Under 20-talets USA arbetade Ku Klux Klan medvetet för att få vänner inom medievärlden att skriva om dem. Mediernas rapportering blev deras främsta rekryteringskanal av medlemmar. Senare valde medier en strategisk tystnad gällande KKK, vilket har räddat liv, skriver debattören.
Under 20-talets USA arbetade Ku Klux Klan medvetet för att få vänner inom medievärlden att skriva om dem. Mediernas rapportering blev deras främsta rekryteringskanal av medlemmar. Senare valde medier en strategisk tystnad gällande KKK, vilket har räddat liv, skriver debattören. Bild: Lena Dahlström

Alla röster förtjänar inte att komma till tals i medierna

Extremismen har vuxit sig allt starkare under det senaste decenniet. Nu måste etablerade medier sätta ned foten och begränsa polariseringen. Det är dags att trotsa de extrema rösternas förmåga att sprida hat i offentligheten, skriver Brit Stakston, mediestrateg.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

ANNONS
|

Etablerade medier måste sluta styras av det digitala manipulerade offentliga samtalet.

Journalistiken och den fria pressen har en särskiljande roll i demokratin, men det kommer att kräva mod och fokus för att fortsätta vara relevanta. Vägen fram är att sluta jaga innehåll som ger trafik och långa besökstider så som man än i dag gör för att bli en del av de digitala samtalen.

En tydlighet vad gäller den egna publicistiska hållningen är det enda som på sikt kan ge dem de unika värden som skiljer medier från alla de nya aktörer som är en del av människors mediekonsumtion i dag. Dessa har också en plats i mediemixen.

ANNONS

Detta kräver dock självinsikt av medier om hur man själv duperats det senaste decenniet och mer jagat klick än förklarat. Hur trovärdig är man efter att så ofta själv varit en i det gapiga gänget som bidragit till att alla tvivlar på allt.

Medierna tappar ständigt bort sig

Det gäller att på ett relevant sätt visa för läsarna vad som skiljer en ansvarig utgivare ansluten till det pressetiska systemet från dem som lånar av journalistikens hantverk. Men räcker det för att stå emot dem som konstant destabiliserar grundläggande demokratiska värden med hjälp av ny teknik?

Och går det ens att backa och avhålla sig från att välja innehåll från det konstant pågående digitala skådespelet när det är vad man gjort det senaste decenniet? Vill man ens ta ansvar för den samhälleliga påverkan man har? För den rollen har man fortfarande. Det är därför medierna är målet för alla påverkanskampanjer.

Styrkan i varumärket är så mycket större än vad man förstått under medielandskapets transformation.

Terroristernas kunskap om det nya medielandskapet har använts effektivt för att sprida skräck och rekrytera

Trots denna stora uppgift tappar man bort sig konstant. Terroristernas kunskap om det nya medielandskapet har använts effektivt för att sprida skräck och rekrytera. Medier glömde stanna upp och överväga till vilken grad man själv var målet och manipulerades till att berätta om terrordåden. Publiken gavs inga perspektiv på terroristers användande av ny teknik. Oreflekterat och tvångsmässigt har varje tweet från Donald Trump återgivits. Hans digitala skådespel är perfekt utformat som lockbete. Likaså #metoo. Eller som när etablerade medier under en bokmässa förvägrades tillträde till nazisternas start vid en demonstration och sedan använder material från nazisternas sajt.

ANNONS

Nyttiga idioter är ett för svagt uttryck.

Det publiken behövde allra mest genom allt detta har varit medier som vågat bromsa, reflektera och ge djuplodande perspektiv. Någon att känna tillit till.

Nödvändigt med reflektion

När det är dags för 2020 är en reflektion på sin plats. Vilkas röster och perspektiv har man egentligen förstärkt och vad har konsekvensen för samhället blivit? Har man inte allt för ofta sålt ut det viktigaste av allt; möjligheter till gemensam kunskap, perspektiv och reflektion till publiken. Har man inte själv försett publiken med ännu mer skådespel och förstärkt polariseringen? Det som varje mediekonsument möter varje dag.

För nya medieaktörer är det lättaste sättet till intäkter och uppmärksamhet att söka det extrema. En förintelseförnekare, nazist eller massmördare drar trafik.

De mest extrema åsikterna hittas med lätthet på internet. Ett innehåll som också är optimalt anpassat för en sökning i dess riktning. För nya medieaktörer är det lättaste sättet till intäkter och uppmärksamhet att söka det extrema. En förintelseförnekare, nazist eller massmördare drar trafik.

Vinnarna är självfallet den som tar betalt för att genomföra samtalen samt den vars extrema åsikter just normaliserats. När sedan etablerade medier själva viker för trycket och reproducerar den här typen av innehåll så går det riktigt illa.

Internetforskarna Danah Boyd och Joan Donovan föreslår att extrema idéer bör sättas i karantän. De arbetar båda med att synliggöra hur dagens politiska extremrörelser underminerar journalistiken och dess värde samt styr medieagendan.

ANNONS

De påminner om hur Ku Klux Klan under 20-talet medvetet arbetade för att få vänner inom medievärlden att skriva om dem. Mediernas rapportering blev deras främsta rekryteringskanal av medlemmar.

Senare valde medier en strategisk tystnad gällande KKK. Det kunde till exempel handla om att undvika att förstärka det som pågick genom att välja bort rapportering om de vita nationalisternas våld till förmån för rapportering om det fredliga svarta motståndet och rättvisa.

Detta räddade liv.

Strategisk tystnad vägen framåt

Boyd och Donovan efterfrågar samma metod nu och hävdar att strategiska tystnader från medier är vägen framåt för att förhindra extremismens framväxt. De vill att man lägger fokus på ordet strategisk och inte ordet tystnad. Det handlar inte om att tysta utan om att varje ansvarsfull redaktion bör plocka upp den här handsken från förr och ständigt ta aktiva beslut. Det här har man ju gjort förr till exempel runt självmord.

Det handlar inte om att tysta utan om att varje ansvarsfull redaktion bör plocka upp den här handsken från förr och ständigt ta aktiva beslut

I dag måste man kunna stå emot extremisters förmåga att polarisera och skapa konflikter som trixar pressade medier att bevaka detta skådespel.

I dessa tider ska etablerade medier inte bidra till att förstärka polariseringen genom att ge allt fler extrema röster mer utrymme. Det är snarare dags att trotsa deras förmåga att sprida hat. Boyd och Donovan menar att inte alla förtjänar att få sina åsikter förstärkta (i etablerade medier) särskilt när deras mål är att så våld, hat och kaos. Och detta begränsar inte deras yttrandefrihet. Men medier måste se upp så de inte bidrar till radikaliseringen och ökat våld.

ANNONS

Under fjolårets upplaga av Internetdagarna mötte jag Danah Boyd som apropå detta menade att vi är på väg att normalisera att hoppa från en klippa.

Låt oss under 2020 backa bort från det stup som den kapade offentligheten blivit. Det är dags att fokusera på en offentlighet byggd på tillit och gemensam kunskap.

Brit Stakston, mediestrateg

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS