Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Bild: Pi Frisk / SvD / TT

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Är det förskolans uppgift att göra barn könlösa?

Fyra år med feministisk plakatpolitik och genusflum avrundade den avgående regeringen med att stryka orden ”pojke" och "flicka” ur läroplanen till förmån för den könsneutrala benämningen ”barn”. Dessutom föreslås att det i förskolelärarens arbetsbeskrivning ska ingå att se till att barnen inte leker könsstereotypt. Detta trots att det saknas forskning som visar att förslaget på något sätt skulle bidra till tryggare individer. Snarare visar detta på vänsterns oförmåga att låta människor forma sin egen identitet och ge familjerna inflytande, skriver Isabelle Waldenvik och Samuel Bråse, KDU.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Vänstern har alltid haft en tendens att lägga sig i människors livsval och flytta makt och inflytande längre från individen. I detta fall handlar det om förskolan där pedagoger skall ingripa i barnens lekar. De som vill förvandla samhället till något könsneutralt – där man säger hen i stället för han och hon, barn i stället för pojke och flicka, människa i stället för man och kvinna, strävar mot en utopi.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Den absoluta majoriteten barn uppfostras inte könsneutralt, är det då rimligt att några få skall diktera uppfostran för den stora massan? Barn skall uppmuntras att ta självständiga beslut för att bli fria individer, men att förskolelärare skall ha som arbetsuppgift att bestämma vem som skall leka med vad är endast folkförakt och visar på vänsterns syn på kollektiv uppfostran som något eftersträvansvärt.

Låt föräldrarna välja

Föräldrarna är förmyndare till sina barn fram till myndighetsdagen. Låt därför föräldrarna välja själva hur de skall uppfostra sina barn. Det är inte statens uppgift att bestämma hur barnen leker, vilken utav föräldrarna som tar ut föräldraledighet eller vilken barnomsorgsform som passar bäst in i livspusslet. Den traditionella borgerliga synen är att beslut skall fattas så nära individen som möjligt. Detta är hur ett frihetligt samhälle formas, utan en statlig överhöghet som lägger sig i sådant som medborgare själva skall besluta om.

Vi upplever att kön används som ett slagträ i en politisk debatt där skräckexempel av diskriminerande förhållanden målas upp i syfte att driva samhället i riktning för jämställdhet.

Den borgerliga synen på staten borde även förskolan ta efter, det vill säga att i den mån det är möjligt låta barnen vara fria att leka med vem eller vad de vill, så länge ingen kommer till skada eller hamnar i ofrivilligt utanförskap.

Att kvinnor och män är olika menar många beror på att vi redan från födseln socialiserat in barnen i fack beroende på om de är flicka eller pojke, men förutom att vi har olika kön så spelar våra kvinnliga och manliga könshormoner in på vår utveckling både biologiskt och psykologiskt. Annika Dahlström, professor i neurobiologi, är en av de forskare som lyfter fram mäns och kvinnors olikheter. Könsidentiteten är grunden för individen och är inget vi kan blunda för. Vi behöver förstå vad barn behöver i olika utvecklingsfaser

Kön en del av identiteten

Kön är en del av identiteten som påverkar barnet både till det yttre och inre. Könsroller är viktiga för det ger barnet trygghet. Vi tycker det är viktigt att ta med sig dessa fakta kring de biologiska skillnaderna i förståelsen för människan och i det samhälle vi är med och skapar, i jämställdhetspolitik och barnomsorgsfrågor. Att förstå olikheterna mellan könen är inte att begränsa individen utan att utifrån biologisk kunskap förstå varför vi är som vi är och med den insikten ta oss an livets utmaningar.

Vi upplever att kön används som ett slagträ i en politisk debatt där skräckexempel av diskriminerande förhållanden målas upp i syfte att driva samhället i riktning för jämställdhet. Detta är något som vi menat har gett motsatt effekt där vi ”blir rädda” för att tala om kvinnligt och manligt och där begreppet ”könsroller” blivit negativt förknippat med ojämlikhet. Vi upplever i dag en trend där individdrag överskuggar könstillhörighet så att diskriminering av det ena könet i stället blir mer osynligt.

Det är principiellt och ideologiskt fel att inskränka individers och föräldrars rätt att påverka sina barns uppfostran. Samtidigt som det saknas belägg för att könsneutrala pronomen och normkritisk pedagogik skulle leda till tryggare individer och ökad jämställdhet.

Isabelle Waldenvik

ordförande Kristdemokratiska ungdomsförbundet (KDU) i Västra Götaland

Samuel Bråse

styrelsen KDU Göteborg