Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Det är svårt att se hur en blocköverskridande uppgörelse om migrationen med någon substans ska kunna komma till stånd med MP:s medverkan, skriver frilandsskribenten.Håkan Boström.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Dags att dumpa Miljöpartiet

Flyktingkrisen har synliggjort sprickorna i den världsbild som präglar delar av den svenska offentligheten.
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

De folkomflyttningar som pågår just nu är av historiska proportioner. Migrationsverket har flaggat för att hela 180 000 personer kan komma att söka asyl innan nyår. Det är mer än en fördubbling jämfört med förra året – fyra gånger så många som 2012. Inte många av dessa kommer återvända. Man kan räkna med att 80 procent stannar efter överklaganden eller efter att ha gått under jorden. Sedan tillkommer anhöriginvandring.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Statsvetaren Björn Östbring har påpekat att det nuvarande flyktingmottagandet utgör en femdubbling jämfört med 2000-talets snittnivå. Jämfört med 1980- och 1990-talets nivåer talar vi snarare om en tiodubbling. Det är inte heller någon tillfällig ökning kopplad till Syrienkrisen. Bara en tredjedel uppger sig ha syriskt ursprung.

Det finns anledning att understryka dessa fakta. Dels för att långt ifrån alla känner till dem. Dels för att förstå vidden av den utmaning Sverige står inför. Det är inget problem med invandring i sig. Men hastigheten och volymerna är helt avgörande för de samhälleliga konsekvenserna.

Att dagens situation är ohållbar torde vara uppenbart. Delar av journalistkåren har dock ägnat de senaste månaderna åt känslodrivna kampanjer i stället för upplysning och granskning. Det är illa, oavsett hur välmenande motiven varit.

Media har inte direkt underlättat för de krafter inom regeringskansliet som inser situationens allvar. Jag tvivlar inte på att en och annan socialdemokrat vrider på sig när regeringen i detta akuta läge väljer att anordna ett jippo i Stockholm under parollen ”Sverige tillsammans”, kryddat med besvärjelser om att vi kan klara utmaningen bara vi vill och kämpar - som om en lyckosam utgång på sikt vore given på förhand. Många kommunalråd är smärtsamt medvetna om att man inte klarat integrationen hittills, när utmaningen var mindre. Det är inte fler konferensslogans som i första hand behövs.

Hur ska man förstå denna avsaknad av realism i delar av offentligheten? De senaste decennierna har symbolhandlingar, känslor och positionerande fått ta allt större plats i samhällsdebatten. Detta på bekostnad av rationell analys, även moraliska ställningstaganden bör baseras på förnuft, förståelse för intressekonflikter och praktiskt erfarenhet.

Vi har fått en klass av symbolanalytiker som sätter språk och ord högre än verkligheten. Som värderar vilja högre än konsekvens. Kontrasten mot en tidigare svensk tradition av problemlösning och pragmatism är slående. Den här motsättningen skär sedan flera år rakt igenom det socialdemokratiska partiet. Maktbalansen har dock rubbats av regeringssamarbetet med Miljöpartiet. MP förkroppsligar den nya anti-realismen. Kärnkraftsmotståndet är till exempel mer en symbolfråga än något annan, liksom partiets rovdjurspolitik. Men framförallt har Miljöpartiet, enligt källor i regeringskansliet, hittills bromsat alla åtgärder som skulle kunna minska migrationen till Sverige – exempelvis tillfälliga uppehållstillstånd, hårdare id-krav och gränskontroller.

Lyckas inte regeringen få bukt med migrationskrisen kommer det inte minst att drabba traditionella LO-grupper: låginkomsttagare, offentliganställda och de mest sårbara som är beroende av en fungerande offentlig service. Små signaler tyder på att LO så sakteliga börjar inse allvaret. Det är på tiden.

S behöver frigöra sig från MP:s inflytande av sakpolitiska skäl. Det är svårt att se hur en blocköverskridande uppgörelse om migrationen med någon substans ska kunna komma till stånd med MP:s medverkan. Att något konkret ska komma ur fredagens migrationssamtal är nog osannolikt. Frågan är om det inte krävs ett mer långtgående samarbete mellan S och M än vi har varit vana vid. Anna Kinberg Batra bör i vart fall se till att få ett öppet samarbetsmandat från sitt parti.

I det läge Sverige befinner sig i skulle en koalition mellan S och M vara mer naturlig än att fortsätta låta de gröna idealisterna ha vetorätt över landets framtid.