Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Paulina Neuding, journalist och jurist. Bild: Linda Broström

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Ännu ett exempel på aktivism bland journalister

Demokratin förutsätter tilltro till medier. Därför är det skadligt när oärlig journalistik undergräver förtroendet för journalistkåren, skriver Paulina Neuding.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Så skedde i veckan när Aftonbladet (10/6) gick ut med anklagelser om mutbrott –– trots att juridisk expertis uttryckligen slår fast motsatsen.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Bakgrunden är denna: Inför EU-valet påstod toppkandidaten Heléne Fritzon (S) om Sara Skyttedal (KD):

”Du tar exempel med dina Gucciväskor … och skålar i champagne”.

I själva verket hade Skyttedal aldrig sagt att hon ägde någon Gucciväska. S-toppens märkliga kommentar om en modeaccessoar kritiserades följaktligen som sexistisk härskarteknik.

Nationalekonomen och författaren Tino Sanandaij hörde till dem som reagerade på detta angrepp på en kvinnlig politiker. Han visade sin sympati genom att helt sonika köpa en riktig Gucciväska och en flaska champagne till Sara Skyttedal.

Nationalekonomen och författaren Tino Sanandaij hörde till dem som reagerade på detta angrepp på en kvinnlig politiker. Han visade sin sympati genom att helt sonika köpa en riktig Gucciväska och en flaska champagne till Sara Skyttedal, som han känner sedan ett antal år, och lägga upp bilderna i sociala medier. En humoristisk gest för att uppmärksamma en allvarlig fråga, nämligen tonen mot kvinnor i offentligheten.

Kort därpå hävdade Aftonbladet i en artikel att Sanandajis gåva kunde utgöra mutbrott. Till stöd citerade man generalsekreteraren på Institutet mot mutor, Natali Phalén, på ett sätt som gav intryck av att Gucciväskan kunde vara brottslig.

Det är bara det att Phalén aldrig uttalat sig om det specifika fallet. Detta har Phalén själv understrukit i mejl till Sanandaji. Den lagstiftning hon citerade gäller gåvor från företag till politiker i tjänsten –– vilket inte gäller i det aktuella fallet. Personliga gåvor till politiker är naturligtvis lagliga.

I själva verket rör det sig alltså om skamlös felcitering och förvanskning från Aftonbladets sida.

I själva verket rör det sig alltså om skamlös felcitering och förvanskning från Aftonbladets sida.

Vad värre är för tidningen: Sanandaji mejlade i förväg Riksenheten mot korruption vid Åklagarmyndigheten för att säkerställa att gåvan inte var problematisk. Åklagarmyndigheten svarade tydligt att det inte var något problem.

Sedan dessa fakta har framkommit – felciteringen av Phalén och brevet från Åklagarmyndigheten – har Expressen rättat sin artikel om gåvan. Aftonbladet fortsätter dock att vägra rättelse, och förmedlar alltså fortsatt intrycket till sina läsare att väskan av juridiska experter anses utgöra mutbrott.

Därmed står det klart att tidningens syfte inte är journalistiskt–– utan att svartmåla två personer som tidningen betraktar som politiska fiender.

Därmed står det klart att tidningens syfte inte är journalistiskt–– utan att svartmåla två personer som tidningen betraktar som politiska fiender.

Historien om handväskan kan därmed läggas till listan med andra ökända skrönor, producerade av aktivistiska journalister:

Brandmannen från Boden.

Sandvikens halvmiljardvinst.

Nu också detta Guccigate.

Paulina Neuding

journalist och jurist