Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Bild: Linda Broström

Övergreppen i Köln förblir ett öppet sår

Massattacken på nyårsnatten i Köln för tre år sedan, där drygt 600 kvinnor utsattes för sexualbrott, ofredanden och våldtäkt, har endast resulterat i tre domar. Hundratals män förmodas ha deltagit i övergreppen.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Massattackerna i Köln på Nyårsafton för tre sedan är fortfarande ett öppet sår i Tyskland. Det tog dagar innan den tyska polisen erkände omfattningen av det som hade utspelat sig på platsen mellan ingången till centralstationen och domkyrkan. Nu står det klart att inte heller det rättsliga efterspelet kommer att innebära ett avslut i någon rimlig mening – trots att det rör sig om en av de mest omfattande brottsutredningarna i Tysklands moderna historia.

Ställer man sig på Domkyrkoplatsen, eller går ner för gatorna som människor använde som flyktvägar, kan man föreställa sig klaustrofobin. Hundratals män tros ha deltagit i attackerna, och mer än 660 personer ska enligt utredningen ha utsatts för sexualbrott, från ofredande till våldtäkt. Inte bara vuxna kvinnor utsattes – en mamma har exempelvis vittnat i tyska medier om hur hon skildes från sin man och son i tumultet, och utsattes för övergrepp med sin minderåriga dotter.

Endast tre dömda

Tre år senare har vi resultatet av utredningen: Tre män, härstammande från Irak, Libyen och Algeriet, har dömts för attackerna. Och enligt en granskning av den tyska tidskriften Der Spiegel den här veckan kunde de dömas enbart eftersom de tog selfies på sig själva tillsammans med sina offer.

En av dem hade också hotat en annan man med orden: ”Ge mig tjejerna, ge mig tjejerna – eller döden.” (”Give me the girls, give the girls – oder Tod”).

Övergreppen ägde rum i ett skede när myndigheterna hade förlorat kontrollen över vilka som befann sig i landet

Hur kan det komma sig att så få män kunnat dömas?

Ett skäl är själva skalan. Det rör sig om massiva övergrepp av ett slag som vi inte skådat i Europa i fredstid.

Förlorad kontroll

För det andra ägde övergreppen rum i ett skede när myndigheterna hade förlorat kontrollen över vilka som befann sig i landet. De misstänkta har huvudsakligen varit migranter, och det har försvårat utredningen att registreringen av nyanlända inte fungerade under asylvågen. Det bekräftades av en officiell rapport från förbundslandet Nordrhein Westfalen redan våren 2016. Liberala FDP:s inrikespolitiske talesperson i delstaten, Marc Lürbke, sade i en kommentar till rapporten: ”Utredningen avslöjar att man ofta inte ens med stor ansträngning kan avgöra vem som uppehåller sig här och med vilken rättslig status. Det är oacceptabelt att det finns ett sådant rättsligt vakuum i Nordrhein-Westfalen.”

Övergreppen i Köln, och det rättsliga efterspelet, har på så vis en given plats i historieskrivningen om asylvågen. Också i det avseendet förblir detta ett öppet sår inte bara i Tyskland, utan också övriga Europa.

Paulina Neuding

journalist och jurist

skriver om politiken ur ett borgerligt perspektiv