Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

För kvinnorna, och inte minst för barnen, är ett långsiktigt och tryggt boende en fundamental faktor i återhämtningen efter de trauman de varit utsatta för, skriver debattörerna. Bild: Tore, Meek

Alla våldsutsatta kvinnor ska ha samma rätt till hjälp

Den som flyr sitt hem undan våld från en familjemedlem blir ofta bostadslös. I Göteborg finns ett system för att hjälpa våldsutsatta till ett långsiktigt och tryggt boende. Vi undrar varför det bara är vissa stadsdelar som använder sig av detta system och varför hjälpen ser olika ut i olika stadsdelar, skriver bland andra Anna-Karin Larsson, Kriscentrum för kvinnor.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Den som tvingas lämna sitt hem efter våld från en familjemedlem är inte bara ett brottsoffer utan blir ofta också bostadslös. Hemmet är en brottsplats som de flesta våldsutsatta av säkerhetsskäl inte kan återvända till, även i de fall då våldsutövaren flyttar från hemmet. Socialtjänsten i Göteborgs stad är oftast bra på att erbjuda stöd i det akuta skedet, men det långsiktiga stödet som erbjuds ser väldigt olika ut i olika stadsdelar och många kvinnor blir utan permanent boende.

Det långsiktiga stödet som erbjuds ser väldigt olika ut i olika stadsdelar och många kvinnor blir utan permanent boende

På Göteborgs stads skyddade boende Kriscentrum för kvinnor kan kvinnor och barn bo i max fyra månader. Platserna hos oss förmedlas via socialtjänsten och merparten av kvinnorna som bor här kommer i samband med separationen från en våldsutövande partner eller annan familjemedlem.

I vissa fall är flytten planerad, men i de flesta fall rör det sig snarare om en hastig flykt efter en våldshändelse. Här får de emotionellt stöd för att bearbeta våldet samt praktiskt stöd som hjälp i kontakt med polis, rättsväsende och sjukvård.

Boendeplan påverkar mående

Årligen bor cirka 70-80 kvinnor och ungefär lika många barn på Kriscentrum för kvinnor. Merparten av kvinnorna har små eller inga möjligheter att hitta ett boende på egen hand under den korta tiden de bor här. Oron inför framtiden, vad som ska hända efter tiden här, är något de alla har gemensamt.

I de fall där socialtjänsten inte har en långsiktig plan, blir oron för framtiden mer påtaglig och bostadslösheten det allt överskuggande problemet

Vi ser stora skillnader i kvinnornas och barnens mående beroende på om det finns en boendeplanering från socialtjänstens sida efter tiden här eller ej. I de fall där socialtjänsten inte har en långsiktig plan, blir oron för framtiden mer påtaglig och bostadslösheten det allt överskuggande problemet. Det innebär ännu en påfrestning för en person som redan är traumatiserad av våld, en påfrestning som enligt vår mening är helt onödig.

Det gör det också svårt för oss att jobba på vårt uppdrag, som är att stärka och stötta kvinnorna till att hitta tillbaka till ett självständigt liv fritt från våld. Dessutom ska de kvinnor som har medföljande barn orka vara trygga föräldrar, trots att både de och barnen har upplevt saker som är svårt för gemene man att föreställa sig.

Svårare i vissa områden

I Göteborg avsätts varje år ett antal lägenheter till olika målgrupper som anses berättigade till förtur på bostadsmarknaden, så kallade kommunala kontrakt. Våldsutsatta är en av dessa målgrupper och socialtjänsten kan skriva remisser till fastighetskontoret, som har till uppgift att fördela lägenheterna. Enligt vår erfarenhet blir dessa remisser så gott som alltid godkända då det gäller våldsutsatta kvinnor; enda kriteriet utöver våldsutsatthet är att kvinnan inte kan hitta ett boende på egen hand.

Vi ser dock att socialtjänsten i vissa stadsdelar gör snävare bedömningar än i andra stadsdelar

Vi ser dock att socialtjänsten i vissa stadsdelar gör snävare bedömningar än i andra stadsdelar. I en del stadsdelar skriver socialtjänsten remisser för kommunalt kontrakt i de fall kvinnan kan och vill bo kvar i Göteborg. I andra stadsdelar får kvinnan nej på ansökan om permanent boende. För en del kvinnor och barn innebär det att de efter det skyddade boendet endast erbjuds ”tak över huvudet”-lösningar i form av vandrarhem eller andra kollektiva lösningar, ofta med höga dygnskostnader. Vi har sett åtskilliga exempel på hur våldsutsatta har placerats på dylika boenden i månader i sträck.

Tryggt boende viktigt för återhämtning

Kvinnor som flyttar till skyddade boenden har gjort som socialtjänsten uppmanat dem; de har tagit sitt ansvar att skydda sig och sina barn genom att lämna hemmet. Även om våldsutövaren sedermera flyttar ut från den gemensamma bostaden är det ofta omöjligt för kvinnan att flytta tillbaka av säkerhetsskäl. För många är det dessutom otänkbart att flytta tillbaka till en plats så förknippad med traumatiska händelser.

För kvinnorna, och inte minst för barnen, är ett långsiktigt och tryggt boende en fundamental faktor i återhämtningen efter de trauman de varit utsatta för

I stort sett alla kvinnor och barn som bor på Kriscentrum för kvinnor uppvisar påtagliga stressymptom. Forskning visar att våld i hemmet under barndomen är en av de största riskfaktorerna för en rad sociala problem såsom missbruk, psykisk ohälsa och våldsproblematik. För kvinnorna, och inte minst för barnen, är ett långsiktigt och tryggt boende en fundamental faktor i återhämtningen efter de trauman de varit utsatta för.

Vi ställer oss frågande till varför bara vissa stadsdelar använder det system som finns, med möjlighet att ansöka om kommunala kontrakt till våldsutsatta. Det är med bestörtning vi ser hur skattepengar går till dyra tillfälliga boenden hos privata aktörer, när det finns alternativ som är bättre för den enskilde och billigare för kommunen.

En del i strävandet mot ett jämlikt Göteborg borde vara att arbeta stadsövergripande i denna fråga och använda systemet med kommunala kontrakt för våldsutsatta så som det är tänkt. Vi uttrycker stor förvåning över att bara vissa av de våldsutsatta kvinnor och barn vi möter anses ha rätt till ett permanent boende.

Anna-Karin Larsson

Ellinor Svensson

Helen Magnusson

Christina Andersson

Sara Hector

Agnes Eriksson

kuratorer i Göteborgs stads skyddade boende, Kriscentrum för kvinnor