Överskott är knappast några förluster

Kommuner och landsting redovisar ett överskott 2016. Att då fokusera på förluster blir märkligt, skriver chefekonom Annika Wallenskog, Sveriges kommuner och landsting.

ANNONS
|

    <strong>Annika Wallenskog</strong> chefsekonom, Sveriges Kommuner och Landsting, SKL
Annika Wallenskog chefsekonom, Sveriges Kommuner och Landsting, SKL

Replik

Välfärdsförluster, 19/5

2016 uppgick kommuner och landstings resultat som en följd av höga intäkter till cirka 22 miljarder respektive 3,4 miljarder. Ett överskott som behövs när antalet barn och äldre blir allt fler framöver. Därför blir det märkligt att läsa inlägget i GP där Christian Ekström, vd, Skattebetalarna och forskaren Nima Sandanaji skriver att vi måste prata mer om förlusterna i välfärden.

Författarna uppmanar bland annat kommuner, landsting och regioner att tydligt redovisa den ekonomiska situationen för olika välfärdsenheter. Kommunsektorn lyder under offentlighetsprincipen och all information finns tillgänglig eller kan begäras ut. SKL offentliggör jämförelser av kvalitet och kostnader i Öppna Jämförelser, Vården i siffror och Rådet för kommunala analyser (RKA) i databasen Kolada.

ANNONS

Ett internt problem

Ekström och Sandanaji ser det som problematiskt att många sjukhus får underskott. Men om sjukvården går plus eller minus i relation till den fördelade budgeten är snarare ett internt problem. Det viktiga är att landstingen som helhet redovisar överskott. Sjukvården är självklart inte utan problem, men i ett internationellt perspektiv är den kostnadseffektiv, har hög kvalitet samtidigt som vårdens andel av BNP ligger på en relativt låg nivå, 9,5 procent.

Svårt att jämföra

Vi håller med om att kostnadsneutralitet alltid ska eftersträvas, men kan vara svårt att nå fullt ut. Det stämmer att två tredjedelar av kommunernas hemtjänst i egen regi redovisar underskott. En jämförelse med privata utförare är dock svår att göra. Egenregiverksamheten tar nämligen det yttersta ansvaret för att tjänsterna tillhandahålls. Det innebär behov av extra resurser för att kunna bära ansvaret. Externa anordnare kan dessutom välja att etablera sig på områden där de har möjlighet att få avkastning, medan kommunen eller landstinget är skyldiga att täcka alla delar av riket med verksamhet.

I många av de kommuner där egenregin visar underskott finns få privata anordnare – kanske just för att förutsättningarna är särskilt besvärliga.

Annika Wallenskog

chefsekonom, Sveriges Kommuner och Landsting

ANNONS