Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Jesper Bengtsson, skribent och författare.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Är det mer ondskefulla politiker vi vill ha?

De senaste politiska skandalerna, med kvittofusk, underliga hemadresser och snaskiga detaljer från fylleslag med Sverigedemokraterna får mig osökt att fundera över en fråga jag burit på en tid. Är det inte dags att vi slutar relativisera hur våra politiker agerar? skriver Jesper Bengtsson.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

För att förklara vad jag menar måste jag ta några konkreta exempel.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Nyligen rapporterade SVT att vänsterpartisten Malin Björk tagit ut traktamente i Bryssel trots att hon är skriven i samma stad. Politiska journalister började omedelbart spekulera i om detta skulle påverka förtroendet för Björk.

Svaret blev alltid: Ja, för hon är Vänsterpartist.

Mitt flöde i sociala medier fylldes av liknande kommentarer. Eftersom Vänsterpartiet är för jämlikhet och emot höga politikerarvoden är det extra allvarligt för dem.

Samma typ av relativiserande kommentarer följde i spåren av nyheten att Sverigedemokraten Peter Lundgren tafsat på en partikamrat under en fest. Kommer han att klara sig?

Samma typ av relativiserande kommentarer följde i spåren av nyheten att Sverigedemokraten Peter Lundgren tafsat på en partikamrat under en fest. Kommer han att klara sig?

Svaret var lika glasklart här: ja, det kommer han antagligen. För han är Sverigedemokrat. En socialdemokrat eller liberal eller moderat hade däremot fått avgå direkt.

Skulle det alltså vara bättre om en sverigedemokrat utför en handling i stil med Peter Lundgrens än om en liberal gör det? Får en moderat ta ut traktamente i Bryssel, men inte en vänsterpartist?

Denna relativiserande värdering av människors moral är gammal. Redan på 1980-talet hamnade den socialdemokratiske justitieministern Ove Rainer i ett mediedrev.

Denna relativiserande värdering av människors moral är gammal. Redan på 1980-talet hamnade den socialdemokratiske justitieministern Ove Rainer i ett mediedrev och fick avgå för ett helt lagligt skatteupplägg som moderater kunde göra helt utan kritik. En annan justitieminister, Laila Freivalds, fick avgå för att hon hade gått med på att omvandla sin hyresrätt till bostadsrätt. Är det någon som har kollat hur många borgerliga politiker som köpt loss en lägenhet på samma sätt?

Jag förstår att landets politiska journalister inte kan värdera en handlings moraliska halt hur som helst. De ska vara opartiska. Det är inte upp till dem att bedöma om någon gjort rätt eller fel och därför retirerar de till den bekväma positionen att avgöra om den som utfört handlingen levt som den lärt.

För oss som medborgare borde det viktigaste faktiskt vara vad vi själva tycker om en handling. Vad hade du gjort i samma läge som den aktuella politikern?

Det är också självklart att man bör leva som man lär.

Men för oss som medborgare borde det viktigaste faktiskt vara vad vi själva tycker om en handling. Vad hade du gjort i samma läge som den aktuella politikern? Tycker du att ”brottet” är grovt eller går det att förstå?

Genom att hela tiden hänvisa till vad politikern själv sagt om saken avsvär vi oss vårt eget ansvar. Dessutom kan det i förlängningen leda till att politiker inte vågar vara goda. För ju mer ondskefulla de är, desto mindre är risken att åka dit.

Jesper Bengtsson

skribent och författare