassan de senaste åren. Regeringen underblåser strategiskt en mytbildning om hur mycket det fuskas för att det ligger i deras eget intresse. Detta slår hårt mot en mycket utsatt grupp.

Anmärkningsvärd förstärkning

Om vi nu tittar i Allmänna ombudets rapport till regeringen 2016, där denne själv definierar sitt uppdragsområde, kan man utläsa att Allmänna ombudet det senaste året stärker sin stab markant. Från ett enda ombud som tidigare drivit fram överklaganden ska nu totalt sex biträdande jurister finnas tillhands, detta utöver ombudet själv, samt dessutom ett administrativt biträde. Det är en anmärkningsvärd förstärkning på kort tid.

Vad gäller de domar som sedan faller i Högsta förvaltningsdomstolen, då Allmänna ombudet drivit enskilda fall till juridisk process, ger dessa sedan Försäkringskassan och dess handläggare vägledning i sitt arbete. Detta rör hur man tolkar och bedömer, samt i slutänden bifaller eller avslår, ansökningar som rör exempelvis personlig assistans. Eller, för den delen, ärenden som rör rätten till sjukpenning.

Domslut övertolkas dessutom ibland av Försäkringskassan och resultatet av det blir strängare utfall än nödvändigt, detta enligt domare Thomas Bull i Högsta förvaltningsdomstolen, som dömer i dylika mål. Läser man vidare i ovan nämnda rapport från Allmänna ombudet kan vi se att vad denna mer ägnat sig åt under år 2016 är att idogt samverka med Försäkringskassan för att knyta flera kontakter dem emellan. Detta har resulterat i "en god tillströmning av ärenden att överklaga".

Vill ha bort sekretessen

Riktigt intressant blir det sedan när det gäller Allmänna ombudets relation med Pensionsmyndigheten, som även det är ett ansvarsområde. Där råder nämligen ett helt annat utgångsläge. Ombudet har i relation till denna myndighet, i motsats till kontakten med Försäkringskassan, "svårt att få överblick över tillämpningen och att få ta del av ärenden". Varför då? Därför att Pensionsmyndigheten hävdar att deras sekretessregler inte ger dem utrymme att med samma typ av flöde som Försäkringskassan lämna ut information om enskilda ärenden till Allmänna ombudet. Vad drar Allmänna ombudet för slutsatser av det? Jo, att sekretessen hos Pensionsmyndigheten bör överbryggas.

Fler frågor utkristalliserar sig och dessa är följande:

  • Vem på Försäkringskassan informerar Allmänna ombudet om enskilda beslut att överklaga samt hur går det i realiteten till?
  • Utifrån vilka fastslagna kriterier?
  • I vilket samt i vems intresse?
  • Varför skyddar Pensionsmyndigheten de enskildas ärenden i relation till Allmänna ombudet när Försäkringskassan, i sin tur, inte gör detta?
  • Och varför ska sekretessen inte fortsätta respekteras?

Allmänna ombudet hävdar att det står självständigt i förhållande till Försäkringskassan men har sitt kontor beläget på Försäkringskassans huvudkontor i Stockholm och har tidigare även använt dess personal som ombud i rättsprocesser. Skapar inte det en jävsituation?

Utifrån den KU-anmälan som nu är ställd gentemot barn-, äldre- och jämställdhetsminister Åsa Regnér (S) gällande ett möjligt lagbrott, detta i relation till direktiv till Försäkringskassan rörande personlig assistans, kan det tyckas att dessa frågeställningar är av betydelse att bringa närmare klarhet i.

Maria H Guggenheimer

rådgivare inom vård, omsorg och assistans