Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Övergreppen är sexism – skyll inte på andra kulturer

De övergrepp som tre unga tjejer utsattes för under Gothia Cup är fruktansvärda och solkar ner bilden av den fantastiska fotbollsfest som turneringen ska vara. Men vilket land de misstänkta är ifrån får inte bli fokus nu. Då sopar vi det gigantiska problemet med sexism under mattan, skriver fotbollsspelaren Johan Hedman.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Två gånger har jag deltagit i Gothia Cup som spelare, tre gånger som tränare och sedan fyra år tillbaka som åskådare efter flytt ner till Göteborg och Örgryte IS. Spelare, tränare, åskådare. Tre olika sätt att ta del av världens största ungdomsturnering, och jag har älskat alla tre. Göteborg lever upp: livet runt Heden, de knökfulla spårvagnarna, köerna på Liseberg, språken som man inte förstår, kulturerna som krockar, människorna som möts. En fantastisk fest för alla inblandade.

Eller, för nästan alla inblandade.

Efter invigningen i måndags blev tre 16-åriga tjejer omringade av ett stort antal killar från ett av lagen i turneringen, där vissa av dem ska ha tafsat på tjejerna. Än värre var att även en av lagets ledare, som i stället för att hindra sina spelare ska ha antastat en av tjejerna genom att stoppa in sin tunga i hennes mun. Laget har stängts av och skickats hem, ledaren som är misstänkt för sexuellt ofredande är kvar i Sverige och är belagd med reseförbud. För de tre antastade tjejerna var Gothia Cup ingen fest och hur de har gått vidare vet jag inte, men vi kan nog vara ganska säkra på att de inte är ensamma om att behövt lida för att de är födda som tjejer, under den här veckan. De är nog bara, tyvärr, toppen av ett fruktansvärt isberg.

Viljan att förstå

Uppgifter pekar på att laget och ledaren är från ett land i Nordafrika, en uppgift som direkt rör upp åsikter om huruvida lag från andra länder och kulturer ska välkomnas till Gothia Cup. Åsikter som liknar de som uttrycks i flyktingdebatten, där så fort något händer där flyktingar är inblandade, ska personer utvisas och gränser stängas. Jag tror på det lika lite som jag tror på att stänga av lag från specifika länder från att komma till Gothia. Mötena över land- och kulturgränser är en av de finaste och viktigaste anledningarna till varför jag, och många med mig, älskar Gothia Cup.

Som tränare för mitt älskade Rotebro IS flickor födda 1993 var vi på Gothia tre gånger när tjejerna var 14-17 år. Vi delade skola med lag från Asien, Afrika och Europa. Tjejerna älskade det. Att i ung ålder få träffa människor från vitt skilda kulturer; med andra traditioner, uttryckssätt och värderingar, måste vara ovärderligt. Jag tror förvisso inte att tjejerna i mitt lag gick runt och pratade värderingar med de 18-åriga killarna från Thailand, men jag tror att blotta mötet och viljan att förstå varandra fostrar människor till att bli nyfikna på andra kulturer och människor, snarare än rädda för dem.

Klassisk grabbighet

Att killarna som ska ha antastat de tre 16-åriga tjejerna kommer från en annan kultur är för mig irrelevant. Män som ser kvinnor som en ägodel, något man har rätt att roffa åt sig bäst man vill, finns det gott om i Sverige, så att det ska finnas i andra länder förvånar mig föga. Men lika lite som lösningen på flyktingkrisen är att bara låta snälla människor som delar våra värderingar få komma in till Sverige, tror jag på att bara snälla människor får komma och spela Gothia Cup. Det kommer att komma ett axplock av mänskligheten till Sverige, både som flyktingar och som fotbollsspelare eller ledare. Lösningen är inte att bygga Trump-murar eller stänga gränser i någon nationalistisk tanke att så länge problemen inte syns här i vårt lilla hörn i norr så är det lugnt, likt en gigantisk matta att sopa problemen under.

Ge oss era trötta, era fattiga, era värsta. Så tänder vi lyktan över dem.

Jag tror att problemet i det här fallet med de tre tjejerna på Gothia Cup först och främst handlar om gammal klassisk grabbighet. Som nästan alltid när grabbar ska vistas tillsammans. I vintras slutade jag spela fotboll, jag var 28 år och hade vistats i omklädningsrum med andra, mer eller mindre vuxna män flera gånger i veckan i över tio år. Jag vet vilken stämning som kan skapas där. Trots att jag har haft förmånen att spela med fantastiska killar som jag vet har sunda och bra värderingar är det så lätt att ett gäng grabbar glider över gränsen för vad som är okej att säga, när ingen är där och säger ifrån.

Jargongen i ett omklädningsrum är inte sällan både homofobisk och sexistisk eftersom man tror att varken någon kvinna eller homosexuell kommer få ta del av skämten. Så vinner man lagkamraternas gunst. Och gränsen för vad som är tillåtet flyttas. Det blir lite råare, sparkas lite lägre. Det är bara på skämt säger man, och jag tvivlar inte på att det är så det är menat, men ord är inte bara ord, ord betyder saker och formar vår kultur. Jag har själv sett den på nära håll och jag har själv varit en del av den.

Mer komplex

Jag är säker på att den grabbiga kulturen i många omklädningsrum också fostrar killar med sexistiska och homfobiska värderingar. Inte alla, långt därifrån, inte ens många, men säkert tillräckligt många för att saker som hände nu under Gothia ska få hända utan att någon i laget sätter stopp för det.

Lösningen på problematiken har inte jag. Den är bra mer komplex än att bara skicka hem ett lag, även om detta är ett riktigt beslut. Roten till problemet är global. Kvinnans rätt till sin egen sexualitet och lika värde. Och synen på vad som är manligt; att fysisk styrka och att kvinnliga erövringar ska sättas på piedestal. Ansvaret bär vi alla – föräldrar, lärare, ledare, mediepersonligheter, medborgare. Det är vi som skapar våra värderingar, det är vi som fostrar våra ungdomar.

Det är på vårt ansvar att vi ska kunna älska Gothia Cup i många år till.

Johan Hedman

f d fotbollsspelare ÖIS