Göteborg är i kris. Det är kontentan av Sveriges förenade studentkårers studentbostadsrapport som släpptes 30 augusti. I brist på studentbostäder får studenterna klara sig själva. Många bor hemma. Andra soffsurfar. De med pengar, eller mer sannolikt föräldrar med pengar, har lyxen att få ihop handpenningen till en etta.
Att få en hyresrätt är för de flesta en omöjlighet. Det krävs helt enkelt för lång kötid. Här kan vi tala om dubbla lås, varken bostadsrätt eller hyresrätt är möjligt för studenter och unga. Ungdomen och studenterna kallas för vår framtid, men ett säkert tak över huvudet nekas många av oss.
Debatterad fråga
Denna kris diskuterade vi med stadens politiker på Frihamnsdagarna. Förslag på lösningar var många. Tryggvadottir (S) föreslog husbåtar, Höstmad (D) att studentbostäder byggs ovanpå planerade byggen av skolor. Wojciechowski (MP) och fler föreslog konvertering av äldreboende och dylikt till bostäder. Josefson (M) kom med det enkla förslaget att bygga mer. På frågan om de hade ett förslag de var villiga att driva i kommunfullmäktige hänvisade samtliga till kommande budget. Hoppas våra politiker inte glömmer bort våra unga i den.
Samtidigt som politikerna pratar lösningar göms en mörk siffra: markpriserna. I slutändan är det priser och kötider som förstör ungas möjlighet till en säker bostad. Och grunden för priset, när det gäller studentbostäder, är de höga markpriserna. Att staden tar ut “marknadspriser” även till aktörer som hyr ut billiga bostäder till studenter och unga är oacceptabelt. Kommunen kan ta ut vilket pris de vill. Nu får stadens unga betala priset.
Därför kräver vi följande:
• Att studentbostäder, hyresrätter för unga och kooperativa hyresrätter prioriteras och kvoteras in i utbyggnaden av Göteborg.
• Att markpriserna och hyrorna regleras vilket möjliggör en säkert studietid och trygg ungdom.
• Att budgetera för att ytterligare 700 studentbostäder per år byggs de närmaste fyra åren.
Dessa insatser är bara början på en lösning. I grunden är bostadsbristen ett strukturellt problem, där bostäder har blivit investeringsobjekt istället för hem, där hyresrätter har blivit svårare och svårare att få tag på, och unga bortprioriteras. Målet måste vara att alla har tillgång till en säker bostad. Detta kommer aldrig ske när marknadskrafter, vinstintressen och offentlig byråkrati går före mänskligt liv.
Sanningen är att vi behöver inte någon som tar “ansvar”. Vi behöver någonstans att bo.
Att ta ansvar är något som pratas mycket om i dagens politik, nästan så mycket att det blivit en floskel utan innehåll. Men sanningen är att vi behöver inte någon som tar “ansvar”. Vi behöver någonstans att bo.
Jack Vahnberg, ordförande Göteborgs förenade studentkårer
Dina Oetterli, förbundsordförande för Jagvillhabostad.nu