Bästa riksdag!
Jag är inte någon Jonas Hassen Khemiri som en gång skrev ett öppet brev till Beatrice Ask när hon var justitieminister. Jag hoppas att han ursäktar mitt tilltag att plagiera hans idé att skriva ett öppet brev, denna gång till dig, kära riksdag, för liksom Jonas Hassen Khemiri föreslog Beatrice Ask att byta plats med honom, vill jag föreslå dig att byta plats med mig.
Jag är ute i samma ärende som den svårt cancersjuke journalisten Harald Norbelie som 2015 skrev det mycket uppmärksammade inlägget – vars rubrik jag lånat från honom här ovan – ”Är en utredning verkligen för mycket begärt?”
Norbelie avled ett år senare utan att ha fått något svar.
Men Norbelie och jag är olika. Jag är en åldrad specialistläkare i barnneurologi, 84 år gammal, och samtidigt patient, drabbad av en outhärdlig smärta, som jag förklarar nedan.
En outhärdlig psykisk smärta
Har du bränt dig någon gång när du var oförsiktig? Det gör ont. Har du brutit handleden? Det gör också ont. Har du haft en utstrålande smärta i benet för att en nervrot låg i kläm? Det har du säkert. Då har du gjort samma erfarenhet som jag, nämligen att veta att sådan smärta går över. Den kan behandlas.
Men har du, kära riksdagsledamot, upplevt psykisk smärta?
Det finns nämligen sådan och då talar jag inte om den psykiska smärta som olika psykiatriska diagnoser ger upphov till, till exempel depression. Jag talar om den outhärdliga psykiska smärta som orsakas av så allvarliga åldersbetingade funktionsnedsättningar att all den livskvalitet man en gång hade försvinner.
Jag talar om den outhärdliga psykiska smärta som orsakas av så allvarliga åldersbetingade funktionsnedsättningar att all den livskvalitet man en gång hade försvinner
Du är ju väl insatt i olika samhällsfrågor, kära riksdag, och då vet du naturligtvis att det sedan flera år pågår en debatt om vad man brukar kalla ”frivillig dödshjälp” eller ”självvalt livsslut”, senast i GP Debatt, där Richard Lundgren, som dömdes för dråp, gjort ett inlägg.
Oavsett vilket uttryck man använder så anser jag att den psykiska smärtan inte beaktats tillräckligt
Oavsett vilket uttryck man använder så anser jag att den psykiska smärtan inte beaktats tillräckligt. I det svenska palliativregistret, där döende patienters symtom skall registreras finns inte ens psykisk smärta nämnd.
I övrigt kan noteras att presidenten i ”The British Pain Society”, doktor Arun Bhaskar, i The Guardian nyligen skrivit följande:
”Nya data motsäger argumenten att bättre tillgång till palliativ vård gör dödshjälp överflödig. Den verklighet vi måste acceptera är att en betydande minoritet av obotligt sjuka har ett lidande som inte kan kontrolleras, inte ens med palliativ vård i världsklass.”
Notera särskilt att han skriver ”... inte ens med palliativ vård i världsklass.”
Frivillig dödshjälp en del av vården
Den finske nestorn inom palliativ medicin doktor Juha Hänninen skrev i somras i Dagens Medicin inlägget ”Frivillig dödshjälp bör vara en integrerad del av palliativ vård”. Han förtydligade detta med orden ”Om vi integrerar läkarassisterad, frivillig dödshjälp i den palliativa vården så skulle döende patienter få den bästa möjliga palliativa vården.
Skälet är att den konventionella palliativvården faktiskt inte klarar alla döende patienters plågor. Vi måste vara ärliga och erkänna detta faktum så att döendet blir värdigt i livets absoluta slutskede när allt hopp är ute.”
Ålderdom kan ge outhärdlig funktionsnedsättning – som i mitt fall – vad syn och hörsel beträffar så att du inte längre kan ägna dig åt vad som för just dig berikar just din tillvaro
Nu byter vi gestalt. Jag blir du, kära riksdag, och du blir jag. Då blir du en 84-årig kvinna, som levt ett intressant liv och som haft som största intresse att läsa litteratur och följa vad som händer inom olika områden i världen. Ålderdom är ingen sjukdom. Ålderdom kan inte behandlas. Men ålderdom kan ge outhärdlig funktionsnedsättning – som i mitt fall – vad syn och hörsel beträffar så att du inte längre kan ägna dig åt vad som för just dig berikar just din tillvaro. Ändå har jag tillgång till alla avancerade hjälpmedel som finns inom informationsteknologin.
Om du vore jag, så tror jag du skulle känna en outhärdlig psykisk smärta. Och om jag vore du, kära riksdag, så skulle jag omedelbart tillsätta en utredning om frivillig dödshjälp kunde bli tillåtet i Sverige och i den utredningen skulle också någon eller några personer med neurovetenskaplig utbildning och forskning ingå, just för att belysa den icke behandlingsbara psykiska smärtans roll.
Eller tycker du, kära riksdag, att det är riktigt att döma Richard Lundgren för dråp när det han gjorde var en akt av kärlek och omtanke gentemot sin svårt ME-sjuka hustru?
Undviker du en utredning därför att du inte ens vågar söka svar på svåra frågor?
Vilja att förstå framför hetsig debatt
Lyckligtvis för mig finns Dignitas i Schweiz som beaktar både fysisk och psykisk smärta, som också beaktar att man kan känna sig färdiglevd trots att man vid 70 års ålder ansåg att det var då livet började för man hade all tid i världen som man inte haft under tidigare år. Under de senaste åren har allt förändrats och vid 84 års ålder kommer jag att avsluta mitt liv om någon månad i Schweiz, hos Dignitas, på egen begäran.
Vid 84 års ålder kommer jag att avsluta mitt liv om någon månad i Schweiz, hos Dignitas, på egen begäran
Mitt brev till dig, kära riksdag, avslutar jag med en vänlig hälsning eftersom vänlighet tillsammans med vilja att förstå kan åstadkomma mer än en hetsig debatt med högt tonläge och invektiv, en tyvärr alltför vanlig företeelse i dagens värld.
Elisabet Abelin-Norell, legitimerad läkare