Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Dags stå upp för våra värderingar

DEBATT: Det är hög tid att stå upp för våra demokratiska värderingar, jämställdhet och allas lika värde. Och vår svenska kultur i mötet med människor från andra delar av världen, skriver läkarstudent Linn Österlund.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

En kvinnlig, muslimsk patient vägrar skaka hand med en manlig läkare på grund av sin tro. Hon hävdar sedan att han vägrar genomföra en gastroskopi på henne på grund av att ”i Sverige hälsar man på varandra genom att ta i hand”. Kvinnan stämmer senare läkarens arbetsgivare tillsammans med DO och tingsrätten i Hässleholm dömer arbetsgivaren att betala 75 000 kronor i skadestånd för att kvinnan blivit diskriminerad på grund av sin religion.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Jag och andra kvinnliga kursare på läkarlinjen kan berätta om flera exempel där vi, på grund av vårt kön, blivit bemötta på ett ytterst icke-respektfullt sätt från patienter som hänvisat till sin religion. Det brukar börja med att vederbörande inte vill hälsa genom att ta i hand och sedan eskalerar det till att man får lämna rummet vid undersökning. Inte sällan redan vid blotta åsynen av den kvinnliga läkarstudenten blir man hänvisad ut till personalrummet.

Nyligen hade en 17-årig patient från Afghanistan redan från början bestämt att han inte ville träffa kvinnliga läkare. Han hade på förhand uttryckt detta krav så att berörd mottagning fick anpassa sin schemaläggning av läkarna. Jag som läkarstudent gavs inte ens möjligheten att fråga om jag kunde få vara med och bara observera. Jag skulle kunna räkna upp många fler exempel.

Viktigt vägskäl

Om patienten kan betala fullt ut för sin egen vård är det helt upp till honom att bestämma både hårfärg, klädsel, utseende och kön på sin läkare. Men så länge man väljer att ta del av den offentligt finansierade vården får man faktiskt acceptera att läkaren inte alltid kan vara en medelålders man, utan i nästan häften av fallen kan komma att vara kvinna av varierande ålder.

Här står vi inför ett viktigt vägval. Ett tydligt beslut som måste fattas skyndsamt. Antingen står vi upp för demokratiska värden som jämställdhet och alla människors lika värde och inte minst för respekten gentemot professionen oavsett kön, etnicitet etcetera. Vi står även upp för kutym och svensk kultur där man faktiskt hälsar på sin patient / läkare genom att skaka hand. Eller så väljer vi bort det här, men då får vi alla leva med konsekvenserna. Vill vi det? Troligen inte.

Linn Österlund

läkarstudent