Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

En av de allra viktigaste insatserna mot hemlöshet kommer alltid att vara bostadspolitiken, skriver debattören. Bild: Bertil Ericson / TT
En av de allra viktigaste insatserna mot hemlöshet kommer alltid att vara bostadspolitiken, skriver debattören. Bild: Bertil Ericson / TT

Även papperslösa måste kunna få hjälp som hemlösa

Regeringens nya strategi mot hemlöshet är välkommen. Det är positivt att man nu väljer att fokusera på modellen ”Bostad först”. Men det behövs ännu mer pengar än de som planeras för att komma ikapp med bostadsbyggandet, och så måste även utsatta EU-medborgare och papperslösa kunna betraktas som hemlösa, skriver Emil Mattsson och Patrick Hansén.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Förra veckan presenterade regeringen en nationell strategi för hur Sverige ska motverka hemlöshet. Den har fyra mål: hemlöshet ska förebyggas, ingen ska bo eller leva på gatan, ”Bostad först” bör införas nationellt och det sociala perspektivet i samhällsplaneringen ska stärkas.

Vi på Räddningsmissionen har under lång tid arbetat för att en sådan här strategi ska bli verklighet och är glada för att regeringen äntligen säger sig vilja ta den komplexa hemlöshetsfrågan på allvar.

För att stärka strategin ges myndigheterna fyra konkreta uppdrag: Länsstyrelserna ska stödja kommunerna i deras arbete mot hemlöshet. Socialstyrelsen ska analysera hur kommunernas akuta boendelösningar används och även genomföra en nationell hemlöshetskartläggning. Slutligen så ska metoden ”Bostad först” stärkas i arbetet mot hemlöshet.

Det är steg i rätt riktning. Alltför många kommuner saknar i dag kunskap och erfarenhet om hur man på ett kraftfullt sätt kan minska hemlösheten. De metoder man använder befäster också ofta utanförskap och utsatthet snarare än hjälper människor till positiv förändring. Trappstegsmodellen – tanken att den som är hemlös genom skötsamhet och drogfrihet ska ta sig allt högre på boendetrappan – måste bort. Den fungerar dåligt, och varje människa har rätt till ett ordnat boende, även den som lever i missbruk eller den som har svårt att ta hand om sig själv. Därför är det bra att man väljer att fokusera på ”Bostad först”, en mycket mer väl fungerande modell.

En kraftfull statlig bostadspolitik

Men för att uppnå målen får det här inte bara bli en fråga för socialdepartementet och kommunerna. En av de allra viktigaste insatserna mot hemlöshet kommer alltid att vara bostadspolitiken. Dagens ekvation är omöjlig att lösa, det finns helt enkelt för få bostäder till för många personer. Och de som drabbas mest av den generella bostadsbristen kommer alltid att vara de fattiga.

Emil Matsson. Bild: Erika Persson
Emil Matsson. Bild: Erika Persson

Staten behöver därför genom subventioner och andra insatser se till att takten i bostadsbyggandet ökar. Om hemlösheten ska besegras kommer 40 årliga miljoner, till Sveriges 291 kommuner, inte att räcka, det behövas helt andra belopp för att säkra tillgången av nya boenden.

Särskilda boenden för hemlösa

Att regeringen redan i direktiven så tydligt pekar på ”Bostad först” är helt rätt, metoden är en av få som verkligen kan hjälpa individer att för alltid lämna ett liv i hemlöshet. Samtidigt bör vi inte blunda inför det faktum att inte alla människor i hemlöshet kommer att klara av att bo i en vanlig lägenhet i ett vanligt bostadsområde. Därför behövs också boendelösningar som ger den som är hemlös ett eget förstahandskontrakt (utan villkor), men där lägenheten ligger i en fastighet med möjlighet till stöd dygnet runt.

33 000 personer ska inte behöva leva i hemlöshet i ett välfärdsland som Sverige

I Finland har man de senaste decennierna omvandlat mängder av akutboenden och härbärgen till ”supported housing units”, just sådana lägenheter. Arbetet genomförs i tydlig samverkan mellan statliga, kommunala och idéburna aktörer. Finland är i princip det enda landet i Europa där hemlösheten har minskat de senaste decennierna, vi gör klokt i att följa i deras spår.

Erkänn de papperslösa

Om regeringen utformar en nationell hemlöshetsstrategi behöver den, för att inte missa målet, också inkludera utsatta EU-medborgare och papperslösa. Dessa människor finns här, har rättigheter och är också i behov av någon form av samhällsstöd.

Några är i Sverige på snabbvisit medan andra räknar Sverige som sitt hem och kommer att bo här tills de dör. Eftersom de inte på ett tydligt sätt är inkluderande i välfärdssystemen bör detta arbete genomföras i samverkan med församlingar, diakonala organisationer och andra civilsamhällesorganisationer som är vana vid att arbeta med dessa människor. Men arbetet bör ske i samverkan med det offentliga, inte minst kan det offentliga behöva komplettera med medel för att civilsamhället ska kunna erbjuda kvalitativa och långsiktiga insatser.

Patrick Hansén. Bild: Bert Grahn
Patrick Hansén. Bild: Bert Grahn

Avslutningsvis, äntligen! Vi är många som under många år har efterlyst en nationell hemlöshetsstrategi, nu har vi fått regeringens löfte om att ta frågorna på allvar. Ta hjälp av oss och av andra som jobbar med frågorna. 33 000 personer ska inte behöva leva i hemlöshet i ett välfärdsland som Sverige – låt oss tillsammans göra allt för att få utvecklingen åt rätt håll!

Emil Mattsson, direktör Räddningsmissionen

Patrick Hansén, verksamhetschef Räddningsmissionen

LÄS OCKSÅ: Vi löser inte utsatthet med två veckors hjälp

LÄS OCKSÅ: Flyktingfamilj kastas ut på gatan av kommunen

LÄS OCKSÅ: Nedskärningar i beroendevården syns i min trappuppgång